Sann kärlek ❤️

Kapitel 63

Jag sprang ifrån Felix fram till Olivia, tog armkrok med henne och hon tittade konstigt på mig.

Under hela avslutningen så höll jag hårt tag om Olivias arm.

När vi var klara och vi sagt hejdå till lärarna och alla kompisar, jag och Olivia står och pratar med varandra. Plötsligt ser jag Oscar komma springa mot oss, jag fick panik. Han såg inte glad ut när han kom fram till oss, han tog ett hårt tag om min arm och drog iväg mig. Olivia tog tag i min andra arm och drog mig mot henne, dem drog mig åt sina håll och det kändes som jag skulle gå sönder. Oscar drog så hårt nu att Olivia ramlade och han drog iväg mig till en bil, han spände fast mig och jag såg att Daff, Ogge, Omar och Kat. Daff startade bilen och körde iväg.

- Fan, ni kidnappar ju mig!! halv skrek jag. Oscar satte på mig ett band om huvudet och för ögonen så jag inte såg nått. Jag försökte ta av mig den men han bara stoppade mig och höll mina händer hårt.

Efter ett tag så stannade bilen, jag hörde hur alla bildörrar öppnas. Oscar tog min arm och drog ut mig ur bilen, vi bara gick. Plötsligt stannade han och jag kände hur han ställde sig framför mig.

- Felix är verkligen ledsen! sa han. Jag suckade högt.

- Kan du iallafall berätta vad han gjort? sa han.

- Det är för mycket bara sa jag. Jag skulle ta bort bandet från ögonen men han stoppade mig.

- Jag förstår att det är jobbigt att va ihop med en popstjärna men han försöker verkligen göra allt för ni ska kunna träffas! sa han.

- Han älskar dig, jätte mycket! sa han.

- Jag älskar honom sa jag tyst. Oscar tog min hand och gick, jag följde med.

Han stannade, han tog bort bandet. Vi stod ute på en äng, det var vita ros blad som ett spår fram till Felix, Daff och Michan. Omar kom fram till mig och gav mig blommor, gav mig blombukett. Felix hade kostym på sig men ingen Snapback, Omar tog armkrok med mig och började gå. Jag stannade upp och bara stirrade på Felix som kollade lugnt på mig. Jag vågade inte ta ett steg till, jag hade ju precis dumpat Felix ganska hårt.

- Fortsätt gå viskade Omar i mitt öra. Vi gick fram och Omar ställde sig vid Ogge som stod bakom mig. Felix stod nu framför mig och han log brett mot mig. Michan såg mitt frågande och chockade ansiktsuttryck.

- Lovisa det är så här, Felix saknar dig sjukt mycket! Han kan inte vara med på våra träningar eller inspelningar, vi fick ställa in en konsert och byta datum för han mår skit av det! Vi vet att du älskar honom så vi fixade typ ett mini bröllop! sa hon.

- Ehm... jaha?! sa jag. Daff började prata och sen sa han.

- Felix Wilhelm Sandman, tager du Lovisa till ni äkta maka? sa Daff. Det var ju på skämt men kul.

- Ja! sa Felix glatt. Då log jag för han var så gullig.

- Lovisa Alma Eriksson, tager du Felix till din äkta make? sa Daff.

- Nja..... sa jag osäkert. Felix blick blev orolig och alla andras med.

- Det är klart! sa jag och Felix kramade om mig. Han tog fram en ask där det låg en ring i, han satte ringen på mitt finger och kysste mig på munnen.

- Felix, det här är väl lite på skämt och inte allvar?! sa jag för att vara säker.

- Mm, ingen hade tillåtit att vi ska gifta oss nu sa han.

- Jag har saknat dig mumlade jag.

- Varför gjorde du slut då? frågade han undrande.

- Kände att det var för mycket, min kompis sa att du behandlade mig som skräp sa jag. Han tittade med stora ögon på mig och skrattade till.

- Aldrig, tror du verkligen jag kommer behandla dig illa? sa han och tittade väldigt allvarligt på mig.

- Ne sa jag. Han kysste mig på munnen och kramade om mig.

- Förlåt att jag avbryter men vi har fixat middag åt er! sa Michan. Felix tog min hand och vi gick mot bilen, vi satte oss och åkte iväg.