The girl on fire

16

"Förlåt för innan" viskade jag så tyst jag kunde till Emil.
"Haha, det är okej! Grabben ä ju störd på riktigt"
"Jag vet" pusta jag och kollade ner i bänken. Jag skäms. Jag skäms för att jag trodd på honom, jag skäms för att jag velat ha honom i mitt liv. O mest av allt, för att jag var så blind så jag inte såg vilken skithög han var.

"Vi kör armbrytning" sa Emil tillslut. Vi hade tjafsat ett bra tag om vem som var starkast och ingen av oss hade velat ge upp.
"Okej" svarade jag och höll ut handen. Han greppade tag i den och våra armbågar stötte mot bänken under oss.
"1, 2, 3" räknade han och jag körde min vanliga taktik, ta det lugnt i början, håll emot och se ut som det inte är jobbigt alls även om det är det. Sen när han väl blir osäker så tar jag i och förhoppningsvis så vinner jag då. Han tog i direkt och jag försökte att se så oberörd ut som möjligt. Allt gick som jag ville och nån minut senare låg hans arm på bordet.
"Du är sämst Emil" ropade nån kille från andra sidan rummet och jag kollade upp. Hela klassen kollade på oss. Pinsamt. Eller kanske inte för mig, haha. Emil pekade finger åt honom och jag log nöjt. Han trodde säkert jag va en pinne typ.

Skoldagen var kort så den var snabbt över. Jag och Nina hade lovat Casper att titta på hans match om en timme så jag gick direkt hem för att byta kläder. Jag tog bara på mig en enkel klänning från odd molly och ett par klackar, förvånade? tror ej det. Sen flätade jag mitt hår till en slarvig inbakad fläta. Jag messade snabbt Nina och vi bestämde oss för att åka dit med hennes moppe.

"Heej" ropade jag glatt och sprang fram till Nina. Hon kramade mig glatt och vi gick sedan iväg mot hennes moppe. Hennes långklänning fladdrade i vinden och jag log, världens finaste vän. Jag tog snabbt upp min mobil ur väskan jag hade och fotade Nina bakifrån. Jag lade upp den på insta och skrev "finare bästis får man leta efter". Folk börjad gilla men jag orkade inte kolla vilka så jag lade ner den i väskan igen och hoppade upp på moppen bakom Nina.

Tio minuter senare hoppade vi av vid ishallen. Antagligen föräldrar till spelarna gick även dom in mot ingången och vi tackade när en gammal tant höll upp dörren för oss.
"Vad ska två fina tjejer som ni göra här?" Sa hon och jag log mot henne.
"Vi ska kolla på vår kompis Casper" svarade jag och hon kollade förvånat på oss.
"Casper Hansson?" Frågade hon och jag nickade.
"Men det är ju mitt barnbarn" sa tanten glatt och jag skratta till. Så söt ändå.
"Att han fått tag på två fina tjejer som er" sa hon och jag skrattade återigen.
"Konstigt va" sa jag och blinkade med ögat mot henne. Även hon började skratta och vi alla tre gick tillsammans till läktaren. Tanten vinkade senare åt ett par och dom kom emot oss.
"Vad är det mamma?" Frågade kvinnan.
"Detta var två kompisar till Casper" sa tanten och paret sa att dom var hans föräldrar. Dom presenterade sig som Malin och Martin och även vi sa våra namn.

Vi satte oss sedan tillsammans på läktaren och alla spelare åkte in på planen. Dom hade inte tagit på sig sina hjälmar än och jag vinkade lätt mot Casper som kollade upp på oss. Han kollade chockat på oss, antagligen förvånad över att jag satt med hanns familj. Sedan var det min tur att bli förvånad, längre bort på planen stod Emil?!

När matchen var slut så gick vi ner till rinken för att möta Casper när han skulle gå av isen. Han kom direkt och gick mot oss för att krama oss. Jag backade skrattandes och han skrattade bara åt mig.
"Är detta din tjej?" Sa tanten som antagligen var hans mormor och pekade mot mig.
"Haha, nej!" Sa han direkt och vi båda skrattade till.
"Men snart Ryans" sa han och dom andra kollade chockat på mig. När dom kollade bort så skakade jag frenetiskt mot Casper. Han kollade chockat på mig oh jag försökte visa att jag berättar sen och han nickade. Sen kom resten utav laget och jag såg Emils bekanta huvud. Jag pötte till honom försiktigt och han vände sig chockat om. Han sprack upp i ett leende när han såg mig och försökte krama mig. Jag backade och alla runt mig börja skratt.
"Andra gången nu" sa jag för att förklara och han vände sig om och såg Casper .
"Jaha" sa han och även han börja skratta. Gött gäng alltså.