Vindar av Lycka, Tornado av Sorg

Kapitel 13 ~Brevet~

Jag kunde inte somna, jag vred och vände på mig. Till slut bestämde jag mig för att läsa det där brevet som vilade i bakre delen utav mina tankar.

Jag tände stearinljuset vid min säng och tog fram brevet från lådan. Höll det i min händer ett tag och stirrade på det i ett försök att känna igen handstilen. Men jag kunde inte, hur mycket jag än tittade, jämförde i mitt huvud eller tänkte på det.

Med en pust öppnade jag kuvertet och drog fram lappen som låg inuti. Att det endast var en liten lapp fick mina ögonbryn att dra ihop sig och en linje mellan dem skapades. Jag vek upp lappen och drog ett chockat andetag då jag läste de få orden som fanns att läsa. Jag kommer snart tillbaka.

De fyra orden var det enda som stod. Ingen signatur, inget namn. Inget. Mina tankar började rusa. Kunde det vara Cedric som hade skrivit den lappen, eller var det någon annan? Men om det inte var Cedric, vem kunde det då vara? Ingen annan hade lämnat mig och lappen lät nästan, nästan hotfull.

Jag stirrade på orden, vände och vred på lappen, tittade i kuvertet. Men inget annat fanns. Jag lade ner lappen i kuvertet och lade det i lådan igen. Nu skulle jag definitivt inte kunna somna på länge. Jag tänkte, funderade. Vred mig om, vände på kudden, flyttade täcket, strök undan mitt trassliga hår... Jag gjorde detta om och om medan orden som stod på lappen etsade sig fast i mina tankar...

Klockan sju vaknade jag. Mina drömmar hade varit mörka men jag kunde inte minnas vad de handlade om. Jag sträckte på mig, flyttade undan det svettiga täcket från min kropp och reste mig upp ur sängen.

Min kropp var tung men mitt huvud tyngre. En känsla som var svår att förklara växte inom mig. Jag tog på mig ett par svarta jeans, ett lila linne med texten 'Jag ❤ Vingfåle' som jag hade gjort själv med lite hjälp utav min trollstav och en bok från Örtläran av alla kurser.

Jag tog även på mig en ljusblå luvtröja med dragkedja som hade en stor enhörning i svart på ryggen. Tibbly fick mat och vatten i sina skålar innan jag gick men han lyfte bara på huvudet en sekund innan han lade ner det igen för att fortsätta sova.

Med en sista blick mot sängbordets låda stängde jag dörren in till sovsalen och gick ner mot Stora Salen, precis som jag gjorde varje morgon. Rutiner gav mig en känsla av kontroll i en värld där det kändes som om kontroll endast var en illusion.

Korridorerna var tämligen tomma så tidigt på morgonen. Det var skönt på ett sätt att inte behöva akta sig för stressande elever eller stora grupper utav vänner som skulle gå på bredden utan respekt för andra. Jag satte mig på min vanliga plats i salen och åt snabbt min frukost utan att lägga någon tanke vid min omgivning. Jag ville bara äta så fort jag kunde och sedan gå därifrån.

Jag vandrade långsamt genom en korridor, på väg mot biblioteket, när jag mötte Milly och Angelina. Varför? Kunde jag inte bara få ha en dag utan att behöva se henne? Är det för mycket begärt eller?! Jag skrek åt något allsmäktigt i mina tankar. Men det lönade sig inte. Milly gick inte upp i rök, eller började spontant brinna. Inget ändrade det som skulle hända.

"Hejsan Penelope." Millys röst var fylld med en spydig och onödig sarkasm. Angelina å andra sidan sade inget, hon bara tittade på mig.
"Hej Milly." svarade jag så kort jag bara kunde.
"Jag sa ju att det var mig han ville ha. Haha!" skrattade Milly utan att ens dra ett andetag från dess att jag hade besvarat henne.

Jag fick nog, jag trängde mig förbi henne med en hård armbåge i hennes sida och fortsatte mot biblioteket med steg fyllda av ilska. Jag kunde höra Millys skratt eka mellan väggarna efter mig. Det gjorde mig rasande. Att gå var det bästa jag kunde göra för att det hindrade mig från att förhäxa henne.