Sann kärlek ❤️

Kapitel 30

Efter Cecilia satt på plåster på såren bär Felix upp mig på hans rum. Han lägger mig på sängen och sätter sig på kanten.
- Jag är så ledsen sa han och satte händerna för ansiktet. Jag tog hans hand och flätade in mina fingrar.
- Det är inte ditt fel! sa jag svagt. Han tittade på mig och log ett osäkert leende.
- Det är mitt fel sa jag.
- Nej, det är nog Hampus som överreagerar! sa han och smekte min kind.
- Aa, du har rätt sa jag svagt. Vi log mot varandra, riktiga leenden.
- Jag älskar dig Felix sa jag och han böjde sig fram och kysste mig. Det gick över till hångel men vi blev avbrutna av Cecilia som tittade allvarligt på Felix.
- Vad? sa Felix.
- Hon är ju skadad! Var försiktig! sa hon.
- Tack, men jag mår bättre sa jag och log mot henne. Hon log tillbaka.
- Lovisa du är sån fin människa! sa hon.
- Jag! Nej, du tar nog fel! sa jag och skrattade lite. Både Felix och Cecilia tittade allvarligt på mig. Jag kände mig helt dum.
- Jag har inte tagit fel! sa hon och gick ut. Felix tittade fortfarande allvarligt på mig.
- Vad! sa jag och tittade bort.
- Hon har inte tagit fel!!! sa han.
Jag nickade envist, och Felix bara böjde sig fram över mig igen och vi började hångla på nytt. Det var mysigt men Felix tar det lite på allvar ibland. Han satte sig på mig, jag drog mig ur.
- Felix, man måste inte varje gång vi hånglar! sa jag.
- Men....... sa han och satte sig bredvid mig. Jag började pilla med mitt halsband och jag såg hur Felix log mot mig.
- Fint halsband du har! sa han och flinade. Jag fnissade och han satte på sin tv. Jag spelade lite på min mobil och kollade sen Twitter och Instagram.
På insta hade jag lagt upp en gammalbild på mig och Felix, jag hade fått både negativa och positiva kommentarer. Jag gillar verkligen vissa av deras fans men inte dem som överdriver och typ säger att killarna är deras. Jag fick ett meddelanden från Timur, jag gick in och kollade. Det stod ''Vill du träffas imorgon och gå på Gröna Lund''. Jag svarade ''Visst''.
- Lovisa? sa Felix.
- Aa sa jag nyfiket.
- Jag och killarna ska till Grönan imorgon, vill du följa med? frågade han. Vad ska jag säga! Jag vill ju vara med killarna men också med Timur. FUCK! Jag vill ju inte lämna Felix efter allt som hänt så jag ljuger för Timur istället.
- Visst! sa jag och hade ett fejk leende på läpparna. Jag messade Timur och skrev ''Mormor sa att vi ska till Göteborg, så jag kan inte! Sorry 😔''. Jag kände en klump i magen, men jag måste vara lite med Felix efter vad som hände mellan oss. Felix tog min hand och kysste den. Han flätade in sina fingrar med mina och han kröp närmare mig.
- Vill du ta med en kompis? frågade Felix.
- Ehm...... vet inte sa jag.
Han nickade till svar och han kysste mig mjukt på munnen. Vem ska jag ta med, Olivia hatar ju Felix.
- Får jag ta med Jonna? frågade jag.
- Visst, Omar verkar ju gilla henne! sa Felix. Vänta gillar Omar henne och Adrian passar inte med Jonna iallafall vad jag tycker! Jag ska fixa ihop dem.
- Tycker du att dem passar? frågade jag. Felix tänkte en stund.
- Ja, men hon bor ju här och han i Göteborg så det skulle nog kanske bli lite svårt! sa han. Jonnas pappa flyttade dit för ett tag sen ju.
- Lovisa? sa Felix.
Jag mumlade fram ett ja till svar.
- Har du känslor för Oscar? frågade han och jag tappade nästan hakan.
- Jag älskar honom som en bror men inte på nått annat sätt! sa jag allvarligt.
- Okej........ sa han tyst. Varför frågar han något sånt för!

Jag och Felix somnade omfamnade om varandra.

Dagen efter.
Jag vaknar och märker att jag somnat i mina kläder. Jag tittar mot Felix som håller om mig, jag pussar honom på pannan. Jag drar mig ur hans grepp försiktigt för att inte väcka honom. Jag går ner till hallen och det är knäpptyst i hela huset. Jag har redan skorna på mig så jag går bara ut. Jag stängde dörren försiktigt och sprang mot bussen. Jag åkte hem.

När jag kom hem gick jag in på mitt rum försiktigt. Jag tog bort mina plåster och sminkade bort såren. Jag sminkade mig också, jag bytte kläder och satte mig i sängen. Jag tog fram mobilen och precis då ringer Felix.
- Hej, gulle! sa jag glatt.
- Var är du? frågade han.
- Hemma sa jag.
- Babe, jag blev ju orolig! sa han.
- Jag var tvungen, jag kommer med Jonna till dig sen! sa jag.
- Ja, killarna kommer snart så det blir bra sa Felix.
- Hejdå sa jag.
- Hejdå gullet! sa han och vi la på.

Jag ringde Jonna och bad henne komma till mig. Hon kom efter 10 min. Jag satte på mig skorna och vi gick långsamt till Felix.
- Du Jonna...... sa jag.
- Aa! sa hon nyfiket.
- Hur går det mellan dig och Adrian? frågade jag.
- Nja, asså vi bråkar än del sa hon tyst.
- Du kanske ska gå vidare! sa jag och vi stannade upp. Hon tittade tårögd på mig och jag kramade henne.
- Ska jag göra sl..ut? sa hon.
- Om ni bråkar kanske det inte kommer funka så bra?! sa jag och hon nickade. Hon tog upp sin mobil och började skriva men stannade upp och tittade på mig.
- Jag vågar inte sa hon och en tår rann ner för hennes kind. Jag tig mobilen och skrev klart sms:et och skickade det.
- Är det okej nu? frågade jag. Hon nickade och vi började gå igen. Jag la min arm om henne för hon har aldrig gjort slut med någon. Jag lugnade henne.

När vi kom fram till Felix hus öppnades dörren automatiskt av Omar som hade ett stort leende på läpparna. Jonna blev genast glad när hon såg Omar och torkade bort tårarna. Omar hoppade först på mig och sen Jonna. Sen kom Oscar och Ogge ut och dem kramade oss också. Sen kom min prins, han sprang fram till mig och kysste mig på munnen. Han kramade mig länge och hårt, vi kysstes länge också.
- Hallå! Ska vi sticka!? sa Omar högt. Vi släppte varandra och vi tog varandras händer och började gå.
Vi gick till Grönan för killarna tyckte det. När vi kom fram fixade Felix biljetter och åkband. Vi gick in på Grönan och vi tittade oss runt omkring för att se vad vi skulle åka.
- Vad vill du åka, gumman? frågade Felix och tittade på mig.
- Nått du vill åka sa jag. Felix pekade på frittfall och jag typ spydde.
- Ehm..... måste vi... sa jag och det kändes som jag skulle spy på Felix.
Han nickade och drog dit mig till kön. Det gick ganska fort att stå i kö idag.
När vi satt oss och spänt fast oss tog jag ett hårt tag. Jag tog ett djupt andetag och sen åkte den upp. Felix bara flinade och jag kände att jag skulle spy.

När vi åkt klart den och kommit ner på marken sprang jag fort till en papperskorg och spydde. Jag kände en hand på min rygg när jag hade huvudet i soptunnan. Jag ställde mig upp och såg att det var Ogge.
- Jag förstår! sa han.
- Jag tänker aldrig åka med Felix igen! sa jag allvarligt.
- Han tar alltid med mig på sånt men nu är det din tur att ta den platsen sa han.
- Aldrig! Felix får åka själv! sa jag.
Jag satte mig på en bänk och höll en hand på magen. Ogge satte sig bredvid mig och vi tittade runt.
- Vart är dem andra? frågade Ogge.
- Jag vet inte sa jag och blev orolig.
Jag tog upp mobilen och skulle precis ringa Felix men Ogge stoppade mig.
- Han har aldrig ljudet på när han är här! sa han. Då ringde jag Omar istället, han svarade efter 2 signaler.
- Är Felix hos er? frågade jag snabbt.
- Nej sa han.
- Vilka är du med? frågade jag.
- Jonna och Oscar sa han lugnt.
- Felix är borta!! sa jag och kände en tår komma.
- Vi hittar honom sa Omar.
- Kan vi mötas vid scenen? sa jag.
- Visst, kommer snart! sa han och la på.
Jag tog Ogges hand och började gå.
- Scenen ligger åt de hållet! sa Ogge och pekade mot andra hållet. Vi började gå snabbt dit och dem andra var redan där.
- Vart kan han vara? frågade Jonna.
Jag blev rädd att det skulle hända nått med Felix. Oscar såg hur rädd jag var så han kramade om mig.
- Vi hittar honom! viskade han i mitt öra. Han kysste mig på kinden och kramade mig hårdare.
- Han gillar ju dem läskigaste sa Ogge.
- Mm, han åkte väl precis frittfall? sa Omar. Jag och Ogge nickade.
- Då går han väl till................... sa Omar och kliade sig i hårbotten.
- Vi får sprida ut oss! sa Oscar och tog min hand.
- Jag går med Jonna och ni tre går! sa Omar och pekade på oss. Jag såg hur han tog Jonnas hand och att hon rodnade. Jag log mot dem, Gud vad söta dem var tillsammans.
Jag, Oscar och Ogge gick och letade vid kanten av grönan. Både Ogge och Oscar höll mina händer, dem såg hur rädd jag var. Vi måste hitta Felix.
- Är ni säkra på att han mår bra? sa jag oroligt. Dem nickade och vi fortsatte gå. Då kom Foooers fram till oss.
- Var är Omar och Felix? frågade dem.
- Omar är också här men vi letar efter Felix har ni sett honom? frågade Oscar.
- Vi såg honom vid kvasten sa dem.
- Vänta är han borta, stackare! sa ena av dem och kramade mig.
- Får vi ta kort med dig? frågade den andra mig.
- Ett kort, jag är så orolig! sa jag och dem nickade. Vi tog ett kort var med dem, sen gick dem vidare och vi med. Jag kände hur stressen steg i mig, sen såg jag en Snapback som såg exakt ut som den Felix köpte i London. Jag släppte killarnas händer och sprang fram till personen och knackade på personens axel. Men det var inte Felix, jag blev ledsen och tittade ner och gick tillbaka till killarna.
- Det var inte Felix ellerhur? sa Ogge, jag skakade på huvudet och kände hur alla tårar kom. Oscar torkade bort dem snabbt och sen kramade dem mig.
Dem släppte mig och vi fortsatte leta.
Vi gick runt en timme och letade men ingen Felix. Det här är ju sämsta dagen någonsin.