Osäker | Foscar

1.1

(Läs det jag skrivit i slutet tack!<3)

Felix
"Felix, kommer du?", undrade Ogge som stod i dörröppningen till Oscars sjukhusrum.
"Nej, j-jag kommer senare", svarade jag honom och log ett fakesmile, men det verkade han inte märka för han log tillbaka, gick ut och stängde dörren efter sig.
Jag vände mig mot Oscar som låg i sägnen framför mig.
"Kan du inte bara vakna", viskade jag och blinkade bort tårarna
Jag suckade för mig själv och reste mig från stolen. Jag gick fram till fönstret och blickade ut över Göteborg. Jag kollade på handtaged som kunde öppna fönstret. Jag kan öppna fönstret och hoppa.
Jag öppnade fönstret och ställde mig på fönsterbrädan, redo för att falla. Precis när jag skulle kliva ut ett steg och falla ner till marken så började det pipa inne i rummet. Jag vände mig snabbt om och såg hur hjärtslagsmakinens hjärtslags visare gick fortare och fortare för varje milisekund. Jag hoppade ner från förnsterbrädan till golvet, snubblade mot dörren som jag öppnade och skrek på hjälp. Fort kom det flera doktorer och sjuksköterskor in i rummet. Jag skulle gå in men någon stoppade mig. Jag kollade upp och såg Dr. Vigfrod.
"SLÄPP MIG!", skrek jag men han vägrade.
Han gick ut med mig och in i ett annat rum. Han förde mig till en säng där jag lade mig och brast. Tår efter tår rann ner för mina kinder. Det tog aldrig slut. Jag hörde hur dörren öppnades och stängdes och jag blev ensam i rummet. Jag skakade, jag grät och jag hade svårt att andas. Andningen blev tyngre och tårarna hade torkat ut. Jag stängde ögonlocken och försökte slappna av. Jag låg så i några sekunder innan jag hörde hur någon öppnade dörren, klev in och stängde den igen. Mina ögon var fortfarande stängda och jag hörde hur stegen närmade sig. Jag skulle precis öppna ögonen innan jag hörde hur ett skott avlossades. Jag skrek till och kände hur smärta spred sig från bröstet ut i kroppen. Jag kippade efter luft men kunde inte ta några andetag. Tillslut kände jag hur andetagen dog ut och jag blev avslappnad i hela kroppen.
"Felix", hörde jag en röst säga med en låg ton.
Jag öppnade sakta ögonen och mötte ett mörker. Jag satte mig upp och kollade runt nen säg bara mörkret.
"Felix", sa rösten igen fast den lät mycket närmre.
Jag kollade mig omkring och såg en en mörk, bottenlös vallgrav utan vatten. Jag kunde inte gå någonsatns med andra ord.
"Felix", sa rösten för tredje gången och jag kände en kall vind mot min kropp.
Jag rös som aldrig förr och försökte nappa åt mig täcket, men det var borta.
"Felix", viskade rösten i mitt öra och jag vände snabbt mitt huvud åt höger men såg ingen. Bara mörker. Jag kände hur kalla händer tog på min kropp under min tröja. Jag skrek till men inget ljud kom ut ur min mun. Händerna drogs över min min hud och jag försökte greppa tag om dom men fann dom inte. Jag kände hur skräcken spred sig i kroppen och jag andades fortare, men jag kunde inte ta några andetag. Händerna lade sig på vänster sida av min kropp men jag han inte tänka innan dom puttade ner mig i den djupa, bottenlösa klyftan.

Jag vaknade med ett ryck.
"Felix, mår du bra?", hörde jag Ogges röst fråga.
Jag kollade åt hans håll och nickade snabbt. Jag svalde salivet som samlats i min mun och blinkade gånger.
"Är du säker?, du ser ut som att du har blivit jagad av en björn som ville typ våldta dig", flikade Omar in.
Jag nickade bara och reste mig upp ur stolen jag tydligen somnat i.
"Ja-jag går på, på toa", sa jag med en ostadig ton på rösten.
Innan jag hörde ett svar från någon rusade jag ut ur rummet och in på en toalett i korridoren. Jag låste efter mig, satte mig vid toalettstolen och kräktes ut innehållet i min magsäck. Tårarna rullade ner för mina kinder. Det var bara en dröm Felix, ta det lungt. Jag försökte intala mig själv att allt är bra och så vidare men det funkade inte. Tårar forsade ut ur min tårkanal, min andning var svår och jag hade ingen ork i kroppen. Som dom säger, jag förtjänar det..

Oscar
Jag slog sakta men säkert upp ögonen och mötte ett starkt ljus. Jag kisade men blev kompis med ljuset rätt så fort. Jag lyfte på huvudet och kollade runt omkring men såg ingen människa. Jag suckade för mig själv och lutade tillbaka mitt huvud. Vänta, vart är jag? Jag lyfte upp mig själv i sittande ställning men lade mig ner igen på direkten när jag kände vilken huvudvärk jag hade. Har jag varit på fest eller vad?
Mina öron fångade upp ljudet av att någon öppnade dörren och stängde. Jag vände huvudet mot hållet jag hörde ljudet ifrån. Där gick någon okänd person med lång vit rock och grått hår.
"Oscar! Du är vaken", sa mannen med en överraskande röst.
Nä du vet.
Jag sa inget utan nickade.
Han skrev på något papper i något protokoll han hade i handen. Vad skrev han? Varför bryr jag mig?
"Så mr. Enestad, vad sägs om att hälsa på dina bekanta?", sa mannen i långa vita rocken.
"ehm, svenska tack?", sa jag och kollade ipå honom.
"Vill du träffa dina vänner?", mumlade han och kollade på mig med en blick som sa ungefär "jag-försöker-vara-rolig-här-men-du-är-en-glädje-dödare".
"jaa..", svarade jag dröjande.
Han sa ingenting utan gick ut ett tag. Vänta... Är jag på ett dårhus?! Vad har jag gjo..
Mer hann jag inte tänka innan dörren till rummet öppnades och in kom fyra bekanta människor.
"Hej Oscar!", sa Ogge glatt.
"Hej hej", sa jag och log.
Jag kollade på dom andra som kom in och mötte dom finaste ögonen jag någonsin skådat. Men något var fel. Vad är det han döljer för oss?
*************
Hej jordbor!
Ett nytt kapitel ute! (Ok, jag borde sluta skriva så...)

!!VIKTIGT!!

Jag har lagt ut ett kapitel för någon dag sen som heter "LÄS!!" och där står det lite information om en Q&A jag kanske kommer ha.. Så skriv gärna frågor till personerna i boken och mig så blir jag glad<3

Vi seeeeeeees!