Sann Kärlek ❤️

1.2K 15 0
                                    

Kapitel 53

Någon tog tag om mig och jag fick bara mer panik. Jag ville skrika men vågade inte.

- Lovisa!! Kom fram!!! hörde jag Felix ropa utanför garderoben.

- Han kommer inte hitta dig viskade den där rösten igen.

- Vad vill du mig? frågade jag tyst.

- Få min hämnd viskade rösten. Vadå hämnd! Vad har jag gjort, jag vågade inte fråga mer.

-Lovisa!!! Ärligt, kom fram nu!!!! ropade Omar. Jag ville inte stanna här inne längre så jag gjorde något åt saken.

- FELIX!!! HJÄÄLP!! skrek jag. Jag försökte öppna dörren till garderoben men det gick inte.

- FELIX!!! skrek jag och hörde hur han kom fram till garderoben.

- Det går inte att öppna viskade rösten. Det var alldeles svart i garderoben, tårar började rinna längs kinderna och jag blev bara mer rädd.

- Lovisa, öppna!! sa Felix och röck i garderobs dörren.

- Tror du inte att hon skulle det om hon kunde!! sa Omar.

Jag fortsatte banka och skrika av panik. Någon la sin hand för min mun och jag blev tyst och slutade banka.

- Du kommer ingen stans viskade rösten i mitt öra.

- Vem är du? fick jag bara fram tyst.

- Någon som kom dig nära förut viskade rösten. Vem, när förut!? Mycket tankar snurrade runt i huvudet.

Felix perspektiv

Jag och Omar försökte verkligen få upp garderobs dörren men det gick inte. Jag satte mig mot garderoben och kände mig hemsk.

- Älskling, vi ska få ut dig sa jag och lutade huvudet bakåt mot garderoben. Omar satte sig bredvid mig och ringde någon.

- Kom till Lovisa, vi behöver lite hjälp! Ta med Oscar! sa han och sen la på.

- Ogge och Oscar kommer snart sa han och lutade sig bakåt.

- Felix viskade Lovisa inifrån garderoben.

- Aa sa jag och lutade örat mot garderobs dörren.

- Jag älskar dig, men det är över sa hon. Det var nått inte stämde! Omar tittade på mig undrande. Vi hörde dörren öppnas där nere och någon ropa ''Är ni där uppe''.

- Jaa! ropade Omar och vi hörde hur några gick upp för trappen. Det var Ogge, Oscar och Kat som kom. Dem gick fram till oss.

- Så vad är det? frågade Kat.

- Lovisa är inlåst i garderoben sa Omar. Oscar sprang fram och röck i garderobs dörren.

- Det går ju inte!! halv skrek jag.

Efter en timme med alla försök så hittade vi en kofångare. Alla försökte få upp dörren, det gick. Det var kålsvart i garderoben, den var lite stor men inte som en walk in closet men lagom. Jag gick in och kände mig fram, jag råkade trampa på några fötter.

- Lovisa, är det du? sa jag och satte mig på huk. Jag hörde hur någon kom bakom mig, det var Oscar med en ficklampa i handen. Han riktade den mot mig och jag såg att det var Lovisa som var framför mig. Jag kramade om henne men hon rörde sig inte.

- Lovisa, vad är det? frågade jag och hon tittade med en rädd blick bakom mig och Oscar. Vi kollade bak och det var en kille bakom oss, han hade mask för ansiktet. Killen sprang ut från garderoben och jag började springa efter honom.

Han sprang ner och jag var tätt efter, han sprang ut och sprang snabbare. Jag fick ont i bröstet och stannade upp andfådd som fan.

- FUCK!! skrek jag ut. Jag vände mig om och gick försiktigt mot huset igen. Jag hade en hand mot bröstet, det gjorde ont när jag ansträngde mig. Kat kom gående mot mig och hon la armen om mig.

- Du måste ta det lugnt sa hon och vi gick in. Vi satte oss på soffan och jag tog djupa andetag.

Oscars perspektiv

Lovisa satt och kramade om sina ben hårt. Hon darrade av rädsla, jag kramade om henne och hon slappnade av lite.

- Det... var Hampus bästa... kompis sa hon och tittade på mig med en orolig blick.

-Va? Vad gjorde han här? frågade Omar. Ogge gick ner till Felix och Kat.

- Han heter Viktor, han är bästis med Hampus! Han och Hampus vill båda ha hämnd på mig sa hon och tittade ner på sina ben.

- Så dem samarbetar? frågade jag.

- Tydligen sa hon och tog mina händer.

- Jag är rädd sa hon tyst och vi kramade om henne.

- Det behöver du inte vara, vi är här och skyddar dig! sa Omar och vi släppte henne. Vi gick ner till dem andra och satte oss i soffan. Lovisa kröp fram till Felix som var trött, hon kramade om honom.

Lovisas perspektiv

Jag kramade om Felix och han tog emot kramen. Jag borrade in mitt huvud i hans bröst, han la sin haka på mitt huvud.

- Ni är allt för gulliga tillsammans! sa Kat. Min Felix, vi är som gjorda för varandra!

Sann kärlek ❤️Tempat cerita menjadi hidup. Temukan sekarang