Flickan från Väst!

Del 1

Så många nätter har gått sen jag första gången började sitta här ute på balkongen. Redan vid min elva årsdag började jag upptäcka märkliga ljud från mina föräldrars sovrum som låg vägg i vägg, men jag hann fylla tolv år när jag förstod vad som hände.
Och varje natt har det hänt och varje natt satt jag ute på min balkong, tittade på stjärnorna och lyssnade på ugglorna som hoande eller på räven som ropade från andra sidan skogen. En djup skog som sträckte sig miltals långt över landet.
En mörk, tätbevuxen och otäck skog som ingen passerar självmant om dom inte måste. Endast dom modigaste, som känner till skogen väl, passerade orädda genom dennes dolda stigar.
En djup suck lämnade mina lungor när ett klingade ljud från en koklocka ringde. Det kom från byn nära slottet. Jag bodde här tillsammans med mina föräldrar, kammarjungfrur och flera vakter och väktare.
Byn var den enda som låg närmaste men också en av dom fattiga. Min far samlade in hyra i slutet av varje vecka från byns invånare. Levde rik på deras fattigdom, gav mig allt jag önskade men som jag avstod alltid ifrån så gott jag kunde. Jag vägrade leva rikt på andras förmåner.
Trots mitt leende jag hade varje dag, levde jag och min mor i en misär.
Min far var en egoistiskt tyrann av sitt värsta slag. Under min egen näsa har jag sett människor som mist deras liv under min fars ledande hand. Jag har sett min mor, varje morgon, med en sjal över hennes halva ansiktet, som dolt sanningen för vad som egentligen har hänt, dolt och hoppas ingen skulle förstå vad och varför blodutgjutning låg markerad över hennes vackra blåa öga.
Men jag visste bättre.

Sommarnatten var skön mot huden. Håren knottrade sig inte utan låg jämt med huden.
En vacker stjärnklara himmel var allt kvällen hade att bjuda på.
Lugnet var en befrielse, att sitta här ute var en befrielse.
Jag tittar över murkanten på balkongen när en soldat gick förbi. Ögonen vakade varenda rörelse han såg och agerade så fort fara hotade. Men i detta fallet gick han bara runt slottet med andra soldater, höll uppsikt. Hans sätt att röra på sig visste jag exakt vem det var. Han gick alltid förbi den här vid en speciell tid på natten och varje gång tittade han upp, såg mig vinka innan han fortsatte vidare.
Nicolas, en barndomskompis som valde sitt yrke som soldat. Han lovade dyrt och heligt att skydda min familj framför min far. Nicolas var alltid så rolig att leka med och alltid hade han nya idéer för lekar, men i och med att han blev soldat, dog hela han. Jag förlorade det närmaste jag hade till en vän. Men jag gav aldrig upp med att försöka skämta med honom, för även om han var soldat nu, visste jag att sinnet för humor fanns bakom den skinnade rustningen. Jag behövde bara nå honom dit.
När jag såg hur han tittade upp vinkade jag med fingrarna som i en våg och hängde mer ut över murkanten på balkongen.
"Var försiktigt My Lady!" Sa han oroligt. Jag himlade med ögonen. Klart jag visste riskerna med att hänga över kanten. Jag ville bara se om det bara var det han oroade sig för eller såg annat spännande.

"Jag lovar!" Kuttrade jag och ställde mig upp på säker mark men tittade över igen. Nicolas stod kvar.
"Har du inte jobb att göra?"
"Ni är också mitt jobb My Lady!" Sa han med ett dolt leende under metallhjälmen. Jag log tillbaka och flyttar mig bort från mur räcket och placerade örat mot balkongdörren och lyssnade. Mitt rum var tyst. Jag öppnade dörren försiktigt och gick in i mitt rum och fram till min säng.
En vacker säng i nyhuggen trä med ett väldigt fagert silkes tyg som gick runt sängens madrass i vågor.
Allt var gjort i det finaste tyget min far kunde få tag på, allt för att jag skulle sova gott. Fast jag vet att jag skulle sova bättre om ljudet från mina föräldrars rum kunde ta en paus nu och då.
Mitt nattlinne var från samma skräddare som sytt mina sängkläder och resten av alla mina klänningar. Men det var snäppet ännu tunnare men skön att sova i under de varma somrarna men också väldigt avslöjande, tyget kunde inte dölja kroppen som utvecklats från barn till kvinna och vad som är tänkt vara dolt var synligt för hungriga ögon.
Trots det gillade jag nattlinnet, men en nygift hustru hade uppskattar den bättre än jag.
Täcket var svalt när jag lade mig under det och med huvudet mot kudden med ull stoppning, somnade jag direkt och i mina drömmar, kom en oväntad gäst på besök - Nicolas.
Fortsättning följer...