Nästa dag gick jag tröttsamt upp ur sängen och släpade mig vidare till garderoben. Men det är fredag, något bra iallafall även om bara tanken på gårdagen gör så jag vill begrava mig under 10 täcken. Jag tog ut en svart kjol och en grå body med snörning mellan brösten och tog snabbt på mig det. Sen sminkade jag mig lätt med mascara och ögonbrynspenna och flätade mitt hår i en slarvig inbakade fläta. Jag ropade sedan hejdå till Klara och Zoè och gick ut genom dörren till rummet. Jag styrde sedan mina steg direkt till mitt skåp och tog ut mina matteböcker eftersom jag hade matte nu. Jag visste att jag skulle ha med Nina, Casper och kanske Vincent och när jag kom dit så såg jag Vincent bakhuvud.
"Hej" sa jag glatt och han hejade tillbaka.
"Förlåt om jag verkade lite creepy när jag sa att du inte skulle såra henne men jag vill bara att hon ska vara glad" sa jag direkt då jag tidigare under dagen tänkt på att han kanske trodde jag var helt dum i huvudet.
"Haha, nejdå! Jag förstår" sa han glatt och även Casper anslöt sig till oss. Vår lärare kom sedan och vi gick in i klassrummet. Nina som jag satt bredvid hade inte kommit än och jag suckade frustrerat, jag hade behövt hennes positiva energi idag.
"Idag är både Nina och Malin sjuka" sa vår lärare och började sedan en genomgång om algebra.Mitt i genomgången öppnades dörren och Ryan rusades in, va fan? Matteläraren kollade strängt på honom och vände sig sedan mot klassen.
"detta är Ryan, han går i tvåan men kommer att ta extra lektioner med ettorna, du kan sätta dig här framme hos Nicole" sa hon och pekade bredvid mig. Fan.Han log och gick fram mot mig .
"Tja" sa han men jag kollade bara fram mot tavlan utan att säga någonting. Helt plötsligt kände jag en hand på mitt lår och jag blängde irriterat på Ryan.
"Ge dig" väste jag argt och drog bort handen.Fem minuter senare låg hans hand på mitt lår ännu en gång. Jag slog till den och han drog direkt bort den. Vår lärare vände sig mot oss.
"Något fel?"
"Nej" sa Ryan glatt och jag kände hur jag började koka inombords. Tanten vände sig om igen och började skriva på tavlan och babbla på, jag lovar inte en kotte i hela rummet lyssnade.Några minuter senare så kände jag handen på mitt lår igen och jag vände mig irriterat mot Ryan.
"Vad är ditt problem?"
"Inget" sa han oskyldig och hans hand kom längre och längre upp. Jag kände allas blickar i ryggen och jag blängde återigen på Rayn. Hans hand letade sig in under mon kjol men där gick droppen. Jag satt in naglarna i hans hand och han drog snabbt bort den.
"Ryan kan vi byta plats? Jag vill se bättre på tavlan?" Hörde jag en röst bakom mig. Casper.
"Nej" sa han direkt och jag suckade.
"Vi kan gärna byta" sa jag och jag kände hur Ryan chockat kollade på mig. Jag reste mig direkt och mötte Casper mitt i gången.
"Tack" viskade jag och han nickade till svars.När lektionen var slut så gick Casper direkt till mig och kollade oroligt på mig.
"Förlåt för Ryan" sa han stressat.
"Du kan inte hjälpa va han gör" sa jag direkt men Casper såg fortfarande skeptisk ut.Jag separerades med Casper då han direkt behövde gå till en lektion och jag gick långsamt till mitt skåp. Jag tog ut sakerna till nästa lektion och det var nästa helt tom i korridoren. När jag fått med mig allt så styrde jag mina steg mot nästa klassrum och mina klackar lät som vanligt i golvet. Längre fram i korridoren såg jag ett gäng med killar, kanske 5 stycken som stod i en ring och där inne kunde jag skymta en liten tjej. Hon kunde inte höra hemma på skolan utan gick säkert i skolan bredvid som var en lågstadieskola. Jag gick direkt dit då jag kunde ana att dom mobbade henne och ju längre fram jag kom så kände jag bara hur jag blev argare.
"Du är så jävla ful" hörde jag en av killarna säga.
"Fulare unge får man leta efter" sa en annan och jag skyndade på stegen. När jag var precis bredvid dom så trängde jag mig in i ringen och tog tag i den lilla flickans hand som inte såg ut att vara mer än 7 år kanske. Jag drog ut henne ur ringen och försökte ett le lugnande mot henne.
"Vilken liten tömt har vi här då?"
Jag vände mig mot killarna och såg Ryan som den spydiga kommentaren precis kommit ifrån."Du är värre än vad jag någonsin hade kunnat tro" sa jag dystert och spände blicken i Ryan. Hans ögon spärrades upp och han såg direkt mycket mer osäker ut.
"Vem tror du att du är då?" Sa en kille som jag kände igen från matchen vi spelade igår mot tvåorna.
"Jag är Nicole" sa jag och log fejkat mot honom samtidigt som jag sträckte fram handen mot honom.
"Även lagkapten från ettorna och om jag minns rätt så tacklade jag även ner just dig på matchen igår" sa jag med fejkad trevlig ton.
"Är du kaxig eller?" Sa en annan kille.
"Snälla ge dig bara" sa jag bara och drog med mig tjejen bort från dom. När vi kommit längre bort så jag inte såg killarna så satte jag mig ner på huk för att komma i samma höjd som tjejen.
Stackarn.
YOU ARE READING
The girl on fire
RomanceNicole är 17 år och har ett perfekt liv. En dag dör hennes föräldrar och hela hennes liv rasar samman. Men stark som hon är så lyckas hon att ta sig genom sorgen och börja på ett nytt liv. Hon börjar på hockey gymnasium och hon får genast många komp...