Always || Larry Stylinson

25

Harrys POV

"Louis!" skrek jag så fort jag smällde upp dörren till vårat hus.

"Hallå! Är du här?" jag sprang och kollade i köket. Vardagsrummet. Mitt rum och till sist Louis rum.

"Fan!" skrek jag. Vart kunde han vara? Jag stäckte mig efter mobilen i bakfickan, ett försök till kunde väll inte skada?

"Snälla Louis svara nu då för fan."

Pip... pip.. "Hej?" en förstörd, alldeles sönder gråten röst hördes på andra sidan luren.

"Louis? Var fan är du? Jag blev så himla orolig!"

"Som om du bryr dig!"

"Vadå? Varför skulle jag inte bry mig?" jag hörde Louis snyftningar i bakgrunden medan jag pratade vilket gjorde att jag inte kunde låta mig själv bli lika arg som jag kanske skulle ha velat.

"Du jag vet att jag gjorde någonting hemskt med Briana och det där! Men det var falskt alarm! Modest är såna jävla svin!"

"Va?..va?" sade jag med en förvånad och förvirrad ton.

"Ja, Briana är fan heller gravid, men modest vill att jag ska låtsas som att hon är det för att alla inte ska börja ana att vi är en grej" förklarade han.

"Men..." mer han jag inte säga för en han avbröt mig.

"Jag förtjänar inte dig Harry, jag tycker du ska släppa taget om mig. Du förtjänar någon som kan älska dig fullt ut och inte behöva göra det i hemlighet. Du förtjänar riktig lycka" tårarna föll ner för mina kinder.

"Men Louis du är just nu den ända som kan få mig att känna lyck.." han avbröt mig igen.

"Nej, jag lovar dig att det blir så mycket bättre såhär, vi får låtsas som inget när vi är med bandet och på fritiden ses vi inte alls, okej?"

"Är det verkligen så du vill ha det? Jag vet att jag inte vill det Louis. Snälla" försökte jag. Mitt hjärta bultade som om jag skulle få en hjärtattack. Mina händer skakade och ner för mina kinder föll fler och fler tårar.

"Ja det är så jag vill ha det" sade han kort och känslolöst men det var också det sista han sa innan han lade på och han lämnade mig ensam kvar, som så många gånger innan.

...

Gråter floder här hemma i min säng just nu. Hazza allt kommer att ordna sig hjärtat <3

XO, Edine