The girl on fire

37

Ungefär 100 meter framför oss var det ett stup. Alltså inte nån mesig liten backe utan ett fall rakt ner. Fall rakt ner från hög höjd är lika med död. Lyckligtvis dör man direkt, annars kanske man bara svimmar och sedan drunknar. Jag hoppar gärna över båda alternativen.

"Vi måste hoppa ut ur båten!" Ropade Ashton direkt. Ljudet från när vattnet mötte stenarna nedanför lät allt högre och jag log när jag tänkte på det. Mamma kunde aldrig gå nära ett vattendrag för hon blev alltid kissnödig. Men nu är hon död, vilket jag säkert också snart kommer vara. Vi syns kanske snart mamma.

"Hoppa!!" Ropade Ashton och jag vaknade upp i mitt dagdrömmande. Ninas blick mötte min och hon var livrädd.
"Okej" svarade jag och vi alla hoppade snabbt ur. Strömmen tog tag i våra kroppar och jag följde med strömmen en bit. Jag tog fäste i en sten och höll emot så mycket jag kunde. Framför mig hängde Nina likadant och hennes fötter var bredvid mitt huvud.

"Kämpa Nina" sa jag i panik när jag såg att hennes händer åkte längre och längre ut på stenen. Hon tog ett nytt grepp men halkade till. Hennes händer lossnade helt och hennes kropp färdades neråt mot mig.
"Ta tag" ropade jag och sträckte ut min ena hand. Hon tog tag i den men  jag kände direkt. Detta kommer inte att hålla länge.

Ashton ropade på oss längre bort men vi var fast. Vi kom inte någonstans utan möjligtvis rakt ner för stupet. Båda killarna var lite starkare än oss och hade redan kommit upp på land. Men gentlemän som dom är så var dom nu påväg ner i vattnet igen.
"Stanna killar, vi behöver inte riskera att alla fyra dör" sa jag direkt och Nina kunde tillslut ta tag om stenen jag höll i. Jag sträckte mig krampaktigt mot stenen framför och drog mig direkt fram när jag fått fäste. Jag tog tag i Ninas arm och även hon kom längre fram.

Resterande fem minuter bestod utav samma sak. Ta tag i sten, dra med Nina, ta tag i sten, dra med Nina. När vi kom närmare kanten så gick Ashton ut på en sten för att ta emot oss och jag sträckte upp handen. Han tog tag i den och vi klättrade upp på land. Men någonting gick snett när Nina skulle upp. Mina ögon han inte uppfatta händelsen men jag tror att hon halkade. Vi sprang efter henne och försökte att få tag i henne. Hon var för långt bort. Det fanns inga stenar i närheten och hennes kropp färdades rakt ner i stupet. Rakt ner i grytan av hårda stenar som slår sönder en kropp på en sekund...

Asså iiiiooiiiöiiiohhh!! Tack för att över 50 pers läser boken nu!! Kanske inte låter så mycket men jag är sjukt glad!!!! Ha världens bästa dag!!