The girl on fire

25

Viktigt. Jag skulle kolla en sak i början av boken och märkte då att jag glömt att få med ett kapitel. Alltså har jag glömt att lägga in kapitel 2 och kapitel 3 är istället där. Förlåt om ni inte fattade någonting i början, jag förstår om det var rörigt. Nu har jag iallafall lagt in det i början utav kapitel två så det är alltså dubbelt så långt nu. In och läs om ni vill men det är lixom ingenting som ändrar självs historien. Puss o kram. Nu kommer kapitlet.

Jag gick tröttsamt upp ur sängen. Fredag, kämpa Nicole. Jag sminkade mig som vanligt och satte upp mitt hår i en hög toffs. Jag drog ut det längst ut i min garderob. En vit kjol med knappar längst fram och en rosa body, det får funka. Jag slängde på mig ett par vita sandaler och skyndade mig sedan ut ut rummet, sen som vanligt, ja.

När jag kom till klassrummet så var nästan alla platser fulla så jag satte mig på en plats längst bak. Det var ingen på stolen bredvid och jag lutade mig glatt mot väggen bakom mig.

"Det saknas några elever men vi kan börja ändå" vår lärare kom in i klassrummet och ställde sig längst fram vid katedern.
"Idag så ska vi börja med lite svårare ekvationer"

Jag räknade tröttsamt i matteboken och skrev ner alla uträkningar. Matte var ett ämne som jag hade lätt för och jag har ofta jobbat med lite svårare böcker. Stolen bredvid mig drogs ut men jag fortsatte att jobba.
"Snälla Nicole, förlåt mig" sa en röst och jag kollade chockat upp. Varför ska han alltid vara just där jag är?!
"Nej Ryan, dina chanser är borta för längesedan" han kollade ledsamt på mig men jag såg rakt igenom honom. Han ä en player. Allt jag vill göra är att döda honom. Jag lovar, hade jag varit lite argare av mig så hade han bara varit en hög med ben just nu. Okej andas.
"Du mobbar en liten tjej, den tjejen är bättre än vad du någonsin kommer bli och om du ens rör henne en gång till så dödar jag dig, seriöst" han log mot mig.
"Är du dum i huvudet eller? Vet du ens vad hon heter? Vet du ens hur gammal hon är? Om du vill veta så mobbar du en 7 åring Ryan! Fattar du inte att du förstör hennes liv! Sådana som du är inte ens värda att få leva" Väste jag och reste mig upp från stolen.

"Nicole vart ska du?" Frågade min mattelärare.

"Bara byta plats"

Jag tog med alla mina saker till en annan bänk och satte mig bredvid en tjej som jag aldrig sett innan. Hon var ganska kort, hade rakt axellångt hår och ett par glasögon på näsan.
"Hej" viskade jag och hon log blygt mot mig.

Vår lärare sa att lektionen var slut och jag gick glatt ut ur dörrarna tillsammans med alla andra elever. Jag gick mot skåpet och bytte böcker. Nästa lektion, Svenska. Yey. Not

Jag gick mot idrottshallen på andra sidan av skolan. Det tar ett tag att gå dit och man måste även gå förbi låg och mellanstadiet. Väskan dunkade mot mot ben och jag slängde irriterat över den till andra axeln. Vad det skulle hjälpa med vet jag inte.

Barnen på skolan spelade fotboll. Jag har alltid varit dålig på den sporten. Så fort jag ska röra bollen så rullar den iväg eller så halkar jag, men jag är bättre på ishockey. Hoppas jag iallafall.

Jag blickade ut över barnen på lekplatsen och såg direkt ett bekant ansikte. Sara. Jag gick snabbt fram till henne och petade henne på axeln. Hon vände sig om och ett stort leende spred sig på hennes ansikte.
"Nicole" viskade hon och slängde sig in i min famn.

Efter att ha stått och pratat med henne en stund så var jag tvungen att gå mot idrotten och hon sprang iväg för att leka.

"Idag så ska vi köra styrketräning" sa våran lärare glatt och det kändes som att hela jag sjönk ihop. Styrketräning,  finns det någonting tråkigare? Bara ordet styrketräning förstör en hel dag, seriöst.

När lektionen äntligen var över så gick jag trött och svettig in i omklädningsrummet. Jag slängde mig ner bredvid min väska och började att ta av mig kläderna. Jag slängde en snabb blick i min väska och såg genast vad som hänt, kul killar, kul.

Ett till kapitel bara för att ni är bäst<33

Tycker ni jag ska ha den bilden som jag har nu eller denna?👇🏻