20

1K 25 5
                                    


Jag öppnade försiktigt den gnisslande dörren och såg Louis ligga i sin säng, skakande.

"Louis, det är okej", jag försökte inbilla mig att jag tyckte att det var okej, men jag visste, jag visse att jag inte tyckte att det var okej.

"Nej Harry! Du förstår ingenting!", Louis var helt hysterisk. Jag hade aldrig sätt honom så förstörd förut.

"Jo, Louis tro mig jag förstår och jag kommer alltid att älska dig även öm du gör något hemskt, som nu!", Jag drog in honom i min famn då jag nu låg bredvid honom och kände hand rygg skaka mot min slanka överkropp.

"Vad jag än gjort?", fanns det något värre än vad han precis sagt?

"Ja."

"Vad hette hon Louis?", han tog min hand och höll om den så hårt att mitt blod rymde där ifrån.

"Briana, hon hette Briana", han slingrade sina ben runt mina och blundade.

"Jag minns henne knappt Harry."

"Det är läskigt", hans röst var lugn, som om han höll på att somna.

"Jag vet Louis, att inte känna en person som man har så nära sig är läskigt", med det sov han. Han sov i min famn och jag kunde inte göra något annat än att studera pojken, eller mannen som just i den stund var min och bara min, men jag kunde inte heller undvika att fundera över om det alltid skulle förbli så, att han var bara min.

...

We all know Briana is trouble.

Såg att @fluffyunicorn157 läser denna, sjuk förebild gällande Larry <3

XO, Edine

Always || Larry StylinsonWhere stories live. Discover now