A Nice Game

0.2 - Alla slår ett slag för en loser

[Linnea]

Golvet känns vänligt i alla fall. Det är svalt och svalkar slagen på kinden och min hårbotten där de nästan ryckt upp mitt hår.

Jag snurrar sunt och lyckas komma upp i sittande ställning. Smalbenet dunkar av smärta och jag biter ihop för att inte gråta. Då blir det bara ännu värre.

Jag tar tag i skåpen och med hjälp av dem lyckas jag häva mig upp. Benet dunkar fruktansvärt och jag håller på att tappa balansen.

Jag ser mig omkring. Korridorerna har tömts på folk. Fan. Kommer jag försent nu också.

Jag börjar halta mot mitt klassrum. Svenska. På 3:de våningen. 88 stycken trappsteg.

Medan jag försöker halta upp för trapporna, helst utan att ramla börjar jag tänka igenom hur jag ska undvika "Queen" och hennes gäng.

Jag kan gå stora omvägar i skolan. Fast vi har ju nästan alla lektioner ihop.
Vi går ju i samma klass.

I min klass, 9b går alla coola. Som t.ex "Queen" och hennes följeslagare. Sedan har vi f.d kändisarna Marcus & Martinus. Och jag. Det mobbade freaket.

Jag tar det sista trappsteget och drar ett djupt skakigt andetag. Sedan haltar jag de sista metrarna och knackar på dörren.

Våran svenska lärare öppnar med en sur blick.
Hon ser ut att vilja skrika på mig. Istället viftar hon otåligt med handen och jag haltar snabbt in.

Som alltid är klassen uppdelad i klassrummet. De populära vid fönstren och töntarna/de normala vid väggen till höger.

Alla platserna på töntsidan är upptagna.
Kvar finns bara 1 plats. Bredvid Marcus. Marcus Gunnarsen.

Skolans populäraste kille och BadBoy.

Jag har i alla fall tur att slippa sitta med "Queen" som sitter snett framför Marcus. Hennes blick borrar sig in i mig.

Jag går tyst och sätter mig bredvid honom. Det känns fel att kliva in på deras territorium. Som om de ska slita mig i stycken.

"Jaha. Om ingen mer elev ska komma och störa kan vi fortsätta" säger Lena och ser med en dödande blick på mig.
Jag krymper ihop. Det hjälper så klart inte. Allas blickar vänds mot mig.

"I alla fall. Vi ska ha grupparbete två och två. För att det ska bli enkelt jobbar ni med den ni sitter med. Ni ska berätta om varandras intressen och göra en redovisning inför klassen om 4 veckor"

Småspridda skratt och high-five ljuder genom rummet. Men inte jag. Jag ser ner i mina böcker. Fan. Jag glömde att hämta mina svenska böcker.

Kanske borde jag bli glad av att jobba med Marcus. Jag menar "alla" tjejer vill vara med honom. Tydligen är jag den enda som har problem med att han är falsk och ligger med alla..

Någon knackar mig på axeln och jag rycker till. Jag höjer på huvudet och ser in i ett par rådjurs färgade ögon.

"Jaha, Tjena bruden" säger Marcus och blinkar med ena ögat.

"Hej på dej med" mumlar jag och ser ner på mina naglar.

"okay. det virker som vi bør jobbe sammen så fortell meg hva du gjør når du ikke er her i helvetet" säger han och ser flörtigt på mig.

"Bara sluta med det där" suckar jag och börjar riva i min kemi bok.

"hva så? Da starter jeg også. Jeg liker å ligge og å spille fotball" säger han och ser igen på mig med den DÄR blicken.

"Jaha.. för att ligga med alla är verkligen något man kan göra en redovisning om" säger jag ironiskt.

"Haha hvorfør inte" han ler och hans smile gropar visas tydligt.

Jag himlar bara med ögonen och återgår till att riva i min kemi bok.

"Jag gillar inget speciellt men man kan väll hitta på något" om du inte menar att skära sig förstås. Mumlar jag.

"la meg tenke på noe baby" flinar han och ler "sexigt" mot mig.

"Jag är inte din baby" fräser jag.

Han håller upp händerna i en försvarande gest.

"Unskyld meg babe" säger han och ser på mig med en retfull min.

"Snälla. Sluta bara Marcus. Jag slår vad om att du inte ens vet vad jag heter" suckar jag och lutar huvudet i händerna.

"Vel faktisk. Vi har vært i samme klasse siden vi vær 8. Dit navn er Linnea. Linnea Svensson" säger han och ser malligt på mig.

"Jaha jag vill dock helst börja glömma alla dom 7 åren men visst. Marcus. Marcus Gunnarsen" säger jag med en sarkastiskt underton.
-
Lektionen segar sig fram och jag tvingas prata med Marcus.

Marcus försöker bara vara äcklig och flörta med minst 6 tjejer samtidigt. Vilket han måste träna på.

Vi kommer inte på något vi har gemensamt så det slutar med att jag sitter där med den uppslagna boken med endast ett ord skrivet:
"Usch"

När det äntligen ringer ut drar jag en lättad suck.

Jag reser mig och ska precis skynda ut när en arm tar tag i min. Jag snurrar runt. Minst en decimeter längre. Marcus. Trevligt.

"følg meg hjem i dag. Vi skal jobbe" säger han och blinkar innan han försvinner ut med sitt gäng.

"Queens" gäng ser surt på mig.

Jaha. Det här började ju bra! Not.