överlevarna

Kapitel 18

Jag har varit så fokuserad på mig själv och mina vänner att hundarna blivit helt bortglömda. Ingen har brytt sig om att Katherine varit skadad. Kort sagt har vi haft helt andra problem.

-Khloe!

Jag vänder mig om och ser hela gänget komma springande emot mig. De ser oroliga men oskadda ut.

-Vart har du varit? frågar Victoria när de kommer närmare.

-Letat efter er! Jag hörde några vakter säga att de tagit två, svarar jag osäkert.

De tittar på varandra.

-Vi såg en svart van från DD med vakter i. Det måste vara den du pratar om, börjar Jake.

-De har tagit Lola och Lo, berättar Kaylie och tittar ner i marken.

Just det, de sa aldrig vad för något de tagit två av. De tog våra två hundar.

en kort stund senare

-Vad tycker ni vi ska göra? frågar Jake. Colin sitter i hans knä och drar dragkedjan på sin kofta upp och ner. I tystnaden som lägger sig låter det som pistolskott.

-Världen har gått under, påpekar jag.

-Det är ju det jag menar. Hur ska vi kunna fortsätta leva? Eller vill ni att mänskligheten ska dö ut?

Jag tänker en stund. Vi har tillgång till anteckningarna över alla som överlevt och vart de befinner sig. Vore det helt idiotiskt att åka ut och söka upp andra?

-Vad vill du själv? frågar Kaylie. Jag tittar på min storasyster. Hennes ansiktsuttryck är lugnt och hon beter sig som om det inte riktigt angår henne.

-Det är klart jag inte vill det men vi kommer knappast överleva länge till helt ensamma, svarar Jake.

-Vi kollar igenom dokumenten och ser om det finns något område med många överlevare, föreslår jag och vi reser oss upp.

I mappen med namnlistan står det att över hundra personer vaccinerats i någon stad bara en mil härifrån.

-Hur lång tid tar det att köra? frågar Kath.

-Osäkert, men vi borde vara framme någon gång vid solnedgången, svarar Kaylie. Så är det bestämt. Vi ska resa till Mjölby och leta efter fler människor. DD kan vi lika bra skita i.