Ett stjärnkast bort från dig

Kapitel 5: En repa mellan två världar

Hon har dragit iväg mig till en buske utanför skolan, och har dukat fram bullar och saft.
"Antar väl att jag stressade hit i onödan, kommer ju ändå komma försent", tänker jag surt medan hon äter sin bulle.
- Är det detta du ville visa? En buske? frågar jag och försöker inte dölja min besvikelse.
Hon sväljer och skakar på huvudet.
- Vad otålig du är. Nej, det var inte detta jag ville visa dig. Men jag hade lust för fika. Vem gillar inte fika, liksom!
"Den här tjejen, alltså..."
- Men kan du skynda lite?
Hon suckar irriterat och går ut ur busken.
- Okej då! Har du en cykel? frågar hon.
- Nej, jag går till skolan... Men kan vi inte bara teleportera?
- Nej, det kan vi inte. Stället vi ska till är för nära "repan", hon säger det som om det vore världens uppenbaraste grej.
Även fast jag inte fattar ett smack.
Hon tar en illrosa cykel som inte har något lås och ger den till mig.
- Här, ta denna.
Jag tittar skeptisk på henne, och sedan på cykeln. Det är ju fel att stjäla. Och den är inte min färg precis.
- Kom igen nu! morrar hon och släpper cykeln.
Snabbt tar jag tag i den och sätter mig på den.
- Okej, okej...

---- Några 20 minuter senare ----

När hon äntligen stannar sin egna mörkblåa cykel står vi framför en stor skog. En röd skylt framför skogen lyder "GÅ INTE AV STIGEN! DON'T STRAY FROM THE PATH!".
Elvira verkar inte bry sig ett skit om detta. Hon går rakt in i skogen och vinkar åt mig att följa efter. Jag tvekar i några sekunder. Borde jag?
Men tillslut tar nyfikenheten över och jag springer efter henne.

Nu har vi gått i skogen ett tag, utan att någon av oss pratat. Hon verkar kunna skogen som sin egen ficka. Men ändå fruktar jag att vi gått vilse. Så tillslut, stannar hon. Hon stannar så tvärt att jag nästan går in i hennes rygg. Tack och lov, bromsar jag mina fötter i sista sekunden.
- Vi är framme, säger hon.
Jag tittar över hennes axel för att se vad hon tittar på. Jag är tagen av synen. Det som är framför mig var bara så svårt att beskriva. Det är som om någon tagit en kniv och skurit en repa i världen. Repan är en färg jag aldrig sett förut. Den går inte att förklara.
- Vad är detta...? är det enda jag kan säga.
- Detta är repan mellan din värld, Jorden, och min värld, Gü. De är som speglar till varandra. Händer något till den ena, drabbas den andra också. När jag reser i tiden, eller mellan världarna kommer jag igenom denna. Den krymper varje gång jag använder den. Den kommer stängas snart.
Hon babblar på och jag lyssnar intresserat. Detta är en helt ny värld för mig. Bokstavligt talat.
Men plötsligt hör jag ett sådant fruktansvärt ljud. Det känns som om öronen ska börja blöda. Jag vänder mig sakta om och drar efter andan när jag ser vad det är för något.
Det är ett ENORMT vildsvin. Vildsvinet har tre röda ögon som stirrar in i min själ. Det har stora taggar på ryggen gjorda av silver, och två massiva betar som också verkar vara silver. Vildsvinet är lika stor som en ko. Skräcken har mig i ett järngrepp. Jag kan inte röra mig.
Och så går vildsvinet till attack.