Sann kärlek ❤️

Kapitel 14

Lovisas perspektiv

När vi kom hem höll vi hand. Äntligen!
Jag älskar Felix, jag vill aldrig lämna honom.
- Du kanske ska ringa Daff! sa jag och log mot honom.
- Det har du rätt i sa han och kysste mig i pannan. Han tog upp mobilen och ringde.
- Hej! Det är Felix! sa han glatt.
Jag kunde inte höra vad Daff sa men jag hörde honom skrika på Felix.
- Okej, hejdå! sa Felix och la på.
- Vad sa han? frågade jag.
- Inget speciellt! sa Felix som var lite blek.
Vi gick hem till Felix och la oss i sängen, vi var så trötta sen natten. Felix lekte med mitt hår. Jag tittade på honom och han fortsatte leka med mitt hår.
- Vad ska vi göra nu, gullis? sa jag och la mig närmare honom.
- Vet inte! sa han och tittade in i mina ögon.
Jag tänkte länge på vad vi kunde göra.
- Felix, vet du att jag skar mig innan vi träffades sa jag och tittade med en ledsen blick på honom.
- Gjorde du! sa han oroligt. Jag visade honom där jag hade gjort det. Han var helt stel efter jag visat honom det.
- Det är ju hemskt sa han och kramade om mig hårt.
Jag fick en tår. Felix är den ända som förstår hur jag känner och har det.
- Felix, det finns mycket du inte vet! sa jag och sen berättade jag om hela mitt liv. Han satt och var helt chockad.
- Jag vet inte vad jag ska säga! sa han och var helt tårögd.
- Felix, ingen vet det här! sa jag oroligt.
- Det stannar här sa han och tittade ner.
- Tack för allt du gjort för mig, jag älskar dig! sa jag och kastade mig på honom med en kram.
- Jag älskar dig mer! viskade han i mitt öra.
Vi tog fram hans data och satte på en film. Vi myste mer än att titta på filmen. När filmen var slut så ville vi sova så jag klädde av mig och lånade en tröja av Felix. Han sov i bara kallingar. Vi låg och kramade varandra och jag somnade så.


Nästa dag.

Jag vaknade i samma ställning som jag hade somnat. Fast jag låg på honom denna gången. Jag drog mig snabbt bort. Han sov fortfarande. Solen lyste in genom gardinerna och lyste på hans ansikte. Han var så gullig. Jag kysste honom på huvudet och såg att han fick ett leende på läpparna. Jag började kittla honom. Han började fnissa och sen började han kittla mig.
Jag skrattade så mycket att jag nästan inte kunde andas.
Han slutade kittlade mig när han såg att jag nästan inte andades. Han kysste mig mjukt på läpparna.
- Det är måndag! Vi ska till skolan sa han och klädde på sig.
- Åhhh! sa jag trött.
Jag gick upp och klädde på mig. Vi åt frukost. Sen gick vi ut i hallen och satte på oss jackorna och skorna. Vi satte oss på moppen och åkte iväg.
När vi var framme gick vi in. Det var helt tomt alla klassrum var tomma och i korridorena var det oxå tomt. Felix tog min hand och höll den hårt. Vi hörde något ljud komma från aulan.
Felix gick närmare dörren till aulan. Lutade örat mot dörren. Han tittade på mig och öppnade dörren. Hela skolan var där och det vart knäpp tyst när vi kom in. Alla tittade på oss. Jag vart rädd. Vi satte oss på närmaste lediga platser. Rektorn höll tal om allt och inget. När rektorn var klar med talet och alla skulle ut vart det kaos. det vart som en stor klump i magen av att något skulle gå fel. Felix höll hårt i min hand men någon drog mig bort och in på en toa. När jag var inne på toan såg jag vem det var. Rasmus. Skolans typ snyggaste kille. Men inte snällaste. Han började taffsa på mig och började kyssa mig. Jag försökte ta mig ur hans grepp men det var svårt. Han tröck in mig mot väggen. Han försökte klä av mig men jag tog mig ur greppet låste upp dörren och sprang därifrån. Jag sprang hem. Mamma var ledig idag. Så hon satt med tidning i handen och kaffekopp på köksbordet hon satt vid. Jag sprang snabbt upp på mitt rum och låste. Jag hörde att hon knackade på min dörr.
- Gumman vad är det! sa hon oroligt.
- LÅT MIG VARA!!!skrek jag.
Jag hörde hur hon gick ner igen. Min mobil ringde och det stod Felix på displayen, jag svarade inte. Jag låg på mage i sängen och skrev dagbok. Det känns skönt att ha en dagbok, man kan skriver ner allt man känner och vad som hänt i livet utan att nån får reda på det. Jag har alltid med den.
Jag somnar till. Jag vaknar av en knackning på dörren.
- Du har besök gumman! sa mamma.
Jag kollade klockan, den var 15:34.
Vad länge jag sovit. Då hörde jag Felix röst.
- Får jag komma in? frågade han.
Jag låste upp och släppte in honom och stängde efter honom. Han satte sig på min säng och tittade rakt in i mina ögon.
- Vart försvann du? frågade han.
- Toa sa jag och satte mig bredvid honom.Felix tittade på mig med ''ljug inte'' blicken.
- Okej, Rasmus drog in mig på toan och började taffsa och sen började han kyssa mig och försökte klä av mig men jag hann springa därifrån! sa jag och suckade.
- Den där Rasmus ska få ångra! sa han och knöt näven.
- Felix låt det vara! sa jag lugnt.
- Men han ska låta bli dig! sa han med en ledsen blick.
Jag suckade bara. Jag gav Felix en kyss.
- Du är ju min sa han med ett leende på läpparna.
Jag nickade och vi började hångla. Vi myste hela kvällen tills han var tvungen att sticka.