Worthless | o.r (pausad)

0.4

~ Matildas perspektiv: ~
Jag tog ut musik mappen ur skåpet och begav mig mot sal 125. När jag kom fram till salen så hade Kalle -vår musik lärare- redan öppnat så jag gick in och satte mig längst bak i högra hörnet. Där satt jag alltid det spelade ingen roll vad vi skulle ha för lektion eller vad vi skulle göra jag satt alltid där. Jag började klottra lite på baksidan av min mapp som nästintill var full med klotter vid det här laget. Strax hörde jag skolklockan ringa vilket betydde att lektionen skulle börja.
- kan jag sitta här eller är det upptaget? Hörde jag en välkänd röst säga.
- nää det är ledigt, du kan sitta där om du vill, sa jag och tittade upp på Omar.
Han lade ner sin mapp och satte sig på stolen bredvid mig. Han vände sitt huvud och mötte mina blågröna ögon och hans läppar sprack upp i ett leende vilket smittade av sig på mig.
Vår ögonkontakt blev avbruten av Kalle som startade lektionen.
- okej klassen som ni vet så ska vi börja med ett väldigt spännande projekt idag, sa Kalle med en väldigt exalterad röst.
- så här är det ni ska jobba två och två och ni ska göra en cover på en valfri låt och skriva om varför ni valde just den artisten och låten och även en liten text om hur ni tycker det har gått osv, fortsatte han
Snabbt brast ett högljutt mummel ut i klassrummet.
- tysta nu!, sa Kalle högt för att överrösta mumlet.
- jag har delat in er två och två och här är grupperna
Sara och Linda, Erik och Ylva, Madde och Nick, Klara och Hanna, Omar och Matilda...
Vänta va!? Omar och Matilda?
- vad kul då kan vi lära känna varan bättre också, sa Omar glatt.
- ja, kul, sa jag så glatt jag kunde
Självklart var jag super glad att få jobba med honom men det var just uppgiften så fuckade upp det. Jag har en sån otrolig komplex över min röst.

- så vad ska vi ta för låt?, undrade Omar.
Vi satt just nu i Omars kök med en varsin te kopp och Omars dator.
- jag vet inte, sa jag lite tyst.
- vad sägs om Lost Boy av Ruth B?, frågade han
- det funkar bra för mig, sa jag och log lite. Den låten kunde jag helt utan och innan.
- Bra! Då var det bestämt, sa han och började knappa på datorn
- ska vi börja med att skriva?, frågade Omar.
- ja det blir bra.

- hejdå vi ses i morgon, sa jag när jag hade klätt på mig mina ytterkläder.
- ja det gör vi, hejdå, sa Omar glatt och drog in mig i en kram.
Kramen var mysig och den fick mig att börja le. Leendes gick jag ut från Omars hus som inte alls låg så långt i från mitt egna.

Jag har en fråga skulle ni vilja ha från Omars perspektiv också? Isåfall kan jag kanske fixa de. Men här är iallafall kapitel 4! Och jag tänkte bara säga att Omar bor i Stockholm i den här boken/novellen. Men ni får ha en fortsatt bra dag/natt/morgon