Always || Larry Stylinson

18

"Hej bebe hur mår du?", Louis lade sig i sängen bredvid mig.

"Nej Louis inte nu", Louis hand rörde sig över mitt lår då jag låg på sidan.

"Inte nu Louis", Han tog försiktigt bort sin hand och satte sig upp.

"Vad är det med dig Harry?", Frågade han med en hint av orolighet i rösten.

"Kan du snälla bara gå här ifrån?", jag vände min blick mot Louis innan jag såg hur hans kropp ledsamt sjönk ihop.

"Har jag gjort något?", Louis kollade inte på mig utan fortsatte bara pilla på sitt läderarmband.

"Nej"

"Vad är det då?", jag såg hur hans läppar formade ett litet men ledsamt leende.

"Jag måste berätta en sak Harry", Louis utstrålade osäkerhet, han var på väg att berätta något som han inte var säker på att jag skulle gilla.

"Jag vill berätta om oss"

"Louis vi kan inte göra det, du vet att vi inte kan det!", Jag satte mig hastigt upp i sängen.

"Varför inte Harry?", Våra röster blev bara högre och högre.

"För att det skulle sabba allt vi kämpat för Louis!"

"Är det inte värt det då?", Louis ställde sig nu upp på raka ben.

"Jag gillar inte heller att ljuga Louis, det vet du men vadfan du kan inte mena allvar!", Nu stod vi båda upp, lika frustrerade båda två.

"Var det inte nyss du som inte ville ljuga, som tyckte att vi skulle berätta allt?", Louis syftade på den där gången jag ljugit under en interview och sagt efteråt att jag inte ville göra det mera.

"Jag går ut", utan ett svar på sin fråga var Louis utanför huset, och jag, som stod ensam kvar satte mig på golvet med tårarna tryckande mot ögonlocken.