Kapitel 8

52 3 2
                                        

Hon står inte där.

Vad ska jag göra, tänker jag, men det behövs egentligen inte. Både jag och Lo, som jag bestämt för att kalla hunden, redan är på väg in. Affären är uppställd i olika gångar så jag springer runt lite slumpmässigt tills jag tvingas stanna. I nästa gång står en pojke som ser ut vara i min ålder, runt 16 alltså. Både jag och Lo backar men han har redan vänt sig om. Plötsligt så skriker han till.

"Vem är du?!" ropar han skräckslaget. I samma ögonblick hörs steg bakom mig och Kaylie kommer fram tillsammans med Katherine.

"Vem är han?" ropar Katherine och drar sig tillbaka.

"Han verkar inte vara farlig. Du, vi är inte farliga" säger jag till honom och går lite närmare.

Han backar och stirrar från mig till hunden. Lo verkar känna igen honom för hon drar mot honom. Jag släpper och hon hoppar upp för att slicka pojken.

"Vad heter ni?" undrar han när han lugnat sig lite.

"Jag är Khloe, det här är mina systrar Kaylie och Katherine" berättar jag. "Du då?"

"Jake".

Utan att tänka på det stirrar jag rakt in i hans bruna ögon, fångad i ögonblicket. Han rodnar och verkar obekväm, så jag tittar bort. Sen blir tystnaden så kompakt att man kan ta på pinsamheten i den. Oj då.

"Du, häng med till vår mormors hus. Hon bor uppe i villaområdet" säger Katherine och reser sig. Vi andra följer hennes exempel. Väl utanför ICA stannar däremot Jake.

"Nej, inte villaområdet! Absolut inte! Där dör ni direkt" kommer han på och skakar på huvudet. Jag och Kaylie utbyter en undrande blick.

"Varför?" säger Katherine, som aldrig kan hålla tyst eller tänka sig för.

"Demonerna bor där" svarar han helt naturligt.

"Vad är demoner?" undrar jag. Han har verkligen gjort mig nyfiken men samtidigt väldigt orolig.

"De är hemska varelser, som liknar svarta skuggor. I detta ögonblick sitter 100 människor någonstans på jorden och utvecklar de varelserna. Ni förstår, dessa människor har kommit på ett sätt att göra teknologiska ritningar till fysiska, levande föremål. Demonerna är alltså gjorda av de hundra människorna."

"Hur vet du allt det här?" frågar Kaylie skeptiskt.

Jake blir röd i ansiktet och kliar sig i nacken.

"Min mamma är deras chef..."

överlevarnaWhere stories live. Discover now