Osäker | Foscar

0.2

{läs det sista på förra kapitlet}
Oscar
"Eh.. Ja, det kan man väl säga", svarade jag och kände hur en svag rodnad besökte mina kinder.
"Har lilla Oscar gått och blivit kär", sa Omar och peddoblickade mig.
"Vadå 'lilla Oscar'? jag e fan äldre än alla i det här rummet", svarade jag lite smått irriterat.
"Oscar det är bara vi i rummet", sa Omar och trodde att han var smart.
Alla suckade åt hur dum i huvudet han är.
"Men Oscar, hur ser hon ut?", frågade Ogge och kollade på mig.
"Ehm, hon har smutsblont hår, fina käklinjer, ögon som man drunknar i, leende som man smälter av och ett skratt som kan få alla på fall", sa jag drömmande, drömmade om Felix.
"Vem är det då?", frågade Felix.
Om du bara visste vem det var.
"Eh, det kan jag inte säga", svarade jag.
"Är det någon vi känner", frågade Ogge och började peddoblicka som Omar.
Bättre än vad ni tror.
"Det kan man väl säga", sa jag och slängde lite med luggen.

Omar och Ogge började spela igen och Felix satt med mobilen, vilka sociala vänner man har.
Jag kände hur min mobil vibrerade till i fickan.
Jag tog upp den och kollade vad det var.

Mamma 19:46
"Oscar kom hem nu, fort!"
Jag 19:47
"Aldrig"
Mamma 19:47
"Det har hänt nåt med din pappa"
Jag 19:47
"On my way"

Jag reste mig upp ur soffan så snabbt som det gick och små sprang ut i hallen.
"Oscar, vart ska du", hörde jag Felix säga.
Jag vände mig om och såg honom stå i dörrkarmen.
"Varför gråter du? Har det hänt nåt?", frågade han och gick fram till mig.
Fort torkade jag bort mina tårar som jag inte hade märkt att dom rullat ner på mina kinder.
"Mamma messade att det har hänt något med pappa, tänk on det är nåt farligt", sa jag fort och trängde på jackan.
"Ska jag följa med?", frågade han.
Jag nickade och han satte på sig sina röda sneakers och sin mörka bomberjacka.
"Vi drar", ropade Felix innan vi gick ut.
*
Jag öppnade dörren, sprang in i vårt hus och ropade på kvinnan som kallas min mamma.
"Äntligen är du hemma", sa mamma med en lättad suck.
"Vart är pappa?!", sa -nästan skrek- jag fram.
"Åh, din pappa mår bra, jag ville bara få hem dig", sa hon och log.
"Vad i, JAG TRODDE HAN VAR TYP DÖENDE!", skrek jag på henne och kände hur tårarna brände bakom ögonlocken.
Felix kom upp vid min sida, lite anfådd. Den killen måste börja träna sin kondition.
"Oscar, du behöver inte skrika, hur skulle jag få hem dig annars?", sa hon obrytt.
"JÄVLA KO!", skrek jag och sprang ut ur huset.
Jag sprang och sprang med tårarna rinnandes tills mina ben inte orkade mer. Jag föll ihop på trottoaren under en gatulykta som lös i mörkret och bröt ihop. Varför jag grät var för att jag behövde släppa ut känslorna. Jag behövde släppa ut tårarna jag håller inne tills jag är helt ensam. Jag hörde springande fotsteg som kom närmre och närmre men jag orkade inte bry mig. Stegen stannade upp och jag hörde en andfådd person sätta sig bredvid mig.
"Ibland undrar jag om du är hälften människa, hälften gepard", sa personen anfått. Felix.
"Ibland undrar jag om du gymmar", svarade jag honom med en låg röst.
Han skrattade dovt och sen blev det tyst ett tag.
"Oscar, ska vi dra hem till mig och sova där?", undrade Felix och satte sig på huk, redo för att resa sig upp.
Jag svarade inte utan bara reste mig upp på fötter. Han reste sig från sin position och ställde sig vid min sida och vi började gå i en behaglig tystnad till närmsta bussstation.
"Fan, den kommer om 25 minuten och jag fryser", gnällde Felix.
Jag tog av mig min jacka och gav den till honom.
"Ta den, jag fryser inte", sa jag och släppte jackan i hans händer.
"Det känns fett bögigt av oss", sa han med ett dovt skratt på slutet och tog på sig min jacka.
"Vadå, är det fel med att vara bög?", frågade jag och försökte att inte låta, vad ska man säga? Typ sårad på nåt sätt.
"Nej, men jag menar vi e ju straight och inte gay..", sa han lite typ osäkert och lite förvirrat.
"Äh, skit i", sa han sen och sen blev det tyst. Inte en bekväm tystnad den här gången utan en stel tystnad.
Efter ett tag kom bussen och vi gick på, satte oss längst bak och var på väg hem till Felix. Ensamma.
Jag är ensam med Felix, herregud.
*********
Ojojoj.. Ehm, nu försökte jag med en cliffhanger, funkade det?
Kommentera vad ni tycke om kapitlet blablabla...
Gilla, rösta eller nu vad det heter.
Adiós amigooos!