Vindar av Lycka, Tornado av Sorg

Kapitel 5 ~Läppar~

Jag såg inte Cedric dagen efter, inte heller dagen efter det, eller dagen efter det... Jag såg honom faktiskt inte alls på sex dagar. Jag föll långsamt in i tron att han kanske hade hittat någon ny. Någon som betydde mindre jobb, mindre kämpande. Någon som var enklare, någon som var lättare. Att han kanske faktiskt hade tappat intresset eller ångrade sig. Jag kunde inte finna det i mig själv att klandra honom för det. För vem skulle kunna vara intresserad utav mig? Speciellt inte en man som Cedric som var klassad som skolans hunk och den som flertalet tjejer var ute efter att få sätta sina klor i så snabbt de kunde.

Första gången på sex dagar som jag fick se honom var i korridoren utanför klassrum 4D. Jag hade precis haft Örtlära och mitt steg hade haltats för någon sekund då min blick hade fastnat på honom. Han stod med två tjejer och två andra killar, de tycktes prata om något nöjsamt. Jag gick så sansat och långsamt framåt som jag kunde förmå min kropp. Jag tittade på honom, lät min blick glida från topp till tå över hans kropp. Cedric måste känt sig iakttagen för han började titta runt och till slut låste han sin blick i min.

Vi log mot varandra och jag drog bort luggen från mitt ansikte. Cedric sade något till sina vänner och gick sedan mot mig. Han fångade mig i en stor kram, det överraskade mig först men sedan njöt jag av att få vara nära honom igen. Känslan var mer befriande än vad jag hade trott att den skulle vara. Det kändes som om en vikt hade lyfts från mina axlar. En vikt jag hade varit omedveten om.

Även om vi inte riktigt var tillsammans så kändes det snarlikt en pojkvän och flickvän relation. Just i den kramen hade det i alla fall gjort det.

"Vill du äta med mig idag?" frågade Cedric med en nervös underton i sin röst då han hade avslutat kramen vi delade.
"Är det bara du och jag?" frågade jag som svar och såg upp på honom där han stod mitt emot mig i korridoren. Vi var omgivna utav elever som färdades åt höger och vänster efter att ha avslutat sina lektioner. Men det kändes som om vi var i en egen liten bubbla.

"Öm, nej det är mina vänner också." svarade han och pekade mot de personerna han precis hade lämnat för att gå fram till mig.
"Okej, visst, jag kan äta med er." Cedric tog min hand i sin och drog med mig bort till sina vänner med lugna steg. Min hand i hans hand kändes skönt, det var en förundransvärt och förvånansvärt härlig känsla.

"Penelope detta är Billy, Sean, Angelina och Milly. Alla, detta är Penelope." Jag nickade lite blygt och kunde känna hur mina kinder hettade till lite då de alla stirrade på mig. De hatar mig säkert redan... Jag är från Ravenclaw och inte Hufflepuff. Jag har inget i deras gäng att göra... Usch, varför gick jag med på detta? Mina tankar arbetade frenetiskt och jag kunde inte hejda dem från att spinna långt ur min egen kontroll.

"Så kan vi gå och äta nu eller? Jag är vrålhungrig." sade killen som Cedric presenterat som Billy. Han var lång, ganska vältränad och hade blå ögon och blont hår. Cedric skrattade från djupet utav sin hals innan han nickade mot sin vän. Han tog min hand i sin ännu en gång och vi började vandra mot Stora Salen.

Jag såg att Milly stirrade surt ned på min och Cedrics länkade händer, sedan såg hon argt på mig även om hon försökte att dölja det med ett leende som var kyligt stelt. En klump började växa i min mage från blicken hon hade gett mig.

"Så, vem ska du ta med på balen Cedric?" frågade Milly lite nervöst då vi satt vid Hufflepuffs bord i Stora Salen och avnjöt lunchen som serverades. Cedric tittade upp från sin mat,
"Jag vet inte riktigt, vi får se. Jag vet inte ens om jag ska gå." svarade han lugnt. Jag kunde se på Milly att hon blev smått irriterad. Det märktes tydligt att hon gillade Cedric, Angelina också men det var inte riktigt lika uppenbart som Millys känslor.