Jag gick trött förbi mellanstadieskolan och benen värkte. Jag var helt svettig och jag hade faktiskt kunnat vara liiiiite fräschare just nu. Killarna hade tagit mina kläder så jag fick ta på mig mina idrottskläderna och gå mot mitt rum för att duscha där.
När jag var klar så var jag aningen fräschare och jag slängde på mig en enkel klänning. Den var "smutsrosa" och hade öppen rygg. Där framme var det en volang som piffade upp hela klänningen. Jag tog på mig ett par vanliga sandaler och gick sedan ut ur dörren. Sen som vanligt. Det var tomt i korridoren och jag sprang till mitt skåp för att ta ut mina böcker. Tack för frånvaro killar. Tack.
Jag rusade bort mot klassrummet när jag snabbt hejdade mig. Inte igen. För andra gången stod Ryans gäng i en cirkel runt någon. Jag skymtade Saras blonda hår och jag gick med bestämda steg mot dom. Jag trodde att Ryan hade fått lite mer vett i huvudet efter vårt samtal och nu har jag väl tappat hoppet helt. I cirkeln stod det flera bimbos med tusen lager smink. Dom stod och skrattade tillsammans med killarna och jag pötte mig argt in i ringen. Jag drog ut Sara och hennes tårfyllda ögon kollade upp på mig och hon försökte att le. Jag bar upp henne i min fann då hela hon stod och darrade och hon virade sina armar runt min hals. Hon snyftade med ansiktet tryckt mot mig och jag klappade henne försiktigt på ryggen.
"Ta det lugnt Sara, jag är här nu" viskade jag så lugnt jag kunde och jag kände allas blickar på mig."Vad fan är era problem?!" Väste jag och vissa av dom började genast le.
"Är du arg nu? Trodde inte man kunde vara snygg och ha bra temperament" sa en kille och blinkade mot mig. Jag slängde en mördande blick mot honom och vände mig sedan besviket mot Ryan.
"Jag trodde du hade lite mer vett i huvudet" fräste jag mot honom. Han ryggade bakåt och jag kunde nog se lite ångest i hans ögon. Hoppas jag i alla fall.
"jag fattar inte hur någon utav er en står ut med er själv" sa jag och lämnade alla. Jag gick ner mot ett litet rum där det fanns soffor och satte försiktigt ner Sara i den. Jag satte mig bredvid den och tog upp mobilen för att ringa hennes mamma.Efter ett tag så bestämde vi tillsammans att jag skulle ta med Sara på min sista lektion och sedan följa henne hem. Ingen i hennes familj var hemma så därför kunde jag inte bara lämna henne.
Sara gick nervöst bredvid mig och jag öppnade försiktigt dörren till klassrummet. Min mattelärare kollade förvånat på mig och jag gick fram till henne.
"Kan hon sitta med under lektionen, hon kommer vara helt tyst" sa jag och hon kollade fundersamt på mig.
"Hur känner ni varandra?" Frågade hon och jag tänkte snabbt i huvudet.
"Våra familjer är kompisar" sa jag och hon nickade.
"Kör på då"Vi satte oss på två lediga platser och jag tog upp matteboken. Jag hajade till när jag såg vem som satt och kollade på oss från bänken bredvid.
"Lämna din äckliga blick från henne direkt" viskade jag och han kollade direkt bort.
"Sara, jag kommer att var här bredvid dig hela tiden" viskade jag och hon kollade tacksamt upp på mig."Detta är mitt rum" sa Sara glatt och visade med armen runt i rummet. Hennes väggar var rosa och det var fyllt med planscher på Ariana Grande. Jag log för mig själv, jag har en plan.
"Tack så jättemycket Nicole, jag vet inte hur vi ska kunna tacka dig tillräckligt" sa Saras mamma och kollade på mig.
"Jag tycker bara att detta är så fel så jag hjälper mer än gärna till" sa jag och hon nickade.
"Vad skulle världen göra utan sådana som dig"Woohoo. Har skrivit hela helgen känns det som, haha. Är sjukt taggad på boken oh vill skriva mer direkt men ska på fotboll så hinner inte, jaja får la skriva imorgon. Har typ 5 kapitel som redan är klara och jag kommer att publicera ett varje dag tror jag! Pok
ВЫ ЧИТАЕТЕ
The girl on fire
Любовные романыNicole är 17 år och har ett perfekt liv. En dag dör hennes föräldrar och hela hennes liv rasar samman. Men stark som hon är så lyckas hon att ta sig genom sorgen och börja på ett nytt liv. Hon börjar på hockey gymnasium och hon får genast många komp...