Finalen

171 5 3
                                    

Jag sitter kvar i trädet och hoppas att det ska komma en silverfallskärm men inget händer. Jag känner smärtan bulta så jag knappt kan tänka. Varför skickar inte Dahlia något om hon vill att jag ska överleva. Och det vill hon väl? Varför skulle hon inte vilja. Den enda anledningen som jag kan komma på är att jag inte har några sponsorer. Men såhär i slutet har nästan alla sponsorer.
Jag bestämmer mig för att ta mig mot sjön. Jag måste tvätta av mitt sår. Men när jag reser ser jag något lite högre upp i trädet. En silverfallskärm! Jag blir så glad att jag nästan ramlar ur trädet men får tag på en gren i sista sekunden. Hur kunde jag missa att den kom. Jag klättrar upp och tar ner den. Det är en mjuk vit kräm. Jag tar lite på fingret och smörjer. Sen lägger jag ner burken i min väska och klättrar ner från trädet. Jag måste endå bort till sjön och fylla min vattenflaska.

När jag närmar mig sjön hörs ett kanonskott. 3 kvar, tänker jag. Sen ser jag en konstig rök stiga upp från sjön. Den ser ut som dimma men luktar blod. Jag vänder mig om bara för att se Cooper. Han springer mot mig men är fortfarande en bit bort så jag hinner ta fram min kniv. Jag kastar iväg den men missar. Jag sliter av mig väskan eftersom jag vet att det finns en till kniv i den. Den ligger längst ner så när jag väl hittar den har han kommit nära. Men jag kastar iväg kniven. Fullträff, han faller omkull död direkt och kanonen hörs. Jag springer fram och hämtar mina knivar. Nu är det bara 2 kvar. Jag och en till. Jag kanske kan åka hem.

Det 71 HungerspelenDonde viven las historias. Descúbrelo ahora