Du är speciell | M&M |

Kapitel 8

Dagarna gick och snart började skolan igen. Jag hängde med Teo, som jag alltid gjort, men jag berättade ingenting om att Marcus, Martinus och jag höll kontakten. För det gjorde vi. Marcus och jag hade dagar på snapchat och räknade ner tills det att vi skulle ses igen dag för dag. Efter det att vi bokat flygbiljetterna hade jag fått en kallelse till ett hockey läget med mitt lag samma helg. Denna hade jag däremot tackat nej till då jag prioriterade mina distans vänner före mina lagkamrater. När Teo undrat om jag skulle med hade jag svarat att jag skulle till några släktingar i Dalarna. Av någon anledning kändes det fel att berätta för honom hur jag skulle till hans idoler över helgen bara för att hänga.

Men oavsett kom dagen till sist. Fredagen. Jag tog följe med Teo då vi skulle åt samma håll men med ens vi hade delat på oss började jag spama Marcus med snaps om hur exalterad jag var. Jag hade packat dagen innan vilket gjorde att det inprincip bara var att sätta sig i bilen och låta pappa skjutsa mig till planet.
Från min fönsterplats såg jag planet stiga och stiga. En medelålders man som satt bredvid mig hade börjat snarka långt innan vi nått molnen men det störde mig inte. Jag lyssnade på musik och inte vilken musik som helst. Mina kompisars musik. Samtidigt fingrade jag på en, för någon annan, svart obetydlig tofs men för mig ett löfte.
Klockan var mycket då jag nådde ett upplyst Norge men jag var inte trött. Jag hade nog ärligt aldrig varit piggare. Snart skulle jag få träffa Marcus och Martinus igen.
En av flygvärdinnorna väckte till min lättnad min sovande granne så jag slapp göra det. Jag trängde mig fram i gången och kunde knappt bärga mig. Som tur var hade jag fått plats med all packning i mitt handbagage vilket gjorde att jag slapp vänta vid rullbandet utan kunde glatt skutta förbi. Det var tur det för jag hade aldrig stått ut med den långa väntetiden. Jag hade spring i benen och adrenalinet forsade genom min kropp och då jag till sist kom runt en krök och såg dem. Äntligen. Jag sprang fram till mina vänner och omfamnade dem båda.
"Allt bra?" Frågade Marcus när vi släppt och man märkte hur han försökte hålla rösten lugn trots att han knappt kunde stå still. Jag hann inte svara innan Martinus började prata.
"Du fattar inte hur mycket vi har sett fram emot det här. Pappa har lovat oss att vi ska bowla på lördag kväll och sen kan vi kolla på film och stanna uppe hela natten. Kan vi inte se en riktigt läbbig skräckfilm?"
"Ja!" Utbrast jag samtidigt som Marcus gav ifrån sig en högljud och besviken suck.
"Jag har ju sagt innan att jag kan tänka mig vad som helst utom någon skräckfilm." Martinus och jag började garva.

De bodde i en stor, vit, lyxig villa med altan och en gräsmatta som nådde ända ner till vattnet. Mycket större än mitt lilla enkla hus inne i stan. De visade mig runt inomhus och insidan var minst lika pampig som utsidan. Bastu, bubbelpool, biljard-och-film rum, matsal och, såklart, varsitt eget mysigt rum med utsikt mot sjön. Allt jag kunde höra var att gapa.
Vi bestämde att alla tre skulle sova inne hos Marcus den natten så alla hjälptes åt att ställa in två extra sängar som Martinus och jag skulle sova i. Bådas var sådana utfällbara som knarrade något otroligt då vi vred på oss. Jag lämnade mina saker på Marcus rum och vi gick sedan ner för att värma en färdig pizza i ugnen som lätt middag. Klockan började närma sig tolv då vi till sist lade oss ner i sängarna. Själv var jag utmattad av alla nya intryck och somnade bums. Det var tur det för då slapp jag höra Marcus snarkningar.