The girl on fire

38

Händerna åkte direkt upp till min mun av ren reflex. Om kroppen gör det för att dämpa ljudet utav att man skriker, att men vill bita på naglarna för att man är nervös eller någonting annat. Jag har ingen jävla aning. Men känslan i min kropp var iallafall hemsk. Vi alla tre började skrika och tårarna rann desperat ner för mina kinder. Jag blinkade för att kunna se någonting men det var förgäves, nya tårar bildades hela tiden. Vi kutade ner för backen och min fot fastnade under en sten. Knäna skrapades upp mot gruset men jag reste mig upp direkt. Kämpa Nicole.

Vi sökte frenetiskt efter henne. Jag såg henne ingenstans. Hela händelsen hade träffat mig som ett slag i magen och jag kände mig helt förstörd. Hon var min bästa vän. Mitt allt. Hon hjälpte och stöttade mig i alla lägen. Du får fan inte dö Nina.

"Var fan är hon?!" Skrek jag ut i ren skräck. Jag fick inget svar.

Alla tre var helt chockade. Allt började med några enkla samarbetsövningar och slutar i döden. Jag skymtade något svart längre bort i vattnet och sprang direkt dit. Där var hon. Nina låg där. Hennes kropp var helt blodig och hon såg död ut men vi måste få upp henne på land. Dom andra hade sprungit efter mig så alla tre gick genast ner i vattnet för att rädda Nina. Vi tog tag i varandras händer men vi sa inte någonting. Alla visste vad vi skulle göra.

Vi vadade ut i vattnet till Ninas kropp som lyckligtvis fastnat bakom två stenar. Jag tog tag i hennes arm och drog henne försiktigt intill mig. Ashtons hand satt fastklistrad i min högerhand och han drog tillbaka mig när jag nått hennes kropp.

Vi släpade upp henne på land och jag ruskade desperat i hennes kropp.
"KOM IGEN NINA!!! DÖ INTE!!" Tårarna forsade ner för mina kinder och hela jag satt och skakade. Jag kan inte förlora alla, snälla vakna. Jag kände på hennes hand och kände hennes väldigt svaga puls.
"Vi måste iväg!" Ropade jag och Ashton slängde upp henne på hans axel.
"FAN!" Uriah ropade rakt ut.
"Mobilerna var i båten" jag satte mig ner på marken och det lilla hoppet inom mig försvann direkt. Vi kommer aldrig hinna ut ur skogen och hitta en telefon att ringa ifrån innan hon är död. Jag begravde huvudet i händerna och hela jag skakade.
"Kom igen Nicole, hon kommer överleva" sa Uriah så lugnande han kunde och drog upp mig från marken. Vi rusade efter Ashton som redan börjat gå rakt in i skogen åt motsatta hållet än vad vi kom ifrån.

Vi vandrade länge genom skogen och jag kände hela tiden desperat efter Ninas puls. Den började kännas tydligare vilket jag antog var ett bra tecken? Vi satte oss ner i en liten skogsglänta och jag lutade mig mot ett träd bakom mig. Jag hörde ett hostande ljud bakom mig och jag vände mig direkt om. Nina.

Fööööörlåt för sent kapitel men jag har sjukt dålig inspiration! Nästa kommer la förhoppningsvis om max två veckor!!