Jag ändrar skrivform i denna också till jagform i dåtid så ni vet.
(Linnea)
Jag hörde hur dörren jag stod lutad emot började öppnas så jag tryckte min rygg mot väggen. Den flög upp och täckte min stela kropp. Den jag antog var Martinus skyndade in i rummet bredvid. Snabbt slank jag in genom dörren och stängde den snabbt.
"Hei beautiful" log han mot mig och sträckte ut sina armar mot mig. En aning tveksamt gick jag in i dem och la lätt mina händer om hans hals.
Jag släppte snabbt och såg tyst på honom innan jag osäkert öppnade munnen.
"Varför säger du inte till Martinus att.. att vi är tillsammans?" Andades jag svagt och kände hur mina kinder värmdes. Jag känner hur hand ögon synar mitt ansikte men jag vågade inte se upp mot honom. Kanske han skulle bli arg.. kanske han skulle slå till mig?Marcus reste sig och ställde sig framför mig. Han formade sina händer efter mitt ansikte och strök lätt med sina fingrar över min kind.
"det eneste viktige er at vi er sammen. Det må hevelse ikke alle vite elskling?"
Log han och pressade sedan sina läppar mot mina. Jag suckade tungt innan jag drog mig ur.
"Jag måste gå! Christine kommer mörda mig så hejdå""Linnea!"
Jag vände mig åter om och ser frågande på honom.
"Du kan ikke sege nåe till Christine, okey?"Mina ögonbryn höjdes ännu mer och jag stannade upp mitt i min rörelse.
"Ska jag ljuga för henne?" Andades jag fram. Han nickade bara och log osäkert. Jag himlade med mina ögon innan jag snabbt öppnade fönstret jag kvällen innan kommit in igenom."Hade" mumlade han när jag satte mina fötter på stegen. Hans händer höll ett hårt tag om stegen medan jag klättrade.
När jag nådde marken höjde jag handen mot fönstret där jag hade klättrat ut ifrån mot Marcus. Men han var inte kvar..
-
"Hvor har du vært?!"
Skrek en panikartad Christine mot mig så fort jag stängt dörren. Hon står med en fläta i håret och nästan vild blick?
"Jag var ute och gick lite bara" muttrade jag ilsknare än vad jag tänkte.
"Förlåt jag bara.. jag.. Strunta i det!"
YOU ARE READING
A Nice Game
FanfictionJav lovade mig själv att aldrig falla för en sådan som dig. Och när jag väl föll, och du fångade mig. Så släppte du taget varje gång. Skämmdes du över mig? Eller var jag bara en bricka i ditt spel? Startad 14/12-16 Avslutad 16/6-17