Sann kärlek ❤️

Kapitel 38

Jag satte på mig gråa mjukis byxor och ett vitt linne. Felix satte på sig sina byxor och sin snapback. Vi gick ner och åt frukost, sen gick jag in på toan för jag kände mig inte bra. När jag stod vid handfatet och tittade mig i spegeln, plötsligt kändes det som jag skulle spy jag sprang till toaletten och öppnade locket fort! Jag spydde! Fyfan! Jag hörde att Felix knackade på dörren och jag hade inte låst så han kom in. Han såg mig sitta och spy. Det var så äckligt! När jag spytt klart tog han en handduk och torkade mig om munnen.
- Du tycker jag är äcklig sa jag svagt. Han skakade på huvudet och kysste mig i pannan.
- Vad händer? sa han.
- Jag vet inte..... sa jag. Vänta Felix och jag har ju gjort det men Felix kanske glömde ha skydd! Jag får fan inte vara gravid!
- Felix, tänk om jag är gravid sa jag tyst och oroligt. Hans ögon växte och han tittade allvarligt på mig.
- Det är det säkert inte sa han osäkert.
- Jag kanske ska kolla om jag kan få tid hos en läkare sa jag och gick ut i köket. Jag tog hemtelefonen och ringde och bokade tid hos en läkare. Felix kom fram till mig och tog mina händer.
- Jag fick tid klockan fyra idag sa jag och tittade ner.
- Jag lovar att jag följer med! sa han och kramade mig.
- Vill du gå på stan lite så länge? frågade han och kysste mig på huvudet. Jag nickade och sprang upp på rummet. Jag sminkade mig lätt och satte på mig svarta jeans och en vit långärmad tröja. Jag satte på mig halsbandet jag fått av Felix och gick ner till hallen där han stod klar. Jag satte på mig mina skor och min jacka. Felix tog min hand och flätade in sina fingrar. Vi gick ut från huset och jag låste vi satte oss på moppen och vi åkte iväg.

När vi kom fram till stan hann vi bara gå 5 min själva innan massa Foooers kom. Jag gav Felix en puss på kinden och gick vidare.

Felix perspektiv

När jag skrivit några autografer och tagit några foton gick jag och letade efter Lovisa. Jag ser henne stå och prata med den där Kewin. Jag gick fram till dem och ställde mig nära Lovisa. Hon kysste mig på kinden och jag såg att hon hade två kassar redan.
- Så du är Felix? Vi sågs ju igår men jag hälsade inte! sa Kewin.
- Ja, det är jag! sa jag och skakade hand med honom.
- Jag heter Kewin sa han och vi släppte varandras händer.
- Jag vet, Lovisa sa det igår sa jag. Han nickade och jag tog Lovisas hand.
- Jag måste gå, hejdå sa Kewin och gick. Vi vinkade hejdå sen ställde jag mig framför Lovisa och la mina händer på hennes midja.
- Vad har du köpt då? sa jag nyfiket.
- Det får du se någon annan gång sa hon och kysste mig på munnen. Jag gjorde så att vi började hångla och vi kramade varandra.
- Ska vi gå vidare? sa hon och tittade in i mina ögon. Jag nickade och vi tog varandras händer, vi gick vidare.

Vi gick i en och en halv timme innan vi var tvungna att åka till sjukhuset. När vi kom fram till sjukhuset satte vi oss direkt i väntrummet. Det var ett tag sen vi var här. Efter 5 min kom en doktor ut i väntrummet och ropade ''Lovisa Eriksson''. Vi ställde oss upp och Lovisa sa till doktorn att det var hon. Hon vände sig mot mig.
- Vänta här! sa hon och kysste mig på kinden. Jag satte mig ner igen och tog upp mobilen.

Efter en 45 min kom Lovisa tillbaka. Hon tittade ner i golvet medan hon gick mot mig. Hon höll på med sina fingrar och verkade väldigt nervös. Jag ställde mig upp och tog hennes händer. Hon tittade upp och hon var tårögd.
- Vad hände? frågade jag oroligt.
- Vi pratar om det hemma sa hon svagt.
Vi gick ut till moppen, vi satte oss och åkte iväg.

När vi kom hem till henne gick vi in och satte oss i soffan. Jag satte mig mot henne, jag tittade in i hennes ögon och hon fällde en tår.
- Så? sa jag.
- Jag är gravid sa hon svagt. Jag kunde inte tro vad hon sa. Det forsade tårar ner för hennes kinder. Jag kramade om henne och hon snyftade tyst.
- Dem ska ta död på fostret sa hon. Vi släppte varandra och hon torkade bort sina tårar.
- Så du ska operera dig? sa jag. Hon nickade och hon grät jätte mycket. Jag måste fan kolla så jag har skydd innan vi gör det nästa gång. Hon ska inte få lida.
- Men mormor ska inte få veta! sa hon och tittade allvarligt på mig.
- Nej, jag lovar! När ska du operera dig då? sa jag och tog hennes händer.
- Nu på lördag sa hon.
- Jag kommer finnas här sa jag och kysste henne. Det plingade på dörren och jag gick och öppnade. Utanför stod Oscar och Ogge. Dem hade leende på läpparna men när dem såg min ledsna blick så blev deras leende oroliga leenden istället. Dem gick in och när dem såg Lovisa sitta och gråta i soffan så sprang dem fram till henne.
Vi berättade allt för dem och dem blev helt chockade.

Lovisas perspektiv

Oscar och Ogge var helt chockade. Felix gick in på toan.
- Killar ni måste hjälpa mig! sa jag snabbt. Jag berättade om överrasknings festen åt Felix och att den är imorgon. Dem ville jätte gärna vara med. När Felix kom tillbaka blev vi tysta och han tittade undrande på oss. Jag började skratta för han hade glömt dra upp gylfen. Det blev ett brett hål. Att han inte märkte, jag ställde mig upp och gick fram till honom och jag drog upp hans gylf. Killarna började skratta och Felix skämdes, jag kysste honom på munnen mjukt och han rodnade.