Du är speciell | M&M |

Kapitel 9

När jag vaknade var både Marcus och Martinus sängar tomma. De måste redan stigit upp. Jag försökte få mina trötta ögon att klarna så pass mycket att jag kunde se vad mitt armbandsur visade. Klockan var inte alls så mycket som jag väntat mig men jag förstod att jag inte skulle kunna somna om. Istället gick jag upp och började gräva i min lilla resväska efter kläder. Sedan gick jag ner till undervåningen för att mötas av två pigga ansikten.
"God morgon. Har du sovit gott?" Frågade Martinus i förbifarten då han var i full gång med att göra i ordning frukosten. Likaså Marcus. Jag gäspade.
"Mm..." Jag gick för att hjälpa till.

Vi åt ute på verandan. Solen sken och det verkade som att det skulle bli en fin dag. Inte ett moln syntes och varma brusar fick vattnet på den lilla sjön att krusa sig.
"Kan vi inte bada sen?" Frågade jag.
"Absolut" svarade Martinus med munnen full av flingor. "Och sen kan vi spela fotboll."
Marcus och jag nickade instämmande.
Vi ställde in disken i diskmaskinen och gick sedan upp för att byta om. Martinus gick in på sitt rum och jag tog mina badkläder och kick in på toaletten så Marcus fick sitt rum för sig själv. Jag var egentligen van vid att byta om med killar i och med att jag spelade i pojklaget i hockeyn. Varken jag eller killarna brydde oss särskilt mycket eftersom att vi jämnt varandra sedan vi gick på skridskoskolan som små. Teo och jag var också helt fine med det. Han var ju min bästa vän. Däremot förstod jag att det var annorlunda här. Marcus och Martinus hade jag ju faktiskt nyss träffat även om det inte kändes som det. Speciellt Marcus och jag hade blivit så tajta det bara går att komma på så kort tid som vi känt varandra. Men oavsett så klagade jag inte över att få ett eget rum till att byta om i.

Jag tog av mig mina kläder och satte på mig mina badkläder. Jag hade en svart, helt neutral topp och undertill hade jag badbyxor köpta från killavdelningen på stadium. Jag är en mycket självsäker person gällande allt utom min kropp. Jag gillade inte att det bubblade ut under T-shirten eller att mina höfter var breda. Jag skulle göra allt för att få en mycket mer könsneutral kropp. Därför gillade jag inte att visa hela paketet med endast små tygbitar som skyddade de mest privata delarna. Det var orättvist då killar kunde gå i badshorts medan tjejerna hade trosliknande badkläder. Detta var varför jag hade beslutat mig för att gå mot normen och välja badbyxor.
Jag svepte in mig i mitt badlakan och gick sedan ut från badrummet. Marcus och Martinus stod redan klara utanför och väntade på mig. Marcus badbyxor var helsvarta medan Martinus hade blåa som liknade de som jag hade på mig. Marcus blick granskade mig och han sken upp i ett leende.
"Snyggt" sa han men jag knuffade bara till honom i sidan och skrattade.
"Lova att aldrig mer ge mig en komplimang om mitt utseende" sa jag.
"Okej" sa han och knuffade tillbaka. Han drog sin hand genom håret. Innan jag hann säga något mer hade Marcus ropat: "Sisten i" och var på väg nerför trappan. Martinus och jag kom hack i häl.

Vattnet svalkade skönt då vi dök och stod på händer och Martinus försökte lära mig att kråla men det gick inge vidare. Solen stod högt på himlen då vi slutligen utmattande tog oss upp på stranden. Vi låg på våra badlakan och kollade upp på de vita molnen som långsamt drog sig över himmelen. Marcus låg på ena sidan om mig och Martinus på andra. Vinden gjorde att vi snabbt lufttorkade. Jag blundade och bara njöt.
Plötsligt kände jag hur Martinus satte sig upp häftigt vid min sida.
"Marcus!" Utbrast han. Jag slog upp ögonen och möttes av Marcus som stod med en liten leksakshink fylld med vatten rakt ovanför mitt ansikte.
"Du hade väl inte tänkt hälla det där på mig va?" Frågade jag tagen av situationen. Då tippade Marcus hinken och det iskalla vattnet sköljdes över mitt ansikte.
"Jag hade inte tänkt det" svarade han samtidigt som han kämpade för att hålla minen. "Men sedan jag ändrade mig."
Jag kastade mig över honom och tryckte honom ner mot sanden.
"Säg att du ångrar det!" Fick jag fram. Marcus bara skakade på huvudet.
"Inte en chans." I nästa ögonblick var Marcus över mig. Han skrattade. "Du kanske vinner över mig i armbrytning men jag är banne mig bättre än du på brottning."
Vi började rulla runt i sanden och snart kom Martinus och blandade sig i också.  Till sist kollapsade vi alla tre, täckta med sand, och försökte hämta andan. Vi doppade oss återigen för att skölja bort allt och tog sedan handdukarna för att återigen gå upp till huset.

Sjukt ledsen för så dålig uppdatering men jag har precis börjat skolan igen! Ursäkter, jag vet, men ska försöka uppdatera mer. Har en massa idéer för den här boken så stay tuned!
Love ya! <3