Worthless | o.r (pausad)

1.1

~ Matildas perspektiv: ~
Jag tittade länge på det lila rakbladet som låg i min hand. Tårarna forsade ner för min kind och jag försökte förgäves torka bort dem. Att jag inte kan gå en dag utan att de där förbannade tårarna ska komma. Det hade gått några dagar sen jag skrev de där sms -som jag inte vågade skicka- till Omar. Och saker och ting hade väl inte blivit bättre direkt. Omar ringer och sms mig flera gånger per dag och dem andra killarna har ringt samt sms några gånger. Det ända jag har gjort är att skriva ett sms på fem ord där jag skrev art det inte var Omars fel. Klara och Nick har även börjar skicka hotfulla och taskiga sms i stort sätt varje dag nu. Allt är mitt fel! Om jag bara skulle försvinna skulle inte Omar och killarna vara så oroliga över mig och mamma skulle inte behöva jobba så mycket som hon gör. Jag vet att hon inte mår bra av de även fast hon säger att hon gör de. Jag kan se att hon ljuger och att leendet är fake, precis som mitt. 
Åter igen tittade jag ner på rakbladet som länge hade legat i min hand utan att jag rört de. Sakta för jag de mot min arm. Jag andas in och drar snabbt ett drag över armen. Ännu ett drag blir synligt på min hud. Det dröjer inte länge innan båda mina armar är fulla med ärr och blod.
- jag orkar inte mer, viskar jag för mig själv och drar upp benen till haken.
Där i mitt badrum med benen uppe vid hakan och tårar forsandes ner för mina kinder sitter jag, En tjej med brunt hyfsat långt hår, blågröna ögon och en tanig kropp.
- Jag klarar inte av de här, de måste få ett slut, viskar jag, ställer mig upp och tar ett stadigt grepp om min telefon.
Med skakiga ben går jag ut ur badrummet och ner till hallen. Väl nere sätter jag snabbt och slarvigt på mig mina slitna Converse. Utan jacka springer jag snabbt ut i februari kylan. Mina steg styr jag mot ett speciellt ställe som jag stod vid för ungefär ett år sedan. Stegen blir snabbare och snabbare och till slut ser jag min slutdestination. Framför mig finns ett stup. Jag står en bit ifrån kanten och bara tittar rakt fram på utsikten. Det är ganska vackert faktiskt ett bra ställe att ta sina sista andetag på. Jag tar upp min telefon ur fickan och går in på en speciell smvkonversation med en viss svart hårig pojke. Mina fingrar börjar knappa på skärmen och snart har jag skrivit ner de jag vill ha sagt.

Tilda❤️😊
19.13
"Hej Omar! Jag hoppas du mår bra, de är du värd. När du läser de här finns jag förmodligen inte längre på denna jord. Jag orkar helt enkelt inte kämpa längre. Jag vet att du och alla andra tror jag mår bra igen men nej tyvärr är allt värre en någonsin just nu och jag orkar bara inte låtsas längre. Jag vill att du ska veta att dom stunder jag har haft med dig är dom bästa i mitt liv! Du får mig att glömma, glömma smärtan. Jag vill att du ska fortsätta vara den glada, spralliga och konstiga person du är. I mina ögon är du variationen av perfektion. Du är en sån underbar person som förtjänar de bästa. Och det är inte jag. Jag är bara ett stort problem och det är därför jag säger hejdå här, det är bäst för alla. Om jag ska vara ärlig så tror jag att jag har fallit så jävla hårt för dig. Jag vet vi har inte umgåtts så länge. Och jag vet att du inte känner de samma. Men jag vill bara att du ska veta de för vad spelar de för roll nu när jag ändå är borta? Glöm aldrig hur bäst du är! Jag älskar dig så jävla fucking mycket! Vi ses nån dag! Kram Matilda!<33"

Med tårar rinnandes ner för min kind klickade jag på skicka och ljudet som låter när ett meddelande skickas lät.

~ Omars perspektiv: ~
Min mobil plingade till och jag skyndade mig fram till min ryggsäck som låg på golvet vid min jacka. Jag fiskade snabbt upp mobilen ur väskan och klickade på hem knappen och mobilen lös upp. Ett sms från Matilda lös på skärmen och jag klickade mig snabbt in på de. Men istället för ett glatt leende på läpparna för att hon äntligen hade skrivit till mig hade jag tårar rinnandes ner för mina kinder. Jag sprang det snabbaste jag kunde ut ur dans salen och ut ur studion.
- Omar vad händer!? Vart ska du!?, hörde jag Ogge ropa innan dörren smälldes igen. Jag visste bara ett ställe som hon kunde vara på och det var bara att hoppas att hon var där också. Jag sprang och sprang det kändes som en evighet innan jag såg den mörka skogen i mitt synfält. Och jag sprang om möjligt ännu snabbare. Jag såg det höga bärget med ett stup rakt ner och på kanten stod en kort tjej med brunt tovigt hår och en tanig kropp som ändas var täckt av ett par mjukisbyxor och en t-shirt.
- snälla Matilda gör de inte!, ropade jag med gråt i halsen
Jag såg att hon rykte till av de plötsliga ljudet men hon rörde inte på sig. Hon stod på exakt samma ställe.
- varför inte? Jag har inget att leva för! Jag gör bara illa alla i min omgivning!, ropade hon som svar utan att röra sig ett dugg.
Jag gick ett steg närmre.
- du har mig jag kommer inte lämna dig! Och om du hoppar gör du illa alla i din omgivning. Jag vill hjälpa dig snälla Matilda jag ber dig!, ropade jag, tårarna forsade ner för mina kinder och jag visste inte vad jag skulle göra. Jag kan inte leva utan henne.
- hur kan du vara så säker Omar? Alla lämnar mig vad får dig så säker på att du inte också kommer göra de en dag? , ropade hon och vände sig nu så hon kunde se mig.
- för att jag älskar dig! Jag har gillat dig sen första gången jag såg dig och nu när vi har umgåtts har jag bara fallit ännu hårdare!
- har du?, sa hon chockat
- ja
Jag gick ännu ett steg närmare och hon tittade upp på mig våra ögon mötes och jag kunde på riktigt drunkna i hennes ögon. Jag sträckte ut min hand och hon tog tveksamt i mot den. Så fort jag kände hennes hand i min drog jag snabbt in henne i min famn. Jag strök henne över ryggen och kramade om henne.
- gör aldrig om de där igen, andades jag
Hon lyfte upp sitt huvud från mitt bröst. Hennes glasögon hade hamnat lite snett så jag satte dom rakt igen. Jag mötte hennes ögon och de kändes som allt om kring oss bara försvann. Sakta lutade jag mig framåt och pressade samman våra läppar.

Jag glömde helt bort att publicera de här kapitlet idag så de är därför de kommer sent. Men men! Ni får jätte gärna ge mig feedback om vad ni tycker om boken och om de är nåt jag ska ändra på. Skulle bli jätte glad då! Och ni får gärna rösta och kommentera om ni gillar boken så får jag mer inspiration till att skriva! Iallafall ha en bra dag <33