Always || Larry Stylinson

7

"Det är en sak jag måste berätta för dig Harry, en sak som jag vill att du ska veta."

Louis röst var en aning ostadig och jag såg hur ytan på hans ögon blev glansigare.

"Jag tror att jag..."

Louis brast ut i gråt. Jag kunde se smärtan som spred sig i hans ansikte.

"Men gud, vad är det Louis?"

Jag kände hur en tår rann ner för min kind medan jag kollade på Louis ömtåliga skäl.

"Jag... jag tror att jag.. jag gillar killar."

Louis stammade fram orden i hopp om att få lite mer luft. Jag var helt borta, min kropp ville inte förstå vad min bästa vän och hemliga kärlek precis hade sagt . Jag tog förvånat in honom i en omfamnande kram, helt ärligt visste jag inte vad jag skulle göra i situationen så jag bara höll om honom.

"Jag vet inte vad jag ska göra Harry."

Louis hade en hysterisk rädsla i sin röst och hans armar slingrade sig ännu hårdare runt mig medan han borrade ner sitt ansikte i min axel.

"Jag är så ledsen, Harry."

Louis började lugna sig, han slutade att skaka och jag hörde bara några små snyftningar.

"Det gör inget Louis, det är inte ditt fel."

Jag försökte låta tröstande. Att se Louis sådär ledsen krossade mitt hjärta, sakta men säkert föll en ny del av det bort men jag kunde inte låta det skina igenom så jag ignorerade smärtan men jag ville mer än allt annat berätta för hela världen vad jag kände.