Vindar av Lycka, Tornado av Sorg

Prolog & Kapitel 1 ~Tillbaka~

Prolog:

Det var den 31 augusti 1993 och jag satt på Hogwartsexpressen på väg tillbaks till Hogwarts efter sommarlovet. Det var en regnig dag och jag läste boken Fantastiska varelser och vart man hittar dem. I min kupé satt Bella, Lindsey och Coraline. De diskuterade sina sommarminnen, pratade om vad de skulle göra på Hogwarts det kommande året och vilka killar som var snyggast i femte, sjätte och sjunde årskursen. Jag hade inget intresse utav killar. Jag föredrog sällskapet av mina böcker framför sällskapet utav människor. Böcker kunde jag lita på...

Kapitel 1 ~ Tillbaka~

Jag hade sedan länge stängt ute ljudet utav mina vänner som diskuterade pojkar och vilka de skulle velat vara tillsammans med. Men jag hörde att Cedric Diggory var en klar tia och de ville alla vara tillsammans med honom. Jag var inte intresserad av att bli tillsammans med någon, mina böcker var det enda sällskapet jag behövde.

Jag vek ner boken jag höll i händerna då jag hörde hur Bella skrattade ljudligt på grund utav något som Lindsey verkade vara otroligt generad över. Min blick förflyttades från hennes rosenröda ansikte till landskapet som fanns bortom fönstret. Jag kunde höra regnet smattra mot fönstret och utanför kunde jag se den svarta sjön, hem åt många magiska varelser och djur.

Jag lade ner min bok i min axelremsväska i militärgrönt tyg. Jag satt närmst fönstret bredvid Coraline, om jag hade varit tvungen att säga vem i vårt gäng som var snyggast skulle det helt klart varit hon. Hennes långa blonda hår hängde ner över hennes axlar och hon hade klara, blå ögon och solbrun hud. Hon var ganska smal men hade trots det kurvor. Till skillnad mot mig som var helt platt.

Jag hade inte blont hår utan lila-rött hår som räckte ned till min svank och det låg i små vågiga lockar vilket gjorde min redan bleka hy ännu blekare. Jag kan inte förklara min hårfärg, min mormor hade samma färg på sitt hår, det var på det sättet naturligt. Mina ögon har en isblå färg och jag är ungefär 170 centimeter lång. Som du förstår är jag absolut inte någon skönhet enligt mig själv.

Tiden utanför Hogwarts hade jag en ganska färgglad stil. Men då jag befann mig på Hogwarts hade jag inte den möjligheten, mer än att ha lite blått på mig eftersom att jag var placerad i Ravenclaw. Och förresten så kunde jag inte varit nöjdare med mitt elevhem.

Tillbaka till mina kläder, jag hade alltid roliga små armband och halsband. Nästan alltid något som muntrade upp och gjorde världen lite ljusare. Jag hade ett speciellt halsband som jag fick utav min morfar, en blå kedja med tre pyttesmå flaskor som hängde i mitten. 

Flaskorna var fyllda med tre vätskor, på etiketterna stod det "Drakblod för Styrka", "Fenixtårar för Läkande" och "Enhörningstårar för Ljus". Jag kan inte säga om det verkligen var dessa saker i flaskorna men jag älskade det ändå. Det matchade min personlighet så bra.

Jag suckade och tänkte tillbaks på min sommar som spenderats mest på mitt rum med en bok i mitt knä och en kopp te bredvid mig. Även om jag var väldigt positiv och glad så var jag ingen människoperson.

Mamma och pappa oroade sig alltid för att jag inte hade några vänner och aldrig var ute i solen, de tyckte att jag behövde lite färg i mitt ansikte men jag har alltid föredragit att vara blek och jag föredrog som sagt sällskapet utav böcker över människor.

Böcker gör inget komplicerat, eller ljuger, eller sviker. De finns alltid där och bara väntar på att bli lästa. De avslöjar sanningen, hela sanningen, och de är redan skrivna så de kan inte ändra sig mitt i. Böcker älskar alla som öppnar dem.

Jag såg fortfarande ut genom fönstret, regnet gjorde att allting såg suddigt ut men jag visste att det bara var några minuter kvar tills vi skulle vara framme på perrongen i Hogsmeade. Egentligen skulle man byta om på tåget så man hade skoluniformen på sig när man kom fram, men jag brukade alltid vänta tills jag kommit till min sovsal och plockat upp min väska.