Sann kärlek ❤️

Kapitel 71

Jag vaknar och ser ingen Felix, det ligger en lapp på min mobil. Jag tog bort den och läste ''Det finns frukost framme, jag kommer snart ska bara ge Oscar vad han förtjänar/ din älskling''.

-NEEEEJJJJ!!! skrek jag och Felicia kom in i rummet och tittade oroligt på mig.

- Varför skriker du? frågar hon oroligt, jag kliver upp ur sängen och ger henne lappen. Medan hon läser drar jag på mig Felix tröja och mina jeans för det låg närmastmig just nu, hon tittar på mig med en undrande blick och jag tar mobilen och springer ner till hallen. Jag drar på mig skorna och in jeans jacka, jag springer mot studion för dem är antagligen där.

När jag kommit fram springer jag genom högen med fans in genom dörren och då hör jag ett slag, jag springer in i danssalen där ljudet kommer ifrån och där står Felix beredd att slå Oscar igen. Jag sprang fram och ställde mig emellan dem, då råkar Felix slå mig i ansiktet med hela handflattan mot kinden. Det sved som fan, jag tar hans hand och håller den hårt.

- Förlåt, det var inte meningen att slå dig! sa Felix snabbt och av en reflex slog jag honom på samma sätt som han slog mig.

- Hur kunde du? sa jag besviket och fällde en tår. Jag vände mig om och Oscars ögon var röda och puffiga, jag ville gråta mer men orkade inte. Jag kramade om Oscar länge, jag hörde hur Felix sprang ut och smällde igen dörren bakom sig. Fan också, jag släppte Oscar och han log mot mig.

- Oscar, har du fortfarande känslor för mig? frågade jag nyfiket. Han nickade och tittade ner i golvet, jag vet inte vad jag ska göra. Felix är säkert sur och ledsen just nu, Oscar är ledsen och jag är bara besviken på Felix.

Jag var med när dem tränade och Felix var helt borta, jag bestämde mig för att leta efter honom. Jag reste mig upp och började gå mot utgången men jag hörde hur Omar ropade på mig, jag ignorerade det eftersom jag ville hitta Felix så fort som möjligt.

När jag letat ett tag så märkte jag att det börjat mörkna, jag har varit i hela stockholm men ingen Felix. Jag tog upp mobilen och såg att jag hade 38 missade samtal, två från mormor, 14 från Omar, 12 från Ogge och reste från Oscar. Jag tröck på Omars nummer och satte mobilen mot örat, han svarade snabbt och lät stressad.

- Var i helvete är du?!! sa han oroligt.

- Jag är ute i skogen, jag letar efter Felix! sa jag och tittade osäkert mig omkring.

- Men han kom tillbaka efter du stuckit! Stanna där du är, jag kommer! sa han snabbt och la på, jag satte mig på en stubbe och suckade högt.

Efter en liten stund hörde jag ljud och såg ett ljus komma, det är Omar som riktar en ficklampa mot mig.

- Kom, vi sticker! sa han och tog min hand, han drog med mig ut ur skogen och satte oss på moppen.

- Vänta, du har ingen moppe!? sa jag.

- Jag lånar Ogges sa han och körde iväg. Jag höll hårt tag om hans midja och kände hur varm han var. Undra hur han mår efter uppbrottet med Jonna, jag kanske inte borde nämna henne.

Vi åkte hem till Ogge och när vi plingade på öppnade Felix, jag gick förbi honom som ingenting och sprang fram och kramade om Ogge och Oscar.

- Vi var så oroliga sa Ogge.

- Varför? sa jag och satte mig i soffan.

- Vi vill inte förlora dig sa Oscar allvarligt. Felix kom in och satte sig bredvid mig, jag flyttade försiktigt lite närmare Ogge.

- Lovisa, vad är det? frågade Felix och tittade på mig sorgset.

- Jag är så besviken på dig! sa jag och kände hur tårar brände bakom ögonlocken.

- Men gumman, jag blev riktigt svartis! sa han.

- Allt är okej nu, vi har pratat med varandra sa Oscar. Alla killarna tittade på mig, jag log lite försiktigt och kände hur Felix tog min hand.

- Förlåter du mig? sa han och tittade in i mina ögon.

______________________

Sorry för kort kapitel men har inte haft så mycket tid och har det svårt just nu, men snart kommer nästa💗

Hälsningar från Lovisa😘