Worthless | o.r (pausad)

2.4

~ Matildas perspektiv: ~
Alarmets tjutande ljud ljöd genom rummet och en tung suck lämnade mina läppar. Onsdag. Vilket innebar skola. Jag hade tagit ledigt måndag och tisdag för att Omar skulle åka, Ogge hade haft studiedag igår så därför var jag hos honom. Men idag var det dax att gå tillbaka till skolan. Killarna var i studion så Felix skulle inte vara i skolan idag och Becca var sjuk så jag skulle alltså vara helt ensam. Som förut då. Jag klev upp ur sängen som jag knappt mindes att jag hade lagt mig i igår och styrde mina steg till garderoben. Klädvalet blev enkelt, ett par svarta jeans, en grå t-shirt med ett Alien huvud vid det högra bröstet från Brandy Melville och en marinblå hoodie. Sminket blev lika så enkelt och när jag var helt klar tog jag men svarta ryggsäck med texten Vans i vitt på och gick ner för trappan, hoppade över sista trappsteget och gick in i hallen. Jag satte på mig min gröna bomberjacka och mina vita sneakers från adidas. Ett på solglasögon satte jag också på näsryggen innan jag gick ut ur huset. Värmen slog emot mig när jag klev ut ur huset vilket förvånade mig lite. Det var ju trots allt bara april än så länge. Jag låste den vita dörren och styrde mina steg mot busshållplatsen. När jag kom fram till busshållplatsen var det cirka två minuter kvar tills bussen skulle komma så jag tog upp mobilen samt mina hörlurar ur väskan. Jag pluggade i hörlurarna i mobilen och gick in på Spotify. Jag gick in på min spellista och tryckte på den avlånga gröna symbolen med texten shuffle på och låten "One Call Away" av Charlie puth. Låten fick mig att tänka på Omar för det var ju sant, han var ju bara ett samtal iväg. Bussen kom och jag gick på, la mitt blåa access kort mot läsaren och när det tysta lilla pipet lät styrde jag mina steg mot ett ledigt säte. När bussen stanna på min hållplats klev jag av och styrde mina steg mot tunnelbanan. Eftersom bussarna hade ändrats så var jag nu tvungen att ta bussen till t-banan och t-banan vidare mot min skola. Lite krångligt kanske men lever man i stan så finns det inte så mycket val. Jag såg det blåa tåget rulla in på perongen och jag steg på när det hade stannat. Jag slog mig ner på ett av de blå sätena och la min ryggsäck på sättet bredvid. De femton minuterna som det tig med T-banan gick fort och jag var snabbt ute i vimlet av människor igen. Jag följde strömmen med människor som skulle leda mig ut. När jag väl kom ut påbörjade jag den lilla promenaden till min skola. När jag kom fram till min skola öppnade jag den tunga porten och gick in i den tråkiga byggnaden. Mina steg styrde jag mot mitt skåp som var blått. När skåp nummer 150 syndens i mitt synfält pausade jag musiken och drog ur hörlurarna. Samtidigt som jag la ner hörlurarna i väskan fiskade jag smidigt upp min skåpnyckel. Jag satte enkelt in nyckeln i det guldiga hänglåset och vred om. Jag öppnade skåpet och ställde in min väska samt hängde in min jacka. Solglasögonen hade jag tidigare tagit av mig och lagt i min väska. Jag öppnade det lilla ytterfaket på min ryggsäck för att ta ut mina glasögon då jag inte hade linser idag. När glasögonen var på, skåpet låst och engelska böckerna samt min skoldator låg i min famn begav jag mig mot rätt sal.

Lektionerna innan lunch gick fort och just nu var jag på väg mot biblioteket för att plugga till ett spanska prov vi skulle ha om cirka två veckor. Eftersom jag varken var hungrig eller behövde åta passade jag på att plugga. Jag satte mig längst in i biblioteket och öppnade upp min dator samt la fram min spanska bok och skrivblock. Mitt i mitt pluggande plingade min mobil till och jag tog upp den för att titta vad det var.

Mi amor😘❤️
12.15
Hej finaste! Hur mår du? Vad gör du? Saknar dig massor😘😘

Novio😘❤️
12.16
Hej beauty! Jag mår bra! Hur mår du? Just nu pluggar jag till spanska provet om två veckor. Vad gör du? Hur mår din släckt? Saknar dig super super mycket😘😘

Jag släckte mobilen och fokuserade på spanskan igen Medans jag väntade på ett svar. Min mobil plingade till igen och jag tog upp den för att läsa vad jag trofé Omars svar men den här gången var det inte Omar.

Okänd
12.18
Jävla idiot du är så patetisk! Ska du sluta äta igen så du faktiskt får anorexia den här gången? Men jag håller med dig du behöver verkligen inte äta!

Jag löste sms:et om och om igen och sakta började tårarna rinna ner för mina kinder. Att jag alltid ska vara så jävla svag. Frustrerat torkade jag bort tårarna som envisades med att rinna. För personen som jag antog var Klara eller Nick hade rätt. Jag hade varit nära anorexia en gång men nu hade jag gått upp så mycket i vikt så jag behövde verkligen inte äta. Och jag var en jävla patetisk idiot. Min mobil plingade till ytterligare en gång och mellan tårarna kunde jag se att det den här gången var från Omar. Jag drog tummen över skärmen och knappade in min fyrsiffriga kod.

Mi amor😘❤️
12.22
Vad bra att du mår bra! Jag mår också bra! Lite tråkigt utan dig bara. Jag gör väl inte så mycket mer än att umgås med min släckt som för övrigt också mår bra! Hoppas det går bra med spanskan annars är det bara att ringa:) älskar dig😘❤️

Novio😘❤️
12.23
Älskar dig😘❤️

Knappade jag in med skakiga fingrar och skickade. Snabbt började jag packa ihop min saker då jag började om sju minuter. När jag hade allt torkade jag mig en sista gång under ögonen och skyndade mig ut ur biblioteket. När jag kom fram till mitt skåp i den tomma korridoren bytte jag spanska böckerna mot bild pärmen innan jag låste skåpet. Jag började gå mot bildsalen men kände snabbt en knuff i ryggen vilket fick mig att tappa min pärm samt pennskrin och kalendern. Utan att titta bak -då jag redan var 99% säker på vem som stod där- satte jag mig ner på huk och började plocka upp mina saker. Jag han dock inte långt innan jag kände en spark i ryggen och en röst som tillhörde ingen mindre än klara.
"Har du ingen pojkvän som kan skydda dig längre" snäste hon och flinade mot mig.
Hon satte sig på huk framför mig och gav mig ett sarkastiskt leende innan jag kände hennes hand mot min kind. Av ren reflex tog jag upp min hand till min kind.
"Det förvånar mig faktiskt att han ens började umgås med dig" sa hon.
"Fast det är föstås du är väl antagligen bara ett spel för honom för du trodde väl aldrig att någon skulle gilla dig eller?" Fortsatte hon.
Mina ögon tårades upp och hur mycket jag än förökar att inte bli ledsen av orden hon sa så kunde jag inte låta bli. För det är ju klart att det hon säger är sant, jag menar vem skulle egentligen gilla en patetisk ful idiot som mig? Helt plötsligt började hon skratta.
"Det är klar du trodde han gillade dig, vad tänkte jag" skrattade hon innan hon återigen utdelade slag på min kropp. Jag slöt ögonen och önskade bara att jag fick försvinna. Tillslut avtog slagen och jag hörde hur hennes steg sakta försvann bort i korridoren. Sakta satte jag mig upp och lutade ryggen mot väggen. Jag torkade mig under ögonen innan jag med skakiga ben reste mig upp och plockade upp mina saker. Jag tröck igång min mobil och såg att lektionen redan hade börjat. Frustrerat drog jag handen genom mitt bruna hår. Jag gick med skakiga steg till mitt skåp och la in mina saker och drog ut min jacka samt väska innan jag styrde mina steg mot reseptionen för att anmäla mig sjuk resten av dagen då jag knappast kunde gå och jag kände verkligen inte för att möta Klara än gång till.

Jag höjde handen och knackade på den röda dörren. Ett 'kom in' hördes och jag öppnade dörren och klev in i det lilla rummet. Framför mig syndens nu Annelie som var rektor.
"Hej Matilda vad gör du här har inte du lektion nu?" Frågade hon och tittade undrande på mig.
"Jo men jag mår inte speditören bra och undrar därför om det är okej om jag åker hem" frågade jag försiktigt.
"Ja jo om du nu känn- men vad har du gjort på din kind!?" Utbrast hon mitt i meningen.
"Eh jag ramlade bara det är okej" sa jag tyst.
"Ja okej, men det jag skulle säga var att det är okej att åka hem om du känner dig sjuk jag anmäler dig sjuk" log hon.
"Tack" sa jag och gav henne ett litet leende innan jag vände mig om och gick ut ur rummet.

***
Vet inte hur detta kapitel blev? Men aja.
Vad tycker ni om boken än så länge? Skulle vara kul och veta😊