Osäker | Foscar

0.7

Oscar
Tåget stannade på våran station och jag hade varit tyst hela resan. Drömmen fanns fortfarande kvar i mitt huvud.
"Oscar, är det nåt?", frågade Ogge bredvid mig.
"Va?, emn nej.. Va-varför tror du det?", sa jag med en lite darrande röst.
"Nej, men du har varit tyst hela resan, du är aldrig tyst en hel resa", sa han sen och gick av vagnen.
Jag ryckte lätt på axlarna och gick efter honom. Omar gick efter mig och sist Felix. När Omar såg sin mamma sprang han in i hennes famn. Varför kan inte jag och min mamma vara så?
"Oscar är du okej?", frågade Felix bakom mig.
Nej Felix, nej det är jag inte.
"Men ja", sa jag smått irriterat.
"Hej killar", sa Wilnur, Omars mamma och kramade om oss en och en. Vi satte oss i bilen och åkte hem till Omars hus. Omar satte sig fram och vi andra där bak. Ogge på vänser sida, Felix i mitten och jag på höger sida. Jag tänkte på tågresan hit. Det var som att allt hände men ändå inte.

Drömmen måste ju ha nåt sammanhang om vad jag känner, eller?

Det dom, Adrian och Felix sa i drömmen, är det sant?

Såklart det är sant, jag är äcklig, ful och behöver inte existera i livet.

Jag kände en hand på mitt knä. Jag kollde på handen och sen upp på Felix.
"Vad är det Oscar?, du gråter", viskade han lågt i mitt öra.
Jag torkade bort tårarna som runnit ner över mina kinder.
"Felix, kan vi dela på gästrummet, bara du och jag", viskade jag tillbaka som svar med en hes och sprucken röst.
"Visst", svarade han lågt och vände blicken fram igen.
Jag lutade huvudet mot fönsterrutan och stängde ögonlocken.

"Fan va äcklig du är som vill ha sex med någon av samma kön", sa han och lekte lite med kniven med sina händer. Jag hann inte göra något innan han stack kniven i min mage.

Jag öppnade ögonen fort. Varför kom det upp igen?
Bilen stannade på uppfarten in till Omars tomt och vi klev ur bilen. Jag tog ett djupt andetag och andades ut.
"Oscar, din väska", hörde jag Ogge säga. Jag gick till honom och tog emot min sportbag med all min packning. Omar sprang in i huset utan att stänga dörren efter sig, som vanligt. Jag gick in och tog av mig skorna och bomberjackan. Jag kollade runt lite medans jag gick mot trappan. Det var längesen man var här.
"Oscar, Felix sa att du och han delar på gästrummet", hörde jag Ogge bakom mig.
Jag log lite, nickade och gick upp för trappan. Jag såg att Omar låg utsträckt på magen i sin säng. Jag skrattade dovt för mig själv och gick vidare mot gästrummet. Jag satte ner sportbagen på golven och lade mig i sängen med en lång suck av lättnat. Jag hörde hur någon kom in i rummet och jag vände huvudet mot dörren för att se vem det var. In kom Felix med sin sportbag över axeln. Han ställde den bredvid min, gick fram till sängen och lade sig bredvid mig.
"Oscar", sa han och lyfte på huvudet.
"Mm", munlade jag tillbaka med slutna ögon.
Han sa inget mer utan tryckte sina läppar mot mina.

"Åsna, kommer du eller?", sa Ogge och puttade mig lätt åt sidan.
Åsna, det var nytt.
Jag svarade inte utan gick efter dom. Vi kom upp på övervåningen och Ogge försvann in i Omars rum medans jag och Felix gick in i gästrummet. Jag gick in först och Felix efter. Jag hörde hur han stängde dörren och hug han lade ner väskan på golvet.
"Oscar, ärligt nu, hur är det?", frågade han mig och gick fram till fönstret där jag stod.
Jag tog ett djupg andetag innan jag öppnade munnenn.
"Ärligt talat...", sa jag men tvekade.
"Oscar kom", sa Felix och drog mig i armen.
Han satte sig i sängen med ryggen mot väggen. Han öppnade armarna mot mig och jag gick fram till honom. Han fångade mig i sina armar och då brast det för mig. Jag grät som en bäbis i Felix famn medans han strök sin hand på min rygg.
"Oscar, hur mår du?", frågade han lågt.
Skit.
"Bättre", svarade jag hest.
"Oscar, du sitter och skakar i min famn för att du nyss grät som en bäbis, hur mår du?", sa han lågt med allvar i rösten.
"Jag-", mer hann jag inte innan dörren öppnades och där stog Omar och Ogge.
"Hörni, ska ni.. Ehm, vad har hänt?", sa Ogge när han kom in och satte sig på sängkanten.
"Jag-", mer hann jag inte innan Felix avbröt mig. Jag får inte säga mer än "jag" innan alla ska avbryta mig.. Vad  det här?
"Oscar hade bara ont", sa han.
"Vart?", frågade Omar.
I hjärtat.
"Vanlig huvudvärk bara", svarade jag.
"Aha okej, vi undrade bara om ni ville följa med oss till torget", sa Omar.
"Jag förljer med", sa Felix och började resa sig upp.
"Jag med", sa jag och ställde mig upp.
"Bra, då går vi", sa Ogge.
Vi gick ut ur gästrummet och ner för trappan. Vi satte på oss skorna och jackorna innan vi gick ut.
"Vi drar!", ropade Omar innan han stängde dörren och vi gick. Jag kollade runt lite i området och såg honom.
Adrian.
********
Holaaaaaa!
Ett till kapitel is out!
(Nä, är det sant?!)
Okok, vad tror ni kommer hända i nästa?
Kommenteraaaaa!
Ja, jag har ätit socker..
Aja, vi seeeees!