Jag springer och springer. Jag vill hinna så långt som möjligt innan natten. När jag sprungit rätt länge bestämmer jag mig för att stanna. Jag tittar ut ett bra träd och klättrar upp i det. Där uppe öppnar jag väskan. I den finns en sovsäck, ett rep och en vattenflaska. Jag lägger ut sovsäcken och för säkerhetsskull spänner jag fast mig med repet.
Plötsligt lyses hela himlen upp och dom döda visas. Killen från distrikt 3, båda från distrikt 4, tjejen från distrikt 6, Båda från distrikt 7, båda från distrikt 9, Cray från mitt distrikt och killen från distrikt 12. Nio döda, tretton kvar. Efter att alla har visats spelas nationalsången och Panems landsvapen visas. Jag tänker på hur mamma, pappa och Rye har det nu. Tänker dom på mig? Självklart tänker dom på mig. Det är nog det enda dom kan tänka på nu. Efter en stund somnar jag.
Jag vaknar med ett ryck. Det är någon nedanför trädet. Jag vrider på huvudet. Det är kariäristerna. Velvet och Marble från distrikt 1 och Lana och Remus från distrikt 2. Jag kryper ihop och hoppas att dom inte har sett mig. Det verkar inte så för efter en stund går dom vidare. Jag kan inte somna igen den natten så jag ligger där och tänker.
Efter ett par timmar börjar det ljusna. Idag måste jag hitta vatten. Men kariäristerna är i närheten. Tycker dom att jag är ett hot. Jag tänker på alla vapen dom hade. Velvets knivar, Marbles svärd, Lanas pilbåge och Remus spjut. Dom skulle kunna döda mig på några sekunder.
YOU ARE READING
Det 71 Hungerspelen
FanfictionJag heter Althea Starling, är 16 år och kommer från distrikt 11. Det är dags för det 71 Hungerspelen. OBS. Jag äger inte The Hunger Games. Det gör Suzanne Collins.
