överlevarna

Kapitel 16

Khloe's perspektiv

Vi är nu tillbaka i Jake's lägenhet för att försöka komma på något. Vart Victoria är, vad som hänt med Thomas och Colin och vad DD planerar att göra med världen. Helst vill jag inte få reda på något av det.

"Jag har en tanke" säger Kaylie. "Victoria var ju i Sverige när... olyckan skedde. DD kan ju knappast ha fört henne utomlands bara för ett test eller vad hon nu sa".

Vi andra nickar och mumlar instämmande.

"Kan vi inte ringa tillbaks till Tori?" föreslår Kath.

Jag tar upp min mobil och går in bland kontakter för att ringa. Medan jag scrollar efter Victoria så får jag samtidigt upp ett samtal från henne.

"Hej", svarar jag försiktigt.

"Jag har fått tillbaka mitt minne och måste berätta något hemskt för dig", säger hon snabbt. Mina lungor slutar direkt dra in luft vid det olycksbådande tonfallet.

"Thomas och Colin var med mig innan demonerna tog mig. Thomas körde en bil och Colin satt där fram. En svart skugga slängde sig ut framför bilen, alla skrek, bilen välte och sedan blev det svart. När jag vaknade var jag på DD utan minne men nu är jag tillbaks där de tog mig, alltså vid bilen. Både Colin och Thomas är borta".

Alla runt omkring mig sitter tysta. Victoria var på högtalare så vi har alla hört nyheten.

"Är inte det.. Bra? Jag menar, eftersom de antagligen har tagit sig därifrån", påpekar Katherine och jag anar att Tori inte berättat allt det viktiga.

"Jo men, alltså. Vägen är dränkt i blod, skulle man kunna säga. Jag lovar er att någon är död". I slutet av meningen kan man höra henne brista ut i tårar.

Jag själv snörvlar till och en ensam tår faller från min kind. Kaylie tittar allvarligt på mig och torkar bort den.

"Du", säger hon. "Tori lovade bara att en är död. Vi kommer hitta den andra!"

Hur kan Kaylie veta att en av dem lever? Ifall det är så mycket blod som Victoria säger borde båda vara döda.

Två timmar senare

Jag skriker till av oro när en omkullvält bil kommer inom sikte. Victoria delade all sin platsinformation och vi slog in den på Jake's gps för att kunna hitta henne. Nu verkar det som att vi precis kommit fram.

Jake stannar rakt bredvid bilen och där reser sig min älskade vän Victoria! Som jag har saknat henne!

Jake slår av motorn och alla hoppar ut. Jag är först ut och så fort Tori får syn på mig rusar vi mor vara dra och vi möts i en omfamning. Trots att min lillebror eller pojkvän dött så måste jag glädjas åt att hon fortfarande lever.

-Hur är det med dig? frågar jag och möter hennes sorgsna blick.

-Det är okej, ni då? svarar hon och ler stelt. Sedan blir Tori's blick misstänksam och spanar bakom mig.

Jag tittar bakåt och ser Jake komma ut ur bilen. Han tittar försiktigt mot oss.

-Åh, det där är Jake. Vi mötte honom i mormorstaden, förklarar jag.

-Vet du inte ens vad stan heter? utbrister Tori.

Vi skrattar i några sekunder innan vårt sällskap påminner oss om den både hemska och allvarliga situationen. Vi tystnar.

-Vi kanske borde åka tillbaka till Jake's hus. Det kommer inte gå att hitta någon av dem, säger Kaylie bakom mig.

Jag nickar och vi hoppar in i bilen. Trots att det gör ont har vi inget val. Efter tio minuters resa befinner vi oss på en öde motorväg.

-DÄR! skriker Katherine och pekar en bit framför oss. STANNA NU!

Jake står på bromsen. Bilen stannar hårt och Katherine spänner loss sig.

-Var ska du? frågar Tori.

Hon svarar inte utan springer bara ut och iväg till andra sidan vägen. Där klättrar hon över kanten och hoppar ner bland en massa döda växter.

-Colin! ropar hon, och det får oss kvar i bilen att rusa ut vi också.

Jag och Kaylie är de enda som följer efter henne ända ut till växterna. Mina ben är helt slut och min mage kurrar men nu ser jag honom också. Katherine har lyft upp Colin i sin famn och är på väg mot oss igen.

-Colin! skriker jag och Kaylie i kör. Kath lyfter fram honom till oss. Han verkar utmattad och man kan höra hur han klagande mumlar.

-Fort, tillbaka med honom till bilen, säger Katherine och lämnar över honom till mig.

Alla tre skyndar tillbaka upp på vägen och in i bilen.

-Vi är sex pers och det finns fem platser, påpekar Kaylie och sätter sig där fram med Jake. Baksätet är redan upptaget så där finns ingen plats för mig och Colin. Det är redan trångt nog. Därför går jag till bilens baksida och öppnar garageluckan. Den verkar stor nog att rymma två personer så både jag och Colin hoppar in.

Vi kör tillbaka till staden (som jag nu fått veta heter Guldviken) och parkerar utanför Ica. Colin har vaknat vid det här laget och är redo för att få mat.

Precis när vi går in genom ingången inser jag något lite underligt. Vi har varken sett demonerna eller våra två hundar sen Tori försvann.