Vindar av Lycka, Tornado av Sorg

Kapitel 8 ~Quidditch~

Efter två timmar och 40 minuter hos Hagrid, med mycket prat, fyra koppar te och många skratt lämnade jag hans hus bakom mig. Då jag hade stigit ut på trappan kände jag att vinden fortfarande var lika stark- Vingfåle låg och sov i skydd utav huset. Jag sade hans namn och han vaknade. Jag gick fram till honom med lätta steg.

"Hej killen, vill du ha lite godis?" Jag plockade fram några godisbitar ur min ficka och gav dem till honom. Han glufsade i sig dem och jag kliade honom på pannan. Hans fjädrar var lite fuktiga, precis som gräset under mina fötter var. Jag gissade på att det hade regnat lite då jag var inne hos Hagrid. Med en sista klapp på vingfåles bringa sade jag hejdå och vände mig om för att gå mot Hogwarts med raska och långa kliv. Jag längtade efter att se Cedric igen och vinden tryckte mig hjälpsamt upp för backen.

Cedric mötte mig vid bron. Då jag fick syn på honom började jag springa för att ta mig fram fortare. Han fångade mig smidigt och snurrade runt ett varv med mig i sina armar. Jag fnittrade lite och log helhjärtat mot honom. Han log tillbaka och våra läppar möttes. Allt blev suddigt och det fanns bara han, ingen annan, bara han. Men vindens ylande kunde jag fortfarande höra och rysningen som kröp upp för min ryggrad gick inte att ignorera.

"Redo för matchen?" frågade Cedric när vi hade avbrutit kyssen, jag nickade och vi fattade händer innan vi började ta oss mot Quidditchplanen.
"Hade du trevligt hos Hagrid?" frågade han medan vi gick. Jag såg upp och kramade hans hand lite extra.
"Ja det hade jag, jag har alltid trevligt med Hagrid. Han var väldigt glad för vår skull." svarade jag och mina kinder blev lite röda då Cedric mjukt kysste min tinning.

På vägen mötte vi Milly och Angelina.
"Hej!" ropade Angelina glatt då de kom fram till oss.
"Hej, ska ni också på matchen?" frågade Cedric medan han gav ett litet leende. Angelina nickade och vi fortsatte alla fyra att gå. På väg mot Quidditch planen för att stötta och heja på våra vänner under deras match. Jag såg i ögonvrån hur Milly då och då kastade sura blickar mot min hand i Cedrics. Hon var uppenbarligen inte förtjust i att jag och Cedric var tillsammans.

Matchen var i full gång, Gryffindor ledde, det stod 30/10. Men Hufflepuff var i bra form och gav Gryffindor en svår match.
"Heja Billy!" tjoade Angelina högt,
"Heja Sean!" skrek Milly. Då Hufflepuff gjorde mål och det plötsligt stod 30/20 bröt vår sida utav läktaren ut i vilt jubel och applåder.
"Wohow! Heja Puffarna!" skrek Milly och klappade händerna frenetiskt.

Jag och Cedric klappade även våra händer. Lilian var sökare i Hufflepuffs lag och man kunde se henne ligga sida vid sida bredvid Harry som var sökare för Gryffindors lag. Lilian sträckte sig så långt hon kunde och hon fångade kvicken!

"Lilian Finnly fångar den gyllene kvicken, Hufflepuff vinner!" ropades det ut i högtalarna, alla bröt ut i applåder och skrek hejaramsor för full hals.
"Puff, Puff, Puffarna! Puff, Puff, Puffarna!" Hörde jag runt omkring mig. Cedric hade sina armar virade runt mig och skrattade då jag hängde med i hejaramsorna. För en gångs skulle så kändes det som om jag verkligen hade en plats på Hogwarts.

Efter ett tag började vi ta oss ner från läktaren. Då vi vandrade ner för de många trapporna tänkte jag tillbaks på hur det var när jag gick på Dragomirs matcher. Detta var en helt annan känsla. Jag var inte rädd för att fel alg skulle vinna. Jag var inte rädd för att inte heja tillräckligt. Det var bara ett nöje att stå där på läktaren. Tankarna fick mig att rysa till, Cedrics hand kramade min lite extra och tankarna svävade iväg.

Vi väntade vid utgången på Sean och Billy. Det tog ungefär tio minuter innan de kom och vi var alla spända på att segrarna skulle komma så vi kunde gratulera dem. Angelina sprang rakt in i famnen på Billy och kramade om honom. Jag kunde inte annat än att le lite.