Flickan från Väst!

Del 10

Men vart skulle jag leta? Vart skulle jag börja? Jag kände inte till byn, inte mer än att den var döpt efter min far. Förutom det kunde jag inte alls hitta här.
Vilken av dessa förfallna hus såg ut som ett bibliotek? Eller vem av alla människorna häromkring såg ut som en bokman?
Folket hoppade runt elden i en dans utan att lägga så mycket märke till deras omgivning.
"Ursäkta fröken, får jag bjuda upp er till en dans?" En medelålders man hade lagt sin hand på min axel och vänt hela min kropp mot honom. Mannen stank av alkohol och kunde knappt stå upp och rapade mig rakt i ansiktet.
"Tack men nej tack! Vet ni vart biblioteket finns?" Frågade jag honom artigt. Mannen tittade sig omkring, försökte finna en balans från att inte ramla över mig, balansen han fann var att nypa mig hårt i axeln.
"Antar att det är.." Han pekade ostadigt med handen innan han gav upp.
"Ni vill inte göra en man lycklig först? Jag lovar att berätta vart du kan hitta Hardy om du följer med mig!" Föreslog den fulla mannen. Jag skakade häftigt på huvudet och lossade på hans grepp från min axel.
"Nej tack, jag frågar någon annan!" Mannen lät mig passera utan att tala om vart biblioteket låg, men jag fick reda på bokmannens namn och det skulle räcka för att finna honom, jag behövde bara prata med någon som inte var så onykter - ett barn med andra ord.
Nu skulle jag bara få tag i någon. När jag äntligen fick stopp på ett barn visade det sig att det var en ung man, trevlig sådan som gärna visade mig vart jag kunde få tag på Hardy.

Den yngre mannen ledde mig fram till ett hus som var större än dom resterande husen i byn. Det såg inte så märkvärdigt ut. Precis som ett vanligt hus. Jag tackade för hjälpen till den yngre mannen som lämnade mig ensam och skyndade sig tillbaka till festen.
Långsamt öppnade jag dörren som knarrade när den öppnades. Innanför mötte jag ett moln av damm och en doft av gamla böcker. På vänster sida om mig ledde en trappa upp till en övervåning och framför mig hade jag ett rektangulärt rum med ett stort bord i mitten med massa pappersark, fjäderpennor. Trasiga och hela. Bläck som var utspillt- som droppade ner på det redan smutsiga och lortiga golv.
I bortre änden av bordet låg en figur halvt över bordet. Kroppen höjdes och sänktes långsamt som personens andades och snarkade till innan den vred på huvudet och fortsatte sova. Mitt på bordet stod en ljusstake med tre slockna ljus.
Försiktigt letade jag mig runt på bordet tills jag fick tag i något kallt och en liten kniv. Försiktigt förde jag eldstålen mot ljuset och drog med stenen så det utsöndrade gnistor. På mitt andra försök fick jag liv i alla tre ljusen som sken upp en del av rummet. Böcker på hyllorna framför mig uppenbarandes och det var väldigt rörigt. Pappersarken på bordet, under ljusen, hade redan fått handskriven text men som inte såg ut att vara färdiga. Ens pappersarket lyfte jag upp och studerade noga, försökte förstå mig på bokstäverna jag såg, men allt jag såg var några krumelurer.
"Jag är vaken, sluta störa mig Klara!" Mannen på bordet började röra på sig och satte sig upp och med trötta ögon mötte han mina och jag visste inte hur jag skulle reagera, än mindre än han när vi bara tittade på vandra utan att så mycket yttra ett ord!

Han gnuggade händerna mot ansiktet och tittade ännu en gång på mig. Försökte förstå varför jag stod här mitt i rummet med ett pappersark i min hand.
"Har jag bjudit in dig?" Frågade han mig, med viss osäkerhet i sin röst. Jag skakade på huvudet.
"Har jag bett dig komma?" Ännu en gång skakade jag på huvudet.
Han sträckte sig efter en trämugg, förde den till munnen och drack upp vad det än var i muggen. Jag skulle gissa på något starkt. För hans ögon hade svårt att fokusera på mig.
"Hur kom du in?"
"Dörren var öppen!" Svarade jag fort. Hardy gned sig bakom nacken. Om detta var bokhållaren hade jag inte förväntat mig att han skulle vara så ung, eller han var fortfarande mycket äldre än mig men till synes såg han allt för ung ut för att skriva och göra böcker.
"Jag antar att det är bra. Det sista jag behöver veta är att jag  plockat hem en nattfjäril!" Mitt hjärta drog ihop sig och jag förlorade kontrollen på andningen för stunden, öppnade munnen för att svara emot, när ytterdörren öppnades och en kvinna steg in. Hon stängde dörren och tittade tillslut upp och såg mig. Tittade på mig en kort stund, suckade och flyttade blicken till Hardy.
"Helt otroligt! Jag kan inte ens lämna dig ensam i tio minuter innan du plockar upp en gnoa!" Utbrast hon och ställde ner en korg fyllt med ved.
Var jag så pass dåligt klädd att jag togs för en prostituerad?
Fortsättning följer...