Sann kärlek ❤️

Kapitel 45

Hela dagen gick sakta och jag kunde inte sluta tänka på Felix. Ogge var inte i skolan, ingen pratade med mig för det ryktades om att jag sköt Felix. Fan alla jävla rykten. Varför tror alla det! Nu gick jag från sista lektionen och såg att Cecilia stod vid mitt skåp. Hon såg allvarlig ut och jag blev rädd och vände mig om och börja gå hem.
- Lovisa! Stanna! Snälla! ropade hon bakom mig. Jag ignorerade det gör det handlar säkert om Felix.
- Cecilia, om det handlar om Felix vill jag inte veta! sa jag och sprang därifrån. Jag sprang hem och packade min väska och sprang till bussen.
Bussen stannade vid tåget och jag sprang på tåget till Södertälje.

När tåget kom fram till Södertälje sprang jag hem till Nelly. Min kompis från skolan när jag bodde i Södertälje. Hon öppnade dörren och kollade chockat på mig.
- Nelly, jag vet att det var ett tag sen vi såg men du är typ den ända vännen som inte är utomlands eller död! sa jag snabbt. Hon släppte in mig och vi satte oss i soffan med varmchoklad. Jag berättade allt för henne och hon sa att jag kunde få sova hos henne, hon berättade vad som hade hänt i hennes liv sen vi träffades sist.
- Vet du vad alla tjejer gillar när dem är deppiga!? sa hon och ställde koppen på bordet.
- Nej..... sa jag.
- Shopping! sa hon glatt och drog med mig ut i hallen. Vi satte på oss skorna och jag tog min plånbok ur min väska, jag la mobilen och plånboken i fickorna och vi gick mot centrum.

När vi kom fram till centrum sprang vi till Bik Bok.
Vi shoppade länge och jag kunde inte tänka på annat. När vi gick mitt bland alla affärer kom det fram 5 stycken tjejer till oss dem tittade oroligt på mig.
- Är det sant att du dödat Felix? frågade en av dem.
- Nej! sa jag och kände tårar komma.
- Lovisa tänk.......... mer hann hon inte säga för jag avbröt henne. Jag ramlade ihop på marken.
- Jag saknar honom sååå!!! halv skrek jag.
- Så är han död? frågade en tjej svagt.
- Han är döende!!!! skrek jag på henne och dem sprang iväg, Nelly satte sig på huk vid mig.
- Vi går hem sa hon och tog min hand och drog upp mig. Jag grät hela vägen hem till henne.
När vi kom till henne la hon fram en madrass och bäddade åt mig. Vi satte oss och tittade på film.

Hela veckan var jag hos Nelly, hon tog hand om mig. Hon är så snäll mot mig. Aldrig har jag mått bättre av att något tagit hand om mig, men varje kväll när hon somnat grät jag bara mer. Fan jag saknar honom och killarna så mycket, jag saknar Omars kramar och Oscars positiva kommentarer. Ogge fanns alltid där och visade kärlek. Dem betyder allt för mig och ingen älskar jag mer än Felix. Jag saknar hans mjuka kyssar, hans varma kramar och hans fina leende. Jag kanske aldrig får se honom igen, killarna har inte ens ringt mig. Dem kanske aldrig vill se mig mer, kommer sakna Michan så mycket. Hon är som en syster jag aldrig fick.
Alla Foooers tror att jag sköt Felix, varför skulle jag göra det!? Mitt liv är nog det sämsta.
Jag vill bara bli omfamnade av Felix just nu. Det bara forsar tårar ner för mina kinder, jag klarar inte av det här mer. Jag satte på mig kläderna tog min väska och skrev en lapp till Nelly som fortfarande sov. Jag gick ut i hallen och satte på mig skorna och gick ut, jag stängde dörren försiktigt för att inte väcka henne. Jag sprang till tåget och sen åkte hem till Stockholm, jag satte mig på en plats vid fönstret. Mina tårar tog inte slut, det bara forsade hela tiden. Jag kan inte leva utan Felix, mitt allt!

När jag kom fram till Stockholm var det fortfarande mörkt, jag gick till närmaste bro och ställde mig i mitten av bron. Jag la ner väskan på marken och klev upp på kanten av bron och var beredd att hoppa. Jag kände händer på mina höfter och jag tittade snabbt ner bak. Det var Oscar!
- Snälla, gör det inte! sa han och han var tårögd.
- Jag måste sa jag och skulle precis hoppa men Oscar drog ner mig i hans famn. Han höll om mig länge och jag bara grät. Min mobil började ringa och jag svarade.
- Hej sa jag och snyftade.
- Hej, jag ringer angående Felix Sandman! sa en manlig röst. Jag blev helt stel och Oscar tog telefonen och fortsatte prata men mannen. Jag lutade mitt huvud mot hans bröst och hörde bara mina egna tankar. Han slutade prata och la på, han gav mig telefonen.
- Kom! sa han och tog min väska och hängde över axeln och min hand.