Ett stjärnkast bort från dig

Kapitel 3: Teleportering

Kapitel 3: Teleportering

Hon ger mig ett finurligt leende innan hon kramar om min hand och tar fram någon manick. Hon klickar på några knappar och sedan känner jag ett konstigt sug i magen.
"Vad är det som händer?"
Ett vitt sken bländar mig, och jag känner ingenting förutom suget i magen. Plötsligt försvinner ljuset och suget i magen. Jag blinkar några gånger innan jag kan orientera mig. Jag står någonstans högt upp, och det första som träffar min blick är en blå himmeln och stol.
- Vart är vi?! Hur kom vi hit? frågar jag tafatt.
- Titta ner, får jag som svar av flickan.
Som jag blir tillsagd ser jag ner. Jag flämtar till och känner huvudet snurra. Vi står på Aifeltornet.
- No way, får jag fram och kollar på flickan.
- Var det du som tog oss hit?!
Hon nickar och ler snett innan hon trycker in något på sin manick igen och tar min hand.
Jag känner det där suget igen, och det bländande vita ljuset kommer tillbaka. Nästa gång det avtar står jag på något halt. Jag vrider mig omkring ett varv och flämtar till. Lukten av hav sticker i näsan. Stjärnorna glittrar på himmeln. Men det är inte det som får mig att bli fascinerad. Jag står nämligen i Fridhetsgudinnans fackla. Och bredvid mig står Elvira. Hon tar min hand igen, knappar in något på manicken för tredje gången och så kommer suget och ljuset. Blivit lite van, faktiskt.
Den här gången är vi hemma hos mig igen, och står i mitt rum. Precis där vi stod när vi började... Förflytta oss.
- Hände det där verkligen? frågar jag och känner hur hjärtat dunkar av adrenalin.
- Japp, svarar hon kort och ler emot mig.
- Jag vet inte vad jag ska säga..., säger jag fortfarande helt chockad och sätter mig ner på marken.
- Det är bara.. För mycket att smälta på en gång.
Hon nickar lite innan hon klappar mig på huvudet.
- Jag berättar allt inom sinnomtid. Jag måste bara kolla en grej. Mitt namn är Elvira, förresten.
- Aaron, mumlar jag som svar.
- Nåja, ses då, Aaron!
Hon knappar något på den där konstiga manicken som fick oss att teleportera och försvinner.
"Teleportera... Woah.."
Jag känner hur mobilen vibrerar till.
"Ah! Kan det vara Lucas, Simon, Jonathan eller Isaac?!"
I hopp om att mina vänner inte glömt mig helt och hållet drar jag upp mobilen och låser upp den.
Men nej. Såklart ska det inte vara det. Det är någon dum försäljare som pratar om REA på räkor. Arg som ett bi tar jag upp en liten plastleksak och slänger in den i väggen bakom mig. Ilskan rinner av mig lite och jag suckar tyst. Det är inte förens jag lugnat mig då jag börjar tänka. Lät inte väggen lite ihålig?
Jag går fram till väggen och sparkar lätt på den. Jag jämför med den andra väggen och biter mig i läppen.
Ihålig.