Du är speciell | M&M |

Kapitel 4

Jag vaknade tidigare än jag brukade dagen efter. Jag drog upp rullgardinen och möttes av ett mulet Sverige. Jag klädde snabbt på mig ett par Adidasbyxor och en mörkblå T-shirt för att sedan skynda ner till frukosten där mamma och pappa redan satt.
"Godmorgon gumman" sa mamma och log mot mig.
"Du vet att jag inte gillar när du kallar mig 'gumman'" sa jag besvärat och satte mig ner. "Jag är allt annat än en gumma. Gummor klär sig i blommiga fladdriga klänningar och sätter på sig rött läppstift i hopp om att se yngre ut. Jag däremot skulle aldrig komma på tanken att sätta på mig varken nått blommigt eller nån klänning och jag har aldrig rört en sminkprodukt."
"Nån vaknade på fel sida hör jag" sa pappa och skrattade.
Jag himlade med ögonen och tryckte i mig mina flingor och o'boyen så fort jag kunde. Sedan skyndade jag upp till mitt rum igen där jag slängde mig på den obäddade sängen och tog upp min mobil. Jag gick in på Spotify och sökte på Marcus & Martinus. Jag lyssnade igenom ett av deras album på norska och jag fastnade mer för vissa låtar än andra. Låten Elektrisk lyssnade jag igenom några gånger på raken och skrattade lite åt mig själv när jag började lära mig texten. Det plingade till i mobilen då jag fick en chat från Martinus.
"När kunde du träffas idag?" Frågade han.
"När som helst" svarade jag.
"Okej, vi har två intervjuer nu på förmiddagen men vi är helt lediga efter två."
"Ska vi ses utanför Donken klockan tre då?"
"Låter super"
Jag lade ner mobilen igen och fortsatte lyssna på albumet.

Himmelen var fortfarande grå då jag stod utanför McDonalds lite tidigare än utsatt tid. Efter en stund såg jag tvillingarna komma gående runt en husknut och jag tog dem till mötes.
"Hejsan" sa jag och gav de båda en kram. Marcus bar på en fotboll under armen.
"Hej" sa han. "Så vet du, som känner till området, vart närmaste fotbollsplan är.
"Den enda som jag känner till i närheten är en i närheten av vårt hus. Bara typ tio minuter bort" svarade jag och vi började gå åt det hållet som jag kom ifrån. Vi sparkade bollen framför oss där vi gick längs trottoaren och småpratade om allt möjligt samtidigt som vi retades med varandra.
Fotbollsplanen var tom så när inpå två lite äldre killar som sköt straffar vid ett av målen. Vi ställde oss i en trekant och började passa till varandra. Själv hade jag aldrig gått på fotboll utan hade bara spelat lite på raster och sånt. Jag var ingenting jämfört med dem. De trixande runt med bollen innan de sköt iväg en träffsäker passning. Jag däremot passade hela tiden snett så nån av dem behövde springa och hämta bollen. Däremot skrattade vi åt allt på ett sett som inte fick nån att känna sig dålig och efter en halv timme satte vi oss ner i konstgräset för att vila och prata.
"Är det inte jobbigt att vara kända?" Frågade jag samtidigt som Marcus drog in benen till skräddarställning.
"Ibland" svarade han. "Men det finns ju såna som inte börjar skrika så fort man kommer i närheten av dem också."
"Typ som dig" fyllde Martinus i. "En som man bara kan hänga och vara vän med."
Vi satt en stund och bara snackade om allt och ingenting. De hade tydligen en lillasyster också.
"Det är orättvist. Ni är tre syskon men jag har inte en enda" utbrast jag.
"Tro mig" sa Marcus. "Ibland önskar jag att jag var ensambarn jag med."
Martinus puttade till honom så han föll åt sidan och alla skrattade.

När vi skulle säga hejdå framåt middagstid hade vi hunnit med att hänga runt i en lekplats också och jag hade visat dem runt i kvarteren där jag bodde i brist på idéer. Nu var vi vid busstationen och det stod att deras buss skulle komma om en minut.
"Jag hade kul idag" sa Martinus. "Ses vi imorgon?"
"Om ni inte har nått bättre för er" sa jag bara och riktade mig till Marcus.
"Man har alltid tid för kompisar" sa han och vi alla kramades hejdå.

Jag sparkade av mig mina jumpadojor innanför ytterdörren och tog mig tiden att kolla på mig själv i den stora spegeln vi har i hallen. Jag gillade det jag såg. En tjej med blont kortklippt hår och gröna ögon. Visserligen lite väl spetsig näsa men vad gör det. Det gjorde mig bara mer unik än vad jag redan var. Jag blinkade mot min egna spegelbild innan jag fortsatte upp till mitt rum.

På kvällen snapade jag lite fula bilder med Marcus innan jag gick och la mig betydligt senare än jag egentligen hade tänkt. Den kvällen somnade jag på en gång.