Solen har börjat försvinna i horisonten men på den senaste vägskylten stod det att Mjölby ligger vid nästa avfart. Kaylie sitter koncentrerat bakom ratten med Jake bredvid sig och i baksätet sitter jag, Kath och Tori. Colin har vi än en gång satt i bakluckan.
-Titta! Vi är framme! ropar plötsligt Katherine.
Då ser jag det också. Massvis med upplysta hus bredvid varandra. Utanför syns människor som ler och skrattar. En bit bort syns en röd bondgård och massvis med odlingar. Här kan de leva utan att bekymra sig över att världen gått under.
Kaylie stannar mitt på vägen och spänner loss sitt säkerhetsbälte. Vi andra gör likadant och går ut ur bilen. Några av människorna här har fått syn på oss och ett par vuxna kommer närmare.
-Hej! ropar Victoria och går dem till mötes.
-Hallå, svarar en äldre dam. Vilka är ni?
-Jag heter Khloe. Det här är mina tre systrar, min bror och två vänner, svarar jag. Damen ler mot oss.
-Jag är Mathilda. Välkomna hit.
Vi ler och hon visar oss till en tom villa.
-Här skulle ni kunna bo. Fast om inte alla vill bo tillsammans kan ju några ta grannhuset, säger Mathilda och öppnar dörren. Allt är rent och prydligt, men det luktar instängt. Jag går in i köket och kollar i alla skåp. Tomma. Sedan går allihopa ut igen till de andra människorna.
-Vem är er "ledare" eller vad man ska kalla det? frågar Kaylie en vuxen man.
-Det är Mathildas dotter. Hon är borta vid bondgården just nu och ser till att alla odlingar går bra, svarar mannen.
Kaylie vänder sig leende mot mig.
-Jag tror vi har hittat hem.
ESTÁS LEYENDO
överlevarna
Ciencia Ficción"Jag börjar skaka. Demonerna vet att vi finns, de vet vart vi är, vilket måste betyda att de är ute efter oss. Det kan inte vara alla utan någon speciell." Världen har gått under men Khloe och några andra är kvar. De upptäcker snart varför allt sket...
