Sann kärlek ❤️

Kapitel 46

Jag bara hängde med, men jag började fatta vad han skulle ta mig.
Plötsligt stod vi utanför sjukhuset och jag stannade och blev till sten.
- Lovisa! sa Oscar allvarligt.
- Jag kan inte sa jag tyst och tittade ner. Oscar ställde sig framför mig och riktade upp mitt huvud igen.
- Jag är här med dig! sa han, jag blev glad av hans positiva sätt. Jag älskar verkligen när han är så omtänksam.
- Okej, jag är redo sa jag och vi gick in. Oscar gick direkt mot ett rum och sen stod vi utanför en dörr där det stod ''Rum 275'' på. Jag rös till för jag hatar sjukhus, Oscar la sin hand på handtaget och tittade på mig. Jag nickade och han öppnade dörren, där inne satt Magnus,Cecilia med Omar och Ogge. Deras blickar riktades mot mig när vi kom in och jag blev bara mer nervös. Jag vände mig om igen och tänkte precis gå ut igen men Oscar stoppade mig.
- Du går ingenstans! sa han allvarligt och vände på mig.
Min blick riktades mot sängen som Felix låg i. Jag gick fram och kände en tår rinna ner för min kind. Felix var helt blek och han hade inte ett leende på läpparna som alltid utan blåa spruckna läppar. Jag smekte hans kind och han var alldeles kall, jag drog snabbt bort handen och backade bak. Jag vill inte se honom men ändå vill jag det. Allt bara snurrade runt i mitt huvud och jag kände mig yr. Jag gick fram till Oscar och ramlade i hans famn.

Oscars perspektiv

Lovisa ramlade i min famn och jag tog emot henne. Jag lyfte upp henne och satte henne på en stol. Jag tog fram en vatten flaska från hennes väska och öppnade hennes mun, jag hällde i vatten. Hon vaknade och spottade ut allt vatten i mitt ansikte automatiskt.
- Förlåt sa hon tyst.
Jag hörde Omar och Ogge gapskratta i bakgrunden. Lovisa började skratta när hon såg dem och jag vände mig och såg dem ligga på golvet. Plötsligt hör vi Felix hosta. Lovisa blev tyst först, hon gick fram till sängen och tittade snabbt bak på mig med ''Kom'' blicken. Jag gick fram och Felix öppnade ögonen försiktigt. Han tittade på mig och sen på Lovisa, han fick ett leende på läpparna och Lovisa kramade om mig av glädje.
- Hej sa han svagt. Cecilia och Magnus gick fram på andra sidan av sängen och Cecilia tog Felix hand. Lovisas glädje fyllda leende ändrades till sorgset när hon såg att Cecilia tog Felix hand.
Hon sprang ut från rummet och jag hörde hur hon snyftade, jag sprang efter henne.
- Lovisa, vad hände!? sa jag och tog hennes hand, vi stannade mitt i korridoren.
- Dem måste få vara ensamma! sa hon och kramade om mig.
- Men du betyder allt för Felix sa jag. Jag drog in henne på rummet igen och då satt Felix upp i sängen. Lovisa stannade vid dörren och gick inte ett steg längre.

Lovisas perspektiv

Jag tar inte ett steg närmare Felix. Plötsligt slås dörren upp och jag fick dörren på mig så jag ramlade. Det kom in en läkare och kollade Felix lite, jag bara satt där på golvet och läkare märkte inte ens att han slog upp dörren på mig. Ogge ville hjälpa mig upp men jag satt häldre på golvet.
- Res dig upp! sa han och sträckte ut sin hand.
- Jag sitter bra här!! sa jag surt. Han rykte på axlarna och tittade mot läkarna som stod vid Felix.
Läkarna gick efter en stund och Felix tittade på mig med ett flin.
- Kom hit! sa han och sträckte ut armarna mot mig, jag skakade på huvudet och kände hur Oscar lyfte upp mig bakifrån. Mina ben fälldes ut och jag stod upp.
- Krama honom nu viskade han i mitt öra. Jag gick surt fram och kramade honom och han kysste mig på kinden.
-Saknat mig? frågade han med ett leende på läpparna. Jag rykte på axlarna, jag är lite sur nu så jag kunde inte visa så mycket kärlek eller glädje.
-Jag stannar två nätter till sa han, han såg ut att tro att jag skulle säga något men jag rykte på axlarna.
-Asså har du saknat Felix eller!? sa Oscar surt.
- Jo, det är klart jaga har! Jag har lagt och gråtit varje natt för jag saknar honom så mycket! sa jag.
- Varför är du så dryg då?sa Oscar irriterat.
- Dryg!? halv skrek jag.
- Ja!! sa han högt.
- Jag är bara lite arg på allt sa jag tyst. Jag satte mig på säng kanten med händerna för ansiktet.
- Oscar, snälla sa Felix. Jag hörde hur Oscar gick ut och smällde igen dörren. Det började rinna tårar.
- Vi kanske ska lämna er ensamma sa Omar. Jag hörde att alla gick ut, jag flyttade mig längre bort från Felix.
- Jag förstör ju allt för dig sa jag tyst.
- Nejdå sa han, jag tittade upp på honom och jag kröp fram till honom. Jag satte mig bredvid honom och vi tog varandras händer.
-Jag älskar dig sa han.
- Jag älskar dig sa jag och tittade på honom, han kysste mig på munnen. En sådär kyss jag längtat efter.