Always || Larry Stylinson

✨3✨

Dörren slängdes igen.

Jag hörde svaga stön och även klumpiga fotsteg. Louis hade inte varit hemma på hela dagen, ibland när han har sina dåliga dagar så försvinner han bara och det slutar oftast med att han kommer hem med en tjej samtidigt som jag känner lukten av alkohol fylla huset.

Det händer inte ofta men ja som sagt när han har sina dåliga dagar. Ännu en dörr smälls igen nu var det dörren in till Louis rum. Jag lade mig ner i sängen och satte på teven som satt på väggen i mitt rum. Volymen höjde jag så mycket som möjligt och sedan kurade jag ihop mig som ett spädbarn och jag kunde inte hålla mina tårar inne. Jag blundade hårt ihop mina ögon och hickade fram små snyftningar i hopp om att de inte skulle höra mig.

Varje gång Louis kommer hem såhär känns det som en kniv hugger mig i bröstet minst tio gånger och sedan kommer smärtan och det är då tårarna kommer smygandes. Varför måste han straffa sig själv med att bete sig såhär? Den frågan ställer jag mig varenda gång och det gör så ont. Han är inte en sån person som gillar att festa, dricka för mycket eller att ha "one night stands" det är bara en straffnings metod han har när det blir för jobbigt, ett självskadebeteende helt enkelt. Det är väll bättre än att han skär sig eller att han slutar äta men ändå det är allvarligt enligt mig.

Jag sträckte långsamt fram handen mot mina hörlurar och satte sedan in dem i mobilen. Louis är den ända som kan trösta mig och när han inte kan göra det får jag nöja mig med att bara höra hans röst i takt med musiken. Jag satte på låten "Change My Mind", jag älskar versen där Louis sjunger "The end of the night, we should say goodbye, but we carry on while everyone's gone."

Mina ögon blev helt plötsligt tunga medan min kropp samtidigt slappnades av.

...

jag vaknade av att duschen slogs på, Jag antog att det var Louis som tog sin morgon dusch. Hans dagliga morgorutin börjar alltid med en dusch, det har jag lärt mig eftersom att jag vaknar av den varje morgon.

Jag stod nu på mina ostadiga, nyvakna ben och kollade mig i kroppsspegeln. Jag hade somnat med mina kläder på igår, med teven på och med musiken i öronen.

Jag tog mig långsamt fram in till köket för mina mornar startar alltid med att jag öppnar kylen. När kyldörren väl var öppen blev jag besviken, en flaska med vatten och ett äpple låg där inne på en ledsam liten hylla. Jag och Louis har ätit mycket skräpmat på senaste, och frukost har vi ätit i studion. Det har delvis varit väldigt mycket jobb de veckorna vilket gör att det är väldigt skönt att ha några dagar ledigt.

Tjejen som Louis tagit hem igår var borta vilket inte var någon nyhet direkt.

"Harry är du uppe?"

Frågade Louis ifrån badrummet medan ljudet av duschen upphörde.

"Jag vaknade när du började duscha"

Svarade jag skrattande. Han frågar nämligen den frågan även fast han redan vet att jag är vaken.

Ljudet av dörrlåset ekade och sedan kom en blöt Louis utvandrade ifrån badrummet med en handduk virad lite väl långt ner på höfterna. Hans leende när våra ögon möttes var obeskrivligt som varje annat leende han gett mig. Ibland undrar jag om han gillar mig så som jag gillar honom fast jag vet att det inte är så. Men han beter sig så konstigt mot mig ibland som om han är nervös eller som om han inte vet vad han ska säga och det är exakt så jag blir när jag är kär i någon, man får liksom fjärilar i magen och hur mycket man än försöker att få bort dem går det inte.