Sann kärlek ❤️

Kapitel 70

Jag öppnade ögonen och tittade mot klockan på väggen, den var 09:23. Jag sträckte på mig och såg att jag låg bredvid Oscar, i hans säng. Fort klev jag upp ur sängen och drog på mig byxorna, tröjan satte jag på mig snabbt och gick in på toan. Jag hittade Oscars borste och lånade den snabbt, jag gick in i hans rum igen och han hade vaknat. Han tittade morgon trött på mig och jag satte mig på sängkanten.

- Gå inte, snälla sa han och tittade djupt in i mina ögon.

- Ska kolla så Felix har kommit hem sa jag.

Det blev en obehaglig tystnad em. stund innan han avbröt den.

- Lovisa..... sa han och tittade upp på mig. Jag tittade på honom och han såg osäker men ändå säker, jag väntade på att han skulle fortsätta sin mening men han blev helt tyst.

- ....jag tycker om dig! sa han och det såg ut som han skulle spricka av rädsla.

- Jag vet att du har Felix men jag kan inte släppa dig...... sa han tyst. Alla mina tankar hade bara massa frågor och behövde svaren nu men just nu funkade det inte riktigt med min hjärna.

Han lutade sig fram och pressade sina läppar mot mina, jag blev varm inombords men snabbt puttade jag bort honom och sprang ner till hallen. Skorna fick jag på mig snabbt och jackan med, jag sprang därifrån med tårar som sprutade.

Oscars perspektiv

Varför gjorde jag så för, nu kommer hon hata mig. Kan jag inte bara släppa henne... men mitt hjärta vill inte det. Jag slog hårt i sängen och alla tårar kom, varför är jag så dum. Men vem kan inte motstå hennes vackra leende och hennes underbara skratt.

Felix perspektiv

Jag har ingenting om vad som hände igår, jag råkade iallafall bli full. Plötsligt börjar någon banka på ytterdörren och jag reser mig från stolen och går och öppnar. Där utanför står Lovisa med tårar över hela kinderna och andfådd, hon kastar sig i min famn och jag kramar om henne länge.

- Gumman, hur mår du? frågade jag oroligt och torkade bort alla tårar från hennes kinder.

- Du får inte bli arg sa hon och snyftade.

- Nejdå! sa jag och vi gick in i köket, jag gjorde te åt henne och hon satt nervös och väntade vid bordet.

- Så vad är det? frågade jag och satte mig vid bordet och gav henne teet. Hon tog en klunk och svalde hårt, hon tittade på mig med sina tårfyllda ögon.

- Oscar kysste mig sa hon tyst. Jag spärrade ögonen i henne och kunde inte tro vad jag nyss hörde, min bästa kompis skulle aldrig göra sådär mot mig.

- Du skojar väl? sa jag osäkert, hon tittade allvarligt på mig och jag kunde se att hon inte ljög.

- Han ska fan dö!!! sa jag och svartsjukan bara kokade jävligt inom mig. Jag knöt min näve men Lovisa la sin hand på den och tittade sorgset på mig.

- Gör honom inte illa, snälla! sa hon och fällde en tår.

Lovisas perspektiv

Varför kan jag aldrig hålla käften! Jag ser på Felix hur svartsjuk han blev, han såg inte glad ut men sårad med. Jag reste mig upp och satte mig i hans knä och kramade om honom, han höll om mig avslappnat.

- Snälla?! sa jag och gjorde puppyface.

- Jag kan inte lova något men ska försöka sa han. Jag pussade honom på kinden och tittade in i hans ögon, han tittade ner och såg ut att tänka på något.