Du är speciell | M&M |

Kapitel 13

Någon drog bort täcket från mig och instinktivt kurade jag ihop mig till en liten boll då den kalla luften stötte emot mig. Jag behöll däremot ögonen stängda för att en liten optimistisk del i mig sa att jag kanske skulle kunna somna om bara inte ljuset når mig.
"Dags att vakna Alex." Där försvann den förhoppningen.
"Snälla låt mig bara sova lite till." Mina ögon var fortfarande stängda. Martinus gav sig inte.
"Du har sovit tillräckligt. Jag vill hinna ta vara på sista dagen också." Vänta lite. Martinus? Jag drog med handen över den tomma platsen bredvid mig. Sedan öppnade jag ögonen.
"Vart är Marcus?" Jag hörde hur gäll min röst lät men det kunde inte hjälpas. Martinus stod fullt påklädd i fotändan av sängen med täcket i famnen.
"Han är nere och gör i ordning frukosten så du får skynda dig så det finns något kvar då du kommer ner." Martinus lämnade täcket på sängen och gick ut ur rummet. Själv satte jag mig på sängkanten och blinkade några gånger för att vakna ordentligt. Jag tog på mig samma kläder som jag hade igår då de inte var smutsiga eller luktade.

När jag kom ner till köket stod allting redan framdukat och Marcus och Martinus satt till bords. "Godmorgon." Marcus log brett mot mig när jag satte mig bredvid honom och började bre en macka.
"Godmorgon" svarade jag och log tillbaka.
"Så vad vill du göra din sista dag här?" Frågade Martinus mig över bordet.
"Jag känner mest för att bara hänga. Vem vet när vi får chansen att träffa varandra igen liksom?" Martinus nickade instämmande.
"Ja, kan vi inte bara chilla och mysa ner oss i soffan. Vi kan ju beställa hem pizza till lunch."
"Funkar för mig" sa Marcus och jag hade inte heller några invändningar.

Vi åt snabbt upp frukosten och tog undan all disk. Sedan parkerade vi i soffan och började köra FIFA.
"Jag sa ju att jag var bättre när jag var vaken!" Utbrast jag när jag slog Marcus fjärde gången på raken. Martinus var bättre av dem två och gav mig mer motstånd. Vi spelade turneringar om och om igen tills Marcus äntligen medgav att jag var bättre än honom.
"Ursäkta jag hörde inte riktigt" sa jag för att retas.
"Du är nog aningen bättre än mig ändå. I alla fall på dagen."
"Så ska det låta." Jag lade nöjt ifrån mig kontrollen på bordet framför. "Hur blev det med pizzan nu då?" Jag riktade mig nu till Martinus.
"Jag ringer och beställer." Han tog upp din mobil. "Säg bara vad ni vill ha."
"Hawaii" svarade jag utan att tveka och detsamma gjorde Marcus. Martinus beställde därför tre Hawaii som efter en dryg timme kom till dörren. Marcus stoppade en femhundring i handen på budet och sa raskt "Behåll växeln". Sedan rusade vi tillbaka till vardagsrummet och högg in utsvultna som vi var. Jag åt snabbt upp min och började därför nalla på mina grannars pizzor.
"Du, Mackan, kanske skulle vilja käka mackor så kan jag ta resten av din pizza?" Jag kollade vädjande på Marcus som bara stoppade in en till bit i munnen.
"Inte en chans" svarade han och skrattade. Ja ja, värt ett försök.

Tiden går fort när man har roligt säger dem. Enligt mig var det som att tiden rent utav försvann när vi hade roligt. Vi hade gjort absolut ingenting med dagen och klockan började närma sig fem. Marcus och Martinus föräldrar kom ner för att tala om för oss att det var dags att åka. Jag gick upp och packade det sista av mina saker. Nu var jag tacksam att jag inte var en sån som packar ner hela garderoben utan istället var nästan alla kläder som jag hade med mig de som jag hade på mig. Därför var det mest tandborsten och badkläderna som jag behövde se till att få med. Jag stängde igen min lilla resväska om allt och sa en gång för alla hejdå till Marcus rum. Sedan gick jag ber för trappan för att packa in allt i bilen.

Har glömt att säga det men jag och min kompis har biljetter till huvudkonserten i Globen!!!! Då var det ju bara att vänta ett halvår :(