Du är speciell | M&M |

Kapitel 3

VIP-platserna var placerade nära scenen och lite högre upp än de andra vilket gjorde att vi såg väldigt bra. Teo hade klagat på mig nästan hela tiden från det att killarna hade gått iväg.
"Jag sa ju att du inte skulle skämma ut oss" sa han och suckade. Videon på Marcus och min armbrytning låg nu uppe på internet men jag kunde inte förstå vad som skämde ut oss med den. Eller snarare mig. Om det var någon som blev utskämd var det väl Marcus men han hade inte alls tagit det hårt.
Stolarna som vi satt på var skönt vadderade i rött tyg och det var härligt att få slå sig ner nån stans efter allt springande. Efter en stund kom Marcus och Martinus utspringande och möttes av ett helt hav av applåder och busvisslingar. Alla runt omkring mig ställde sig upp så jag gjorde desamma. Vissa av låtarna kände jag igen sen min springtur men de allra flesta var helt nya för mig. Teo sjöng däremot med i alla och var mer exalterad än jag tror jag nånsin sett honom. Jag fick ögon kontakt med Martinus som blinkade med ena ögat och jag började gapskratta så pass mycket att även Marcus kollade åt mitt håll och log. De sjöng bra men jag la märke till att varenda låt handlade om tjejer och kunde inte låta bli att undra om de skrev sina låtar själva eller inte. Till sist bugade de sig inför publiken och smet in bakom kulisserna igen men applåderna höll i sig ett långt tag efter det att de försvunnit.
"Så nu ska du iväg och träffa Marcus då" sa Teo när vi var på väg ut. "Vart skulle ni träffas?"
Det var något som jag inte tänkt på förrän nu.
"Ingen aning. Vi bestämde varken nån plats eller tid" sa jag.
"Jag tänktes i alla fall inte stanna här med dig nu när du helt förstört min image" sa han. "Jag vill inte att det ska bli värre än det redan är."
Jag skrattade bara och vinkade av honom då han började gå mot busshållplatsen. Så då var det bara jag kvar. I och med att varken Marcus eller jag visste vart vi skulle ses gick jag tillbaka till entrén där vi träffats tidigare under dagen och hoppades på att han skulle resonera likadant som jag. Och mycket riktigt, efter en stund kom både Marcus och Martinus gående mot det bordet som jag stod vid.
"Hallå där" hälsade Martinus. "Det var länge sedan. Så vad tyckte du om konserten?"
"Den var väl okej" sa jag aningen sarkastiskt.
"'Väl okej'" citerade Marcus och knuffade mig i sidan. "Det var väl lite bättre än så?"
"Kanske det" svarade jag och knuffade tillbaka. "Men nu vill jag faktiskt ha min BigMac för jag blev riktigt hungrig av konserten."
"Kan jag hänga på eller?" Frågade Martinus. "Jag har inget bättre för mig"
"Absolut" sa jag och Marcus hade inget emot det heller.
Halvvägs till närmaste McDonalds började det regna och vi skyndade på stegen. När vi kom fram var alla dyngsura och min T-shirt klibbade fast mot huden. Marcus tog ut sin toffs ur det dyngsura håret och klagade över sina märkeskläder medan Martinus och jag skrattade. Jag kom på mig själv med att tänka att Marcus såg mycket bättre ut med håret utsläppt. Vi gick fram till disken där vi beställde hamburgarna. Själv sa jag bara att jag ville ha en Cola för jag visste ju att Marcus tog en BigMac åt mig också. Vi satte oss vid ett bord vid fönstret så vi skulle se ut. Vi frågade ut varandra om intressen och annat. De spelade tydligen båda fotboll på fritiden och jag förklarade att jag spelade ishockey med de jämnåriga pojkarna.
"Jag har aldrig stått på några skridskor" förklarade Marcus.
"Nej inte jag heller" sa Martinus.
"Va" utbrast jag. "Ni måste hänga med mig på allmänhetens åkning någon gång."
"Om du har glömt det så bor vi faktiskt i norra Norge och du i Stockholm så det blir nog lite svårt" påpekade Marcus.
Jag nickade.
"Ja ja, men då kan vi väl åtminstone köra lite fotboll?"
Martinus kollade ut genom fönstret på regnet som öste ner.
"Det får nog bli en annan dag i så fall med tanke på vädret" sa han.
"Hur länge stannar ni här då?"
"Typ fyra dagar" svarade Marcus och petade i sina pommes. "Så om det är bättre väder imorgon kan vi ju träffas då?"
"Visst" svarade jag.
"Ska vi byta snap så vi kan höras?" Frågade Martinus och tog upp sin mobil liksom Marcus. 
Strax därefter ringde deras pappa för att klaga på att de inte vart tillbaka på hotellet på utsatt tid. Killarna förklarade i alla hast att det var deras pappa som undervisade dem medan de var på turnéer och sånt så det här var typ som att komma försent till en lektion. Vi vinkade av varandra utanför McDonalds och jag fick en snabb kram av dem båda innan vi skilde oss åt. Jag började springa hem i regnet som nu avtagit. Jag sprang förbi Teos hus och övervägde att gå upp och hänga där men sprang vidare. Han hade säkert annat för sig än att lyssna på hur jag hade lärt känna hans idoler.

Jag kollapsade innanför dörren precis innan nästa skur kom. Jag satte mig mot väggen för att hämta andan samtidigt som jag fiskade upp min mobil ur shortsen. Jag hade fått en snap från Marcus som jag öppnade. Det var en bild på honom med Martinus i bakgrunden. 'Vi ses väl imorgon?' Stod det. Jag tog en bild på min dubbelhaka och skrev att det skulle bli kul. Efter att jag skickat kom jag på att det nog inte var så ofta nån skickade en ful bild på sig själv till Marcus och log lite.

Vet att det går segt framåt men som man säger: Den som väntar på nått gott väntar aldrig för länge ;)