Vindar av Lycka, Tornado av Sorg

Kapitel 2 ~Känslor~

Jag vaknade utvilad och pigg klockan sju morgon efter. Jag klädde snabbt på mig min skoluniform så tyst jag kunde. Jag satte på mig mitt halsband och lämnade sedan sovsalen bakom mig. När jag stängde dörren försvann ljudet utav sovande elever, det ersattes med ljudet utav ingenting. Bara en djup och tung tystnad fanns. Jag kunde känna hur nattens sömn lämnade min kropp.

Jag gick genom mitt elevhem, ingen syntes till, och sedan vidare ner till Stora Salen för att äta frukost i lugn och ro. Jag satte mig längst ut på kanten utav en av de hårda bänkarna på vardera sida om Ravenclaws bord. Min frukost uppenbarade sig framför mig på bordet. En skål som innehöll honungsflingor och mjölk.

Jag lade min bok på bordet och öppnade den med en lite för ljudlig duns. Medan jag åt min frukost långsamt så bläddrade jag i boken och läste dess innehåll med snabb blick. Jag kände mig nästan lite iakttagen, men jag såg inte efter om det faktiskt var någon som tittade på mig.

Jag såg på klockan på min vänstra vrist, kvart över åtta visade den. Min frukost var uppäten och flera sidor var lästa så jag plockade ihop mina saker och reste mig upp från bänken. Jag lät mig själv ta en snabb titt runt om i salen för att se om jag kände någon som också skulle till Skötsel och Vård av Magiska Djur, men jag fann ingen.

Men däremot fastnade min blick på en person vid Huffelpuffs bord. Cedric Diggory, som konstigt nog såg på mig. Han blinkade inte när jag såg honom i ögonen. Hans ena mungipa åkte upp en liten bit i vad som liknade ett nästan sött litet leende. Mitt hår fladdrade omkring mitt huvud och föll ned framför mina ögon då jag hastigt vände bort min blick och började gå mot dörren.

Jag kunde se i min ögonvrå att han rest sig upp från bänken och hade börjat gå mot dörren han med. Han stoppades utav Angelina Johnsson som blockerade hans väg. Men jag såg att han tittade efter mig då jag lämnade honom bakom mig. Jag kan inte säga om jag såg fel eller inbillade mig, men det kändes i det ögonblicket som om det fanns något han ville. Frågan var bara om det fanns något jag ville säga honom.

Jag gick genom korridoren för att sedan ta mig vidare över gårdsplanen på baksidan. Över den gamla rangliga bron och fortsatte sedan ner mot Hagrids hus. Lektionen började inte fören 30 minuter senare så jag hade lite tid på mig att prata med Hagrid först. Något jag hade sett fram emot sedan jag återvände till Hogwarts för ett nytt år utav studier.

Jag hörde Vingfåle vråla någonstans borta i fjärran då jag knackade på Hagrids stora dörr. Han öppnade kort där efter och log då han fick se att det var jag som stod utanför.

"God morgon Hagrid, vad ska du unna oss för roligt på lektionen idag?" frågade jag medan jag gick in i Hagrids hus och satte mig i fåtöljen som var gigantisk för mig. Jag hade alltid gillat den röda färgen som skinnet var i. Jag kunde inte säga varför, det bara var så.

"Idaa ska vi lära oss om Vingfåles kroppsbyggnad å ja tänkte faktiskt fråga dej om du vill visa fö' klassen hu' man närma sej en hippogriff å även hu' man rider, flyger å landar med Vingfåle. Skulle du vilja det?" Jag log mot Hagrid, hans härliga sätt att tala fick mig alltid att le.
"Om jag vill? Det vet du Hagrid." svarade jag och fnittrade lite generat. Hagrid såg nöjd ut över mitt ganska raka svar.

Ur min väska plockade jag upp mitt skissblock och bläddrade fram till bilden jag skissade på under gårdagen. Den på en Testral, jag visade den för Hagrid.
"Penelope, va vacke't." utbrast Hagrid, jag fnittrade lite ännu en gång och log glatt mot honom.

"Denna bo'de du skicka in till nån författare som skrive om Testraler." sade Hagrid, hans röst hade en uppskattande ton. Men innan jag hann svara hörde jag Vingfåle som landade utanför fönstret. Jag reste mig genast upp ur fåtöljen, Hagrid gav mig en förstående nick och jag kilade ut till Vingfåle.