Sann Kärlek ❤️

1.6K 24 0
                                    

Kapitel 12

Lovisas perspektiv

Först åkte vi till Örebro. Jag somnade mot Oscars axel. Jag vaknade till av att tjej skrik utanför bilen. Jag tittade upp och gnuggade mig i ögonen. Tänk om jag hade varit en av dem så, Crazzzy!
- Snart är vi vid hotellet! sa Daff som var väldigt koncentrerad.
- Gumman, mår du bra? frågade Felix mig.
Jag kände paniken inom mig, jag blev lätt stressad när det var mycket folk.
- Jaja! sa jag och kände mig liten.
- Är ni taggade!!!!! sa Omar och typ hoppade upp och ner på sättet.
- Ja!! sa alla förutom jag som bara hade panik.
Jag märkte att jag fortfarande lutade mig mot Oscar och satte mig genast upp.

Vi var framme efter 10 min för att det var så fullt med tjejer. Vi sprang ut ur bilen och in på hotellet. Daff gick till receptionen och tog nycklarna.
- Det finns tre rum! sa han och tittade allvarligt på killarna.
- Jag och Lovisa delar!! halv skrek Felix och tog en nyckel snabbt innan Daff hann stoppa honom.
- Men Felix jag vill inte att nån blir på smällen! sa han allvarligt.
Jag trodde knappast Daff sa det där, tror han att jag och Felix skulle......... NEJ!!!
- Jag och Michan delar rum och ni tre delar sa han och gav en nyckel till Ogge.
Felix tog sin väska i ena handen och min hand i andra och jag tog min väska och vi gick mot hissen.
Vi åkte upp och gick in på rummet, vi hade 2 timmar på oss att göra oss klara.
Vi myste en liten stund först.
- Nej, nu ska jag duscha! sa han och kysste mig på pannan. Han gick in till badrummet, jag tog fram min mobil och kollade bilder. Jag hittade alla egopics vi tagit och tittade på gamla videos och skrattade så jag fick ont.
Felix kom ut med handduken runt midjan med sött leende på läpparna.
- Vad skrattar du åt!? frågade han och rotade i sin väska.
- Lite gamla videos och bilder! sa jag och fnissade åt en ful bild på Olivia.
- Ska inte du med? frågade han medan han fixade håret.
- Nej! Jag klarar inte av stressen! Och alla skrik! sa jag och bytte om.
- Snälla! sa han och kramade mig bakifrån medan jag bara hade byxor och bh på mig.
Han kysste mig i nacken. Jag ryste! Jag känner kärleken mellan oss, den är stark!
- Felix, jag går ut på en kort promenad och stannar här resten av kvällen sa jag och kände hans huvud mot min axel.
- Okej, men du måste ringa!Lova! sa han och kysste mig på kinden och klädde på sig.
Vi gick ner där dem andra stod.

Oscars perspektiv

Dem kom ner, min blick fastnade på Lovisa. Vacker hon var, ville bara springa fram och krama henne men det gjorde jag inte. När dem är när kommer en tjej springandes slår till Lovisa så hon ramlar och börjar rycka i Felix hår så kepsen ramlar av.
Vi springer fram och drar bort henne.
Jag sätter mig på huk bredvid Lovisa lägger upp hennes huvud i mitt knä och försöker få kontakt med henne.
- Lovisaaa! säger jag och tittar på henne. Hon öppnar ögonen och tittar trött på mig.
- Jag lever kan jag få gå nu! frågade hon och ställde sig upp. Jag ställde mig upp framför henne och tog hennes hand.
- Gå inte, tänk om det händer något?! sa jag och gjorde pappyface.
- Jag ska gå promenad bara sa hon och gav mig en puss på kinden och gick iväg och dissade Felix. Min blick följde efter henne tills jag inte kunde se henne längre.

Lovisas perspektiv

Jag går en halvtimme tills jag började känna mig hungrig.
Jag gick mot närmaste donken. När jag hade köpt det jag skulle ha gick jag och satte mig. Jag dissade Felix förut för jag orkar inte med jävla fans ibland och dem skulle ju ändå åka. När jag ätit klart ser jag Malin min brorsas förra flickvän som sårade honom så mycket att han tog självmord. Det var ju inte bara pågrund av det han tog självmord för. Jag blir så ledsen när jag tänker på honom, han var den ända som förstod mig! Nu jävlar ska hon få!
- MALIN!! skriker jag i hennes öra, hon vänder sig om.
-vad sa hon drygt.
- DU SÅRADE MARTIN SÅ MYCKET!! OCH DU KOMMER ÅNGRA DET!!! skrek jag och alla inne på donken kollade på mig.
- jaha? sa hon ännu drygare. Jag vart så arg att jag slog till henne så hårt i ansiktet att hon började blöda. Jag hade en metall ring på mig kom jag på efter jag slagit henne. Jag springer där ifrån gråtandes in till hotellet och upp på rummet. Jag kastar mig på sängen och min mascara rinner så kudden får en stor svart fläck. Jag gråter i timmar. Då öppnas dörren och Felix kommer in, jag tittar upp på honom med tårar som sprutar. Han springer fram till mig och kramar mig och sätter sig framför mig och tittar på mig med rädda ögon.
- Vad har hänt? frågade han.
- Jävla horan Malin!! Som sårade Martin så han tog livet av sig sa jag kort.
- Malin? Martin? sa Felix.
Jag berättade om sommaren dem vart tillsammans och hur Malin krossade Martins hjärta sen kom vi till den jobbiga delen som hände för två år sedan.
- Men gumman du har inte sagt något! sa han och la sig bredvid mig.
- Jag vet, jag saknar honom så! Han var den ända som förstod mig! sa jag.
Jag kröp närmare honom. Han luktade så gott, han luktade Felix.

- Timur förstod och kommer alltid förstå mig! viskade jag för mig själv för jag trodde Felix sov men tydligen inte.
- Vem är Timur? viskade han tillbaka.
- Mitt ex! sa jag och log för mig själv.
Alla minnen dök upp i mitt huvud och jag fnissade lite och kom ihåg hur kul vi hade och hur kära vi var!
- Vad fnissar du åt? frågade Felix.
- Inget sa jag och somnade.
Jag drömde om våra somrar tillsammans! Felix och jag har det också bra men dem somrarna kan man bara inte glömma.

Jag vaknade av att någon skrek av glädje i mitt ansikte. Jag öppnade ögonen och såg Omar.
- VI SKA TILL GÖTLABORG!!skrek han av glädje. Han kysste mig på munnen för att han var så glad. Han drog upp mig ur sängen och började dansa. Jag var så trött att jag ramlade på honom, det såg fel ut.
Felix kom in och kollade frågande på oss.
- Vad händer här då?! sa han och tittade charmigt på oss.
Jag som låg på Omar ställde mig snabbt upp och vart generad. Jag bytte snabbt om och plattade håret och satte på lite mascara. Jag la ner allt i min väska.
- Ska vi gå! sa jag och tog min väska.
Felix nickade och tog sin väska.
Dem andra var där nere, alla gick till bilen. Denna gång satt jag mellan Ogge och Oscar. Jag stoppade in hörlurar i öronen och satte på "Va Va Voom" med Nicki Minaj. Då fick jag meddelande av Timur "Hej, vill du hänga i veckan<3" jag kände hur jag rös till och skrev snabbt "Javisst!".
Alla satt med sina mobiler förutom Daff som körde. Felix kikade mig " Hej gullet!", jag tittade bak på honom och han tittade upp och log sen tittade han ner direkt. Jag svarade "Vi sitter i samma bil!" han svarade snabbt "I know, jag vill bara ha dig i mitt knä". Jag kollade Twitter och hörde hur det kom en annan låt nämligen "Set this world in fire" med the janoskians. Jag satt och nynnade med. Timur och jag lyssnade typ bara på den för det kändes som den handlade om oss.

Vi var framme efter 4 timmar.
Det var inte lika mycket tjejer där som i Örebro. Dem var lika galna.
Jag kände inte mig så rädd här, jag vet inte varför.

Vi släppte av Omar hemma hos honom och vi åkte till hotellet.
Vi parkerade på hotellets baksida denna gång. Vi gick in, Daff hämtade nycklarna och höll dem hårt.
- Ni alla barn får sova i samma rum denna natt! sa han och gav nyckel till Ogge.
Vi sprang mot hissen så Daff inte skulle kunna åka med oss! Vi sprang in på rummet och kastade oss på varsin säng.
- klocka är ju bara 12:30 vi har 3 timmar på oss! Vad ska vi göra! Sa Felix.
- Chilla sa Oscar och satte på tv:n.
Alla lutade sig bak och chillade. Det var skönt. Felix kom och la sig bredvid mig. Han gav mig en puss på kinden och tog min hand.
- Jag älskar dig viskade han.
-Jag älskar dig också! sa jag och kysste honom. Vi börjar kyssas men avbryts av Ogge som skriker mitt namn.
- Lovisa!! Du är med på tv sa han och höjde volymen.
- Den här flickan blev kidnappad av sin egen pappa och hotad, just nu vet vi att hon mår bra! Vi har inte fått någon intervju med henne hon vill inte. Sa kvinnan i rutan och jag hade hakan i mitt knä. Jag stängde genast munnen när killarna tittade på mig.
- Vad? Jag har inte gjort nått?sa jag och då började kvinnan på tv:en prata igen.
- Vi fick en intervju med hennes vänner! som det kom som en chock för när dem hörde det! sa hon.
- Över till dig Bob!
- Hur känns det att eran kompis blev kidnappad! frågade Bob.
Det var Timur, Paulina och Jonna.
- Jobbigt, men hon klarade sig det är det viktigaste! sa Timur och jag log.
- Hur är det för dig, hur känner? frågade Bob, Paulina.
- Jag känner ilskan inom mig och jag var orolig! sa Paulina.
Efter dem pratat klart så sms:ade jag Timur, jag skrev "Sött du var! <3". Jag log för mig själv.
- Vad ler du åt? fråga Ogge.
Jag skakade på huvudet till svar.

Sann kärlek ❤️Onde histórias criam vida. Descubra agora