Worthless | o.r (pausad)

0.6

~ Matildas perspektiv: ~
Jag satte handen på det kalla järn röret och tröck upp den tunga dörren. Värmen slog i mot mig när jag tog ett kliv in i den stora byggnaden. Klockan var tidigt på morgonen och korridoren var nästan tom. Jag styrde mina steg mot mitt skåp och la in min väska, jacka, halsduk och mössa. Sen gick jag mot musik salens grupprum där man kunde låna lite instrument och lite så. Jag tog en gitarr och satte mig på en stol. Jag började spela introt till lost boy av Ruth B.

(Sätt på lost boy-Ruth B för mer inlevelse)

"There was a time when I was alone Nowhere to go and no place to call home
My only friend was the man in the moon
And even sometimes he would go away, too

Then one night, as I close my eyes, I saw a shadow flying high
He came to me with the sweetest smile
Told me he wanted to talk for awhile He saide " Peter Pan-that's what they call
me.
I promise that you'll never be lonely." And ever since that day...

I am a lost boy from Neverland
Usually hanging out white Peter Pan
And when we're bored we play in the woods
Always on the run from Captain Hook "Run, run, lost boy," they say to me, "Away from all of reality."

//Neverland is home to lost boys like me and lost boys like me are free//

He sprinkled me in pixie dust and told me to believe
Believe in him and believe in me
Together we will fly awey in a cloud of green
To your beautiful destiny
As we soared above the town that never loved me
I realized I finally had a family
Soon enough we reached Neverland
Peacefully my feet hit the sand
And ever since that day...

I am a lost boy from Neverland
Usually hanging out white Peter Pan
And when we're bored we play in the woods
Always on the run from Captain Hook "Run, run, lost boy," they say to me, "Away from all of reality."

//Neverland is home to lost boys like me and lost boys like me are free//

//Peter Pan, Tinker Bell, Wendy Darling
Even Captain Hook-
You are my perfect story book
Neverland, I love you so,
You are now my home sweet home
Forever a lost boy at last//

And for always I will say...

I am a lost boy from Neverland
Usually hanging out white Peter Pan
And when we're bored we play in the woods
Always on the run from Captain Hook "Run, run, lost boy," they say to me, "Away from all of reality."

//Neverland is home to lost boys like me and lost boys like me are free.//"

När jag hade sjungit sista meningen hörde jag applåder. Jag vände mig skräckslaget om och såg Omar stå där.
- du är sjukt bra på att sjunga, sa han och log mot mig.
- hur länge har du ståt där?, frågade jag istället för att svara honom.
- ett tag men vad har det med saken å göra?, frågade han och gav mig ett oförstående ansiktsuttryck.
Jag suckade frustrerat och drog händerna genom håret och andningen blev allt svårare.
- Matilda mår du bra!?, frågade Omar oroligt.
Jag svarade inte utan försökte få mig att andas normalt igen. Han gick fram  till mig och tog ett stadigt grepp om mina axlar.
- Matilda!
Jag tittade upp på honom. Svarta prickar började dansa framför mina ögon och jag vinglade till.
- Matilda lyssna på mig!, sa Omar
Jag tittade in i hans chokladbruna ögon som speglade orolighet. Jag fastnade med blicken i hans och det kändes som verkligheten försvann. Efter en stunds tystnad bröt Omar den.
- mår du bra?,frågade han
Jag nickade svagt och satte mig ner på stolen. Omar satte sig på huk framför mig.
- vad hände?, frågade han
- panikattack
- varför?,frågade han och sköt ihop ögonbrynen så han fick en rynka mellan dem.
Jag svalde hårt. Är det nu jag måste berätta? Är det nu jag kommer förstöra vår vänskap? För om jag berättar kommer han ju behöva byta jobbpartner och då lär vi inte vara vänner efter det. Men jag antar att det är ödet som säger till mig att jag inte är värd att ha en sån otroligt underbar person i mitt liv.
- jo det är så att, började jag.
- att vad?, frågade Omar
- a..att jag har en sån otrolig komplex för min röst och jag sjunger verkligen inge bra, sa jag snabbt, tittade ner på mina fingrar som fingrade med mitt armband och bet mig i läppen.
- du behöver verkligen inte ha komplex över din röst och att du inte sjunger bra är bara bullshit, sa Omar.
Han tog två fingrar under min haka och lyfte upp mitt huvud så jag tittade honom rakt in i ögonen.
- du är en av det mest begåvade människorna jag träffat. Vad får dig att tro att du inte är de?, fortsatte han.
- jag vet inte, sa jag tyst och bet mig i läppen igen.
Omar strök sin tumme över min under läpp så jag släppte taget om den. En pirrande känsla träffade min mage.
Han höll kvar tummen ett tag och bara tittade mig rakt in i ögonen. Huden brände och en isande kyla blev kvar när han tog bort tummen.
Vår ögonkontakt blev allt intensivare och han lutade sig sakta fram. Mitt hjärta slog hårt i bröstet jag trodde nästan att det skulle hoppa ur min bröstkorg och dansa iväg.
Helt plötsligt hördes skolklockan och jag hoppade till. Omar reste på sig och sträckte fram sin hand mot mig jag tog tag om den och han hjälpte mig upp på fötter. Jag fiskade upp min mobil ur min högra backficka, klickade på hem knappen och skärmen lös upp.
- vi börjar om två minuter, sa jag och tittade stressat upp på Omar.
- fan, sa han stressat och började springa. Han stannade vid sitt skåp som låg fyra skåp från mitt. Jag släppte hans hand, fortsatte mot mitt skåp och tog ut engelska böckerna. Jag han precis låsa skåpet innan jag kände en hand i min som drog med mig mot trappan till våning två.
- här!, sa jag och stannade
Omar höjde sin hand och knakade på den röda dörren. Ett klickande ljud hördes och dörren åkte upp. Vi gick in i klassrummet och alla blickar vändes mot oss. Alma vår engelska lärare stängde dörren.
- Omar och Matilda ni är sena, sa hon strängt.
- förlåt vi glömde bort tiden, sa Omar
Jag tittade upp från mina fötter och mötte Klaras blick hon gav mig en mördarblick innan hon flytta sin blick neråt. Jag följde hennes blick och insåg att hon kollade på Omars och mina ihop flätade händer. Snabbt släppte jag Omars hand och han tittade oförstående på mig men jag slog bara ner blicken på mina fötter
-... Förstått?, hörde jag Alma säga
Både Omar och jag nickade fast vi inte hade hört ett dugg vad Alma hade sagt.
- bra då kan ni gå och sätta er, sa hon
Jag gick snabbt och satte mig på min vanliga plats. Omar gick efter mig och när han gick förbi Klara gav han henne en varnande blick.

Heej peepz! Killarna ska släppa my girl den 29/1 e sååå jävla taggad!!! Omar har skaffat periscope också asså hans live e de bästa! Men hur mår ni då?
Iaf här e ett kapitel å det blev ganska långt om jag får säga det själv haha! Men ni får ga en fortsatt bra lördag!